Luiz Inácio "Lula" da Silva

1945-

Metallarbetare m.m. från Garanhuns, Pernambuco. Flyttade med sin mor till São Paulo 1952 och försörjde sig där som jordnötsförsäljare, tvätteribiträde, skoputsare och vaktmästarbiträde tills han kunde utbilda sig till mekaniker och svarvare. Började 1966 att arbeta på Villares industrier i São Bernardo i São Paulos industriförstäder där han tre år senare valdes in som suppleant i fackstyrelsen. Efter ytterligare några poster blev han ordförande för metallfacket i São Bernardo 1975 som de regeringstrognas kandidat, men då det upptäcktes hur regeringen hade fuskat med levnadskostnadsindex för att lättare hålla lönerna nere ställde han den fackliga apparaten till förfogande för kampanjen för repartição dvs korrigering av löneökningarna efter den verkliga statistiken. I denna kampanj fick Lula sin status som arbetarledare som han sedan använde i den strejkrörelse som åren 1978-79 spreds från São Paulo över landet.

1980 blev han ordförande för det nya Arbetarpartiet och valdes 1986 som sådan till riksdagsman för São Paulo med den största majoritet som registrerades i hela landet. Förlorade presidentvalen 1989, 1994 och 1998, men vann 2002 med över 61% av rösterna sedan han mildrat sitt radikala program till ett klassiskt socialdemokratiskt välfärdsbudskap av 30-talssnitt. Efter valet har det mildrats ytterligare, till socialdemokratisk politik av 60-talssnitt dvs maximal världssystemkarriär för Brasilien - en till synes oundviklig följd av det strukturella tvång regeringsmaktsstrategin lägger på en, i detta fall kopplat till den brasilianska arbetarrörelsen strukturella svaghet sedan arbetsplatserna flyttats till Ostasien.