I den skriftliga debatten ser man allt oftare uttrycket
social rörelse där man för några decennier
sen skulle ha sett uttrycket folkrörelse. Står
denna förändring för något i verkligheten?
Är det bara en språklig förändring i stil
med bättre än mig istället för bättre
än jag?
En första misstanke är att social rörelse
är en slarvig översättning från engelska,
ungefär som manual, display eller ha en bra dag.
I Nationalencyklopedin finns ordet inte, där är det
Folkrörelse som gäller. I Encyclopedia Britannica
finns varken uttrycket Popular movement eller Peoples'
movement, däremot finns ett långt avsnitt Social
movements på uppslagsordet Collective behaviour.
Misstanken stärks när man slår på
google. På svenska fanns (10.1.07) 10.300 Social rörelse
mot 168.000 Folkrörelse. På engelska fanns samtidigt
1.250.000 Social movement mot 532.000 Popular movement.
Men det är uppenbarligen något mer. Inte
minst slås man av hur de första sidorna Social movement
domineras av forskning om folkrörelser medan de första
sidorna Popular movement domineras av journalistik och
inte minst rörelsernas egna webbplatser.
Kan social rörelse helt enkelt vara
forskarslang?
Jag bestämde mig för att kolla upp orden
i tillgängliga ordböcker på några språk
som jag kunde tolka.
På franska var det helt tydligt att det var
ordet mouvement som gällde. På franska hakar
man ju på bestämningen efteråt, och bestämningen
social respektive populaire verkade inte vara så
viktig. Émile Littré, som är ett språkhistoriskt
lexikon, angav betydelsen av mouvement som "Agitation suscité
dans des personnes ou dans un pays ou dans des peuples" (väckt
upprördhet hos personer, ett land eller folk) med Blaise
Pascal som källa, dvs en betydelse som uppkom på 1600-talet
eller tidigare. Flera tidiga 1700-talsförfattare som Fénélon,
Sévigné och Bossuet ska ha använt det på
samma sätt när de talade om revolter ute i provinserna.
Le Robert som mer är ett lexikon över
nuvarande betydelser angav "action collective tendant à
produir un changement d'idées, d'opinions ou d'organisation
sociale" (kollektiv handling som tenderar att skapa förändring
av idéer, uppfattningar eller social organisering".
Det enda påhäng jag kunde hitta i dessa
böcker var faktiskt mouvement populaire med revolutionshistorikern
Michelet som källa. Mouvement social föreföll
obefintligt som fast uttryck.
För tyskan var det tydligen helt godtyckligt
om man sa Bewegung eller Volksbewegung, i alla fall
i början av 1900-talet. En synonym till Bewegung var
enligt Grimms Deutshes Wörterbuch "Aufruhr", dvs
uppror, medan Volksbewegung förklaras som "eine
unruhige Bewegung des Volkes oder im Volke" samt "oppositionelle
Bewegung bis zum Aufruhr". Uttrycket soziale Bewegung
fanns, men tydligen mer i betydelsen socialpolitik: "Bewegung
zur besserung der wirtschaftlich-politischen Zustand, speziell
zur Hebung der arbeitender Klasse" (rörelse för
att förbättra det ekonomiska och politiska tillståndet
speciellt hos arbetarklassen).
Det intressanta var att i början av 1900-talet
använde tydligen även engelskan uttrycken på ett
liknande sätt. I Encyclopedia Britannica från 1911,
som finns
på internet, får man 25 träffar på
popular movement och 3 på social movement.
Den ena träffen för social movement handlar om
William Ruskins önskan att skapa jordbrukarkooperativ, och
den andra är en sorts synonym för samhällsutveckling:
"Of this stage of the social movement, slavery was...".
Den enda träff som tycks använda ordet på nutida
vis refererar till "The Christian Social Movement" -
men där visar det sig att det är Christian och Social
som hänger ihop som begrepp: den kristligt-sociala rörelsen.
Popular movement å andra sidan gäller sånt
som revolutionerna 1789 och 1848, camisarderna på 1600-talet,
spanska republikaner och polska socialister.
Svenska, slutligen. Svenska Akademins Ordbok känner
inte till begreppet social rörelse. Rörelse
i politisk mening förekommer så tidigt som 1647 i betydelsen
"oro eller jäsning eller missnöje i ett samhälle".
Folkrörelse dokumenteras första gången
1797 i betydelsen "politisk rörelse bland folkets bredare
lager" och syftar på händelser under franska revolutionen.
