Folkrörelser och protester


 

 

 

Kan en folkrörelse bli en maffia?

 

 

Förbättringar kan skickas tilll författaren

 

Av Jan Wiklund

 

 

A propos IS har en fråga skickats in: Är folkrörelser och maffia oförenliga? Kan man vara både och?

Självklart kan man det. Olika aktörer kan byta ansikten och motiv under spelets gång.

Jag har tidigare argumenterat för att det finns tre olika typer av aktörer som skiljer sig åt genom att de har olika maktbaser, mål, sociala bärare och handlingsformer:

Aktör: Stat Kapital Rörelse
Makt bas: Omfördelning Marknad Ömsesidighet
Syfte: Hierarkier Vinst Skydd
Social bärare: Funktionärer Kapitalister Direkta producenter
Aktionsformn: Rutin Rutin Kaos

 

Men det finns naturligtvis mellanformer. Staten glider in i kapital (nationella vinstdrivande företag, New Public Management), kapitalet glider in i stat (bolagsstäder), folkrörelser glider in i kapital (många kooperativ). Folkrörelser glider in i stat (socialdemokratiska partier). Detta tenderar att skapa problem - stadsrörelseaktivisten Jane Jacobs har talat om hybridmonster. Jacobs nämner det sovjetiska kommunistpartiet och den amerikanska maffian som exempel på organisationer som inte riktigt kan beskrivas som stat eller kapital eftersom de på många sätt fuskar inom båda sektorerna. Till förfång för sin omgivning.

Kanske inte så förvånande är båda också bra exempel på folkrörelser som gått överstyr. Båda började som ömsesidighetsbaserade skyddsmekanismer för direktproducenter som så småningom byggde upp hierarkier med både kapital- och statsambitioner.

Något de inte har varit ensamma om i historien

Det är inte bara IS som snabbt har lämnat folkrörelsestadiet bakom sig för något annat. För några decennier sedan härjades Peru av en periferirörelse som kallades Sendero Luminoso. Den började som en allians mellan studenter och bönder i bergs- och landsbygdssamhällen mot Limas kapital och byråkratier, men urartade snabbt till en maffia av f.d. medelklasstudenter som försökte dominera landsbygdssamhället för att få den status de förnekades i Lima. Det gick så långt att man mördade fackföreningsmedlemmar och använde beväpnade gäng för att tvinga byar att odla droger, som SL tjänade sitt levebröd på att sälja till den nordamerikanska marknaden. Förmodligen skulle detta aldrig ha hänt om inte hierarkibildningen hade tvingat fram ett behov av att leva utan att arbeta.

Ett annat exempel är de ungdomsrörelser som motsatte sig de afrikanska staternas åtstramningspolitik i spåren av skuldkrisen på 1980- och 1990-talen, säger Thandika Mkandawire. Efter att ha satt som mål att ta makten jagades de ut ur städerna och fick försöka överleva på landsbygden. Eftersom de inte hade något att erbjuda bönderna fick de leva på plundring och utvecklade det mest brutala våld för att vinna respekt.

Så jag skulle vilja svara på frågan genom att säga att ja, folkrörelser kan ge upphov till både statsbyggande maffior och kapitalistiska företag. Men när de väl har gjort det är de inte längre folkrörelser, för då handlar det inte längre om de ömsesidiga skyddsmekanismerna för direkta producenter.

Det handlar om hierarkier och vinst.



Published by Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org

www.folkrorelser.org