Martin Luther King

1929-1968

Präst från Atlanta, läste på universitet, kom där i kontakt med gandhianska fredsrörelseaktivister och skrev en doktorsavhandling om Paul Tillich. Pastor i en svart kyrka i ett relativt välbärgat område i Montgomery från 1954. Erbjöds att leda bojkottkampanjen mot de segregerade bussarna 1955 framför allt för att han var ny i stan och inte hade tagit del i kattrakandet mellan diverse småpåvar tiden innan.

Under kampanjen blev han snabbt en nationell person, främst på grund av sin eminenta talarförmåga och sitt insisterande på att kampanjen inte var riktad mot de vita utan för att göra Montgomery till en bättre stad för alla. Vad som gjorde rörelsen oövervinnerlig, säger Harvard Sitkoff i sin bok om den svarta medborgarrättsrörelsen, var att han t.o.m. när han arresterades på falska anklagelser höll fast vid detta fredliga budskap.

Emellertid skulle King bli allt mer militant. Det var han som utformade strategin att provocera rasister i maktposition att begå övergrepp inför TV-kameror, gärna mot barn, och därmed vända hela nationen emot dem, vilket han lyckades utmärkt med i Birmingham 1963 i en kampanj för totalförbud mot segregation, och i Selma 1964 i en kampanj för svart rösträtt.

Det var dock inte alla som stod ut med angreppen lika bra som King och från och med 1964 skulle många inom den svarta rörelsen börja förorda att man mötte våld med våld. För att hålla ihop rörelsen radikaliserades King ytterligare och gick, praktiskt taget före alla andra, emot Vietnamkriget som enligt hans uppfattning orsakade nedskärningar i socialbudgetarna och stopp för den inhemska reformpolitiken.

Detta kostade honom det stöd från fackföreningar och liberala vita politiker som medborgarrättsrörelsen hade byggt på tidigare. Hans sista kampanj, 1968, gick ut på att hela såren med dem i en kampanj för arbete åt alla, men under förberedelserna för denna mördades han och kampanjen blev aldrig av.