Nu råder det ju ständig kamp om politiska
begrepp. Tänk bara på ordet socialism. Det uppkom
på 1830-talet som en synonym till välgörenhet
- välgörenhetsborgerskapet tänkte sig att de till
skillnad från sina girigare klassbröder åtminstone
inte var asociala. Under revolutionen 1848 togs det över
av arbetarrörelsen med baktanken att den var mycket bättre
på att värna arbetarnas intressen än vad välgörenhetsborgerskapet
var. Under 1900-talet utbröt en formlig tävling om att
kalla sig socialist - Branting, Stalin, Nehru, Hitler... etiketten
kunde uppenbarligen passa överallt och betydelsen tunnades
därför ut - även om någon sorts intresse
för vanligt folks levnadsvillkor var en förenande länk.
Till slut upphörde tydligen detta intresse bland statsbyråkratierna,
alternativt genomskådades som bluff, varför termen
föll ur bruk.
Något liknande kan man skönja beträffande
folkrörelse. I Tyskland tog nazisterna monopol på
begreppet Volksbewegung och det blev därför obrukbart.
I engelskspråkiga länder var begreppet popular movement
populärt bland marxistiska historiker och teoretiker under
70-talet vilket gjorde det mindre lämpligt i ett nyliberalt
politiskt klimat. Istället vann begreppet soziale Bewegung
eller Social movement spridning bland dem som ville framstå
som objektiva snarare än politiska.
I svenskan är utvecklingen mer otydlig. Visserligen
började etablissemanget
försöka tämja begreppet folkrörelse
redan på 40-talet. Medan den klassiska definitionen uttrycks
klart i Svenska akademins ordbok från 1928, se ovan, hade
den femti år senare plattats till och berövats sin
oppositionella innebörd. Prismas Lilla Uppslagsbok 1977 säger
t.ex. om folkrörelse att det är en "Beteckning
för riksomfattande organisation med stor social geografisk
spridning, ett på ideologisk gemenskap grundat program med
självständig ställning gentemot stat och myndigheter,
frivillig medlemsanslutning och med i tiden varaktig verksamhet,
t.ex. arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen."
Men samtidigt har det bland folk i gemen funnits
större förståelse för den politiska innebörden
i begreppet. Det var till exempel aldrig tal om annat än
att trädkramarna i Bohuslän på 80-talet var en
del av en folkrörelse - så länge man talade med
arbetskamrater och grannar. Ingen krävde riksomfattande organisation
eller ens varaktig verksamhet. Det räckte att miljörörelsen
fanns som ett löst nätverk som man kunde relatera till.
Inskränkningen i betydelse förblev en akademisk och
professionell jargong.
För forskare som har sina referenser bland
utländsk facklitteratur kan det vara behändigt att prata
om sociala rörelser, liksom det kan vara behändigt
för oss som har våra referenser bland inhemska lekmän
att prata om folkrörelser. Nackdelen med detta är
att akademiker och lekmän får svårt att prata
med varandra, men det kan förhoppningsvis avhjälpas
med att man utvecklar gemensamma forum av olika slag.
Men språkbruket förändras hela tiden.
Bland de yngre idag verkar det vara mest gångbart att bara
prata om rörelser, liksom i franskan.
Och begreppet sociala rörelser kan vara
på väg mot en inskränkning, inte olik den som
folkrörelser utsattes för i svenska akademiska
kretsar under 50-talet. Charles Tilly, en av världens mest
kända och citerade folkrörelseforskare, förklarade
nyligen i en bok - Social movements 1768-2004, Paradigm Publishers
2004 - att en social rörelse uteslutande uttrycker
sig genom uppvisande i offentligheten av enighet, engagemang,
stort antal och - inte minst - värdighet. De som använder
strejker eller bojkotter eller andra direkta aktioner räknas
inte dit, de är något annat, oklart vad. Tilly föreslår
uttrycket "contention", dvs "konflikt".
Något som passar som hand i handske med de
repressiva statsföreträdare som vill förklara alla
direkta aktioner som terrorism som bäst behandlas med tortyr
och fängelse utan rättegång. Sen spelar det ingen
roll att inskränkningen är lika verklighetsfrämmande
som det motsvarande svenska akademiska konstgreppet med folkrörelser
- alla mer omfattande folkrörelser/sociala rörelser
använder många uttrycksformer, både uppvisande
i offentligheten à la Tilly och direkt aktion.
Vilket begrepp som gäller om femti år
går inte att förutse. Det beror på vilken social
kraft som hävdar sig bäst. I värsta fall finns
inget begrepp alls, för att folkrörelsernas företrädare
trängs undan ur offentligheten. I bästa fall går
det att använda många begrepp för att de är
så närvarande att det behövs många synonymer
för att täcka alla olika framträdelseformer.
Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org
www.folkrorelser.org
