Rörelsenätverkets träff i Stockholm
måndag 24 april

Pressmeddelande

Folkrörelser i en globalare värld

Vad innebär egentligen en globalare värld, undrade Jan Aart Scholte och besvarade frågan själv: det blir alltfler direkta kontakter mellan personer i olika delar av världen - och dessutom kvalitativt intensivare. När det finns många kontakter mellan människor behövs det också regler för att styra dessa kontakter - precis som de ökande överlokala kontaktnäten på 14-1500-talen tvingade fram alltmer statlig byråkrati.

Sådana globala regler utvecklas också. En del via stateer och deras mellan- och överstatliga organisationer. En del via globala nätverk av byråkrater eller näringslivsdirektörer - och dessa nätverk är ofta helt informella.

Scholte nämnde som ett exempel hur europeiska invandringsbyråkrater får tullare och poliser i Mali att sköta avvisningen åt dom, via samarbetsavtal som aldrig har passerat någon politisk instans och aldrig blivit offentliga.

Det mest kända informella nätverket är G8 som inte bara arbetar på sina toppmöten utan året om - även detta helt utanför all offentlig kontroll.

Ett mindre känt är kanske ICANN som styr internet - det är en samling företag med en del inblandning av USA-byråkrati. Men även här råder total brist på offentlighet.
Vad skulle kunna tvinga fram dom här regelskaparna i ljuset och tvinga på dom sån sorts demokratisk kontroll? Scholte nämnde "det civila samhället" som det bästa begreppet för organisationer och människor som försöker påverka offentliga angelägenheter. Inte politiska partier dock, de såg Scholte som delar av staten.

Det civila samhället finns traditionellt på landsnivå eftersom det traditionellt har varit där som regelskapandet har ägt rum. Men allteftersom regelskapandet blir globalt blir också det civila samhället globalt. Detta äri och för sig inget nytt - FN skapades inte bara av stater utan också av civila samhällesmekanismer som t.ex. fredsrörelsen. Men - och detta var en av Scholtes poänger - eftersom så mycket regelskapande äger rum i smyg är det civila samhällets globalisering alltför fläckvist. Man fokuserar på de mest synliga typ WTO och EU och kanske G8 men lämnar de byråkratiska och kommersiella nätverken ifred.

Vad kan folkrörelser teoretiskt sett göra (folkrörelser ska här fattas som aktörerna på den plats som utgörs av det civila samhället)?

1. De kan skapa de moraliska normerna för vad som är riktigt. Det var folkrörelser som ifrågasatte kolonialismen, idag kan de arbeta t.ex. med rättvis handel och krav på skuldavskrivning. Men givetvis finns också "ocivila" grupper i det civila samhället.

2. De kan driva ut regelskapandet i ljuset och kräva att reglerna legaliseras. Ett sånt exempel kan vara landminefördraget.

3. De kan se till att reglerna tillämpas på ett sådant sätt att de är till gagn för folk. Exempelvis berättade Scholte om hur folkrörelser i Ecuador tvingade IMF att godta att de fattiga kompenserades för att matsubventionerna avskaffades. Alltmer börjar också jätteorganiserationerna inse att det är smågrupper på plats som vet hur det fungerar lokalt och arbetar därför mer och mer via dessa - på gott och ont...

4. De kan se till att globala organisationer blir demokratiskt ansvariga. De kan hänga ut odemokratisk praxis, de kan föreslå förändringar, de kan delegitimera organisationer som alltför mycket agerar till fördel för snäva grupper. Ett exempel kan vara avlegitimeringen av WTO - som Scholte beklagade eftersom den nu har lett till att alltför mycket av regelskapandet på handelns område har försvunnit ut ur rampljuset in i de helt anonyma byråkratiska nätverken igen.

Här invände någon i publiken att det kanske viktigaste demokratiska bidraget är att folkrörelser kan skapa ett politiskt klimat där viss regelskrivning blir oundviklig - exempelvis var det arbetarrörelsens styrka som tvingade staterna att godta den keynesianska politiken i Bretton Woods 1944. Något Scholte instämde i och la till att bara folkrörelser kan ge de fattiga röst över huvud taget. Dock är det långt ifrån säkert att civila samhälles-organisationer gör detta - det är ofta mycket lättare att vara NGO, påstå sig företräda folk man nästan aldrig möter, och göra karriär i globala nätverk tillsammans med stater och näringsliv.

Scholte avslutade sin inledning med att peka på några saker civila samhälles-organisationer borde bli bättre på.

1. De bör flytta fokus från den statliga till den globala nivån. Det är fler institutioner som bör bevakas än de som gör det traditionellt.

2. De bör dra in många fler i arbetet, främst vanligt folk, gärna fattigt folk.

3. De bör bli mer uthålliga och inte hoppa så mycket mellan frågor.

4. De bör lära sig samarbeta mycket mer - det gäller kanske mest fackföreningarna som har en osund tradition av sig selv nok.

5. De måste bli mycket mer ansvariga inför dem de säger sig arbeta för, annars kommer staterna att tvinga fram en sorts redovisningsskyldighet - och det komer inte att bli till de fattigas fördel. Här fyllde publiken på med exempel på NGO-sjukan som brer ut sig mer och mer och sätter sig ivägen för genuin folklig organisering.

Ytterligare en person i publiken ville hellre peka på att det finns dilemman, snarare än att man kan göra saker "mer". Hur står organisationsautonomi i förhållande till samarbete - kanske fackföreningar bara kan vara starka i betydelsen legitima inför sina egna medlemmar om de i viss utsträckning är sig selv nok? Ett sådant exempel fanns på WSF i Mumbai då dalitorganisationer plötsligt trängde sig in och pressade sin agenda på mötet, med stor framgång. De hade inte kunnat göra detta utan att organisera sig som just dalitorganisationer och därigenom fått daliternas stöd. Folkrörelser måste alltid välja - väljer man ett väljer man bort ett annat och det är svårt att på förhand veta vad som är rätt.

JW

För ytterligare information
Jan Wiklund 08-39 92 98
Elisabet Viklund 08-644 55 19
Rörelsenätverket
www.folkrorelser.nu/rorelsenatverket