Independence Pledge

(ung: Löfte att kämpa för självstyre)

Den Indiska Nationalkongressens ideologiska plattform, antagen på mötet i Lahore 1929 och offentliggjort på en serie massmöten runt hela landet den 26 januari 1930.

Vi anser att det är det indiska folkets, liksom alla folks, oförytterliga rätt att ha frihet och att njuta frukten av sitt arbete och äga livets nödtorft så att det kan få full möjlighet till tillväxt. Vi anser också att om någon regering berövar folket denna rätt och förtrycker det har folket rätt att byta ut den eller avskaffa den. Den brittiska regeringen i Indien har inte bara berövat det indiska folket dess frihet utan har också baserat sig på exploatering av folket och har ruinerat Indien ekonomiskt, politiskt, kulturellt och andligt. Vi anser därför att Indien måste bryta den brittiska förbindelsen och nå fullt självstyre, "purna swaraj".

Indien har ruinerats ekonomiskt. Den vinst som utvunnits ur det står utom all proportion till vår egen inkomst. Vår genomsnittliga inkomst är mindre än två pence per dag, och av de tunga skatter vi betalar härrör 20% från böndernas jord och 3% från salt, vilket faller tyngst på de fattigaste.

Landsbygdsindustri som t.ex. spinning har förstörts vilket har gjort landsbygdsbefolknigen arbetslös minst fyra månader om året och förslöat dess förstånd pga brist på sysselsättning, och inget har kommit istället för det hantverk som förstörts, som skett i andra länder.

Tullar och valuta har manipulerats så att det lagt ytterligare bördor på bönderna. Brittiska industrivaror är huvuddelen av vår import. Tullarna avslöjar en klar partiskhet till förmån för brittiska industrivaror, och inkomsterna från dem används inte för att lindra folkets bördor utan för att underhålla en extravagant administration. Ännu mer godtycklig har manipulationen av växelkursen varit då den dränerar bort miljoner från landet.

Politiskt har Indiens status aldrig varit så inskränkt som under den brittiska regimen. Ingen reform har någonsin gett politisk makt till folket. De största av oss måste böja oss för utländsk auktoritet. Rätten att uttrycka sig fritt och organisera sig fritt har förnekats oss och många av oss måste leva i exil. All administrativ talang dödas och vi måste nöja oss med de mest underordnade kommunala poster.

Andligt har den påtvungna avväpningen gjort oss omanliga och närvaron av en främmande ockupationsarmé, som används med dödlig effektivitet för att krossa vår motståndsvilja, har fått oss att tro att vi inte kan sköta oss själva eller göra motstånd mot främmande aggression eller försvara våra hem och familjer från angrepp av tjuvar och missdådare.

Vi anser det som ett brott mot människa och mot Gud att underordna oss detta styre som har orsakat denna fyrfaldiga olycka för vårt land. Men vi erkänner att det mest effektiva sättet att vinna vår frihet inte är genom våld. Vi ska förbereda oss genom att så långt vi kan undandra all frivillig samverkan med den brittiska regeringen, och ska förbereda oss för civil ohörsamhet inklusive skattestrejk. Vi är övertygade om att om vi kan dra undan all frivillig samverkan, undvika att betala skatt, fredligt även under provokation, är slutet för detta omänskliga styre säkert. Därför beslutar vi högtidligt att genomföra Kongressinstruktioner som utgår från tid till annan i syfte att upprätta Purna Swaraj.