Många kräver nu en sanningskommission, men
samtidigt
som vi diskuterar historia byggs det inom
Schengenavtalet
upp kraftfulla säkerhetsinstitutioner med
omfattande
registreringsmöjligheter. Ett EU:s svar på FBI
och KGB.
En viktig fråga är vilka som ska få axla
rollen som hotbild
nu när Östblocket fallit. Kanske kan
några aktuella rättsfall
ge ledtrådar.
Januari, 1996 anhölls sex personer från
miljö- och
djurrättsrörelsen i EU-landet Storbritannien,
för att de i sina
publikationer berättat om aktioner som
genomförts för miljön
och djuren. Stat och polis ansåg inte att dessa
personer
gjorde något samhällsnyttigt, eller ens
tillåtet och åtalade dem
för konspiration för att sporra okända
personer till att
utföra skadegörelse. En stor del av bevisen
fick inte juryn
eller rätten titta på eftersom polisen
ansåg det låg i
offentligt
intresse att de skulle förbli hemliga.
Även på andra håll i Europa har polisen
försökt tysta
tidningar som skrivit om aktioner. Därför borde
ingen bli
förvånad att också svensk polis ger sig
in i leken. Säpo valde
att slå till mot nätverket Social-ekologisk
aktions tidning
Ekologisten. Säpo begärde den 8 april 1997
att
justitiekanslern skulle pröva om beskrivningar av
olika slags
sabotage i tidningen utgjorde tryckfrihetsbrottet
uppvigling.
Men JK konstaterade den 20 maj samma år att det
inte gick
att åtala Ekologisten för tryckfrihetsbrott,
eftersom den inte
skyddas av tryckfrihetsförordningen - tidningen
saknar
utgivningsbevis eller uppgifter om ansvarig utgivare,
tryckort
och upplaga.
Polisen gör sitt andra utspel efter en
hätsk
mediabevakning av aktioner som fristående grupper
inom
nätverket Social-ekologisk aktion utfört.
Förre
finansborgarrådet i Stockholm; Mats Hulth,
likställer
icke-våldsaktioner mot vägbyggen med att
bränna
flyktingförläggningar och kallar Linus Brohult
för terrorist.
Vilket media snabbt tar till sig och snart kallas
fredliga
blockader terrorism. Hur kan sju ungdomar som sitter
stilla
och inväntar polisen och går
därifrån när de blir tillsagda
kallas terrorister?
Den 3 februari utför polisen en husrannsakan hos
två av
språkrören och de går inte
därifrån lottlösa;1493 gröna
kampanjknappar med texten Stoppa Dennislederna, fyra
datorer, papper, böcker, hela redaktionens samling
av
utgivna nummer av Ekologisten och dess
prenumerationsregister. Misstanken var anstiftan till
grov
skadegörelse och den misstanken hade enligt
polisen
uppkommit utifrån att dessa två personer i
massmedia hade
uttalat sig för aktioner mot Södra
länken.
Några dagar senare häktas Linus Brohult och en
timme
före häktningsförhandlingen delgavs han
misstanke för grov
uppvigling, utöver det han enligt polisen redan var
misstänkt
för: grov skadegörelse och anstiftan till
detsamma. Det enda
åklagaren drev var att Brohult skulle häktas
för vad som stod
skrivet i tidningen Ekologisten i vars redaktion han
medverkat. Större delen av
häktningsförhandlingen bestod av
högläsning ur tidningen. Brohult hölls
häktad under fyra
veckor, medan polisens förundersökning
fortsatte. Allt
redaktionellt material hade beslagtagits redan den 3
februari
och detta material är än idag, 10 månader
senare, fortfarande
i polisens beslag.
Nu sitter åklagaren Thomas Lindstrand med JKs
gamla beslut utifrån Säpos
förfrågan, som säger att två
nummer av Ekologisten inte kan åtalas för
tryckfrihetsbrott.
När det gäller dessa två nummer kan
åtal väckas för
uppvigling enligt Brottsbalkens paragrafer.
Åklagaren
försöker få JK att besluta att inte
heller de resterande numren
av tidningen ska få omfattas av
Tryckfrihetsförordningen.
Dessutom har JK att ta ställning till huruvida
internetutgåvan av Ekologisten (den som
textmässigt är
identisk med pappersutgåvan) ska skyddas av
Yttrandefriheten eller om också den kan
användas i ett åtal
för uppvigling. Åklagare Lindstrand
försöker alltså utnyttja ett
hål i tryckfrihetslagstiftningen; möjligheten
att åtala
tidningar
som borde skyddas av tryckfrihet, men som faller
utanför
förordningens ramar.
Polisens förundersökning blev klar härom
veckan. Den är
ännu inte offentligjord, men kommer att släppas
inom kort.
Säpo har dock redan dragit slutsatsen att det ska
startas fler
förundersökningar om uppvigling.
Aktioner genomförs. De hittar ingen att sätta
dit. Därför
försöker de istället slå mot
vänsterns tidningar, webbsidor
och mot de människor som vågar gå ut och
säga sin mening
offentligt.
För ett par veckor sedan avslutades också
rättegången
mot redaktörerna för miljötidningen Green
Anarchist och
djurrättstidningen Animal Liberation Fronts tidning.
De
kunde inte fällas. Detta misslyckande har kostat de
brittiska
skattebetalarna stora pengar, över hundra miljoner
kronor.
Pengarna räckte inte för att sätta dit sex
människor som ställt
sig upp och offentligt försvarat olagliga
aktioner.
Rättegången mot Linus Brohult kan komma att
få
långtgående konsekvenser för svensk
yttrandefrihet, och
därmed för svensk demokrati. Frågan
är om det ska vara
tillåtet att:
a) Publicera uppgifter om olagliga aktioner som har
ägt
rum.
b) Förhålla sig positiv till sådana
aktioner.
Kommer det i fortsättningen vara tillåtet att
rapportera om
något som till exempel almstriden i
Kungsträdgården,
Stockholm där ett mycket hårt folkligt
motstånd förhindrade
fällandet av några almar. Kommer det dessutom
vara tillåtet
att skriva att en sådan aktion var något
eftertraktansvärt och
bra?
- Stefan Villkatt
|