Vladimir I Uljanov eller Lenin

1870-1924

Advokat och journalist från Simbirsk. Deltog från tonåren i den vitt spridda kultur av revolutionära akademiker som strävade efter att störta tsarväldet och modernisera Ryssland och blev arresterad första gången redan som student i Kazan 1887 och förvisad på ett år till landsbygden. Slöt sig redan vid den tiden till socialdemokraterna och deltog i deras organisationsarbete. Ständigt trakasserad av myndigheterna och förvisad till Sibirien såg han 1902 för gott att emigrera och startade en tidskrift, Iskra, som blev populär bland revolutionära socialdemokrater.

Lenin blev framför allt känd för tre ståndpunkter, som på grund av hans framgång som revolutionspolitiker 1917 kom att kopplas samman i det allmänna medvetandet ända fram till slutet av 1900-talet.

Dels sitt brott mot folkrörelseprincipen. I skriften Vad bör göras från 1903 hävdade han att den revolutionära rörelsen skulle organiseras som ett frimureri där endast funktionärer hade bestämmaderätt. I en miljö som jagades av polisspioner fick denna ståndpunkt såpass framgång att den fick majoritet på partikongressen 1903. Senare kongresser skulle ta avstånd men då hade Lenins falang redan etablerat sig som "majoriteten", eller "bolsjevikerna" på ryska, och börjat bygga upp en strängt hierarkisk och tätt organiserad funktionärsapparat av strejkorganisatörer och publicister.

Dels sin insikt i att i ett oindustrialiserat land som Ryssland har böndernas ställningstagande stor betydelse. Till skillnad från t.ex. Mao Zedong var han dock inte beredd att låta dem spela huvudrollen.

Dels sin vägran att ställa upp för någon av de krigförande staterna i första världskriget. Därmed bröt han med hela den internationella socialdemokratin som valde att stödja sin respektive stat.

När ryska revolutionen bröt ut på grund av regeringens oduglighet kunde Lenin utnyttja sin prestige som apparatorganisatör, bondevän och fredsvän och skapa en ställning i kaoset både för sin organisation och sig själv. De hade inte svårt att ta makten ett halvår senare varvid Lenin utnämndes till regeringschef. Som sådan visade han sig anmärkningsvärt pragmatisk. När den först försökta centralstyrningen av ekonomin inte visade sig fungera var han helt nöjd med att låta det privata näringslivet etablera sig igen bara staten behöll några nyckelpositioner. Och när hans funktionärsapparat visade sig lika inkompetent och benägen för maktmissbruk som den tsaristiska var han helt nöjd med att begränsa dess maktsfär. Men innan någon hann göra något åt detta dog Lenin i en hjärnblödning, helt utarbetad. Sedan var det funktionärerna som tog hem spelet