den
EU- och globaliseringskritiska rörelsen inför
EU-manifestationer
och andra aktiviteter som skulle hållas i
Göteborg i samband med
EU-toppmötet där i juni 2001. Vi samlade 80
organisationer bakom en
plattform baserad på fyra politiska krav:
¤
Nej till militariseringen av EU
¤ Nej till rasism och utvecklingen av Fästning
Europa
¤ Nej till en grundlagsfästning av den nyliberala
politiken i EMU
¤ Gör inte offentlig sektor och miljö till en
handelsvara
Nätverket
begränsades inte till Sverige utan omfattade även
ett
flertal organisationer från
framföralltNorge och
Danmark. Det var
ett samarbete mellan gamla och nya folkrörelser, med
platt och
aktivistdominerad organisation.
En
huvudaktör
Göteborgsaktionen
har varit en huvudaktör under toppmötet i
Göteborg
och i den enorma politiska mobilisering som föregick
junihändelserna.
Vi mobiliserade demonstranter från hela Sverige, men
även från många
andra länder, främst i Norden.
Aktiviteterna
Vi
arrangerade en motkonferens för att skapa ett folkligt
forum för
EU- och globaliseringskritiken. Vid ministermötets
början på fredagen
genomfördes en välbesökt protestmanifestation
och på lördagen samlade
vi 20 000 människor till en demonstration för ett
annorlunda Europa.
Som ett led i sammanvävandet av globaliserings- och
EUkritiken tog vi
även initiativ till samarbetet kring Bush not
welcome-demonstrationen
på torsdagen.
Utöver
de utåtriktade aktiviterna organiserade nätverket
även
informationscentraler, arrangerade boende för de
tillresta och
upprättade sjukvårdsteam.
Våldet
Trots den stora uppslutningen i massiva demonstrationer,
protester och
möten kom ändå bilden av händelserna i
Göteborg att präglas av
kravaller och massmedias ensidiga fokusering på
dessa.
Göteborgsaktionen 2001 har tagit avstånd
från allt våld, både det som
utövades av polisen och ett fåtal demonstranter .
Detta förekom inte
under någon av de stora manifestationer som vi
arrangerade. I och med
polisens insatser exempelvis vid Hvitfeldska och Schillerska
gymnasiet
har mängderav fredliga
demonstranter berövats sina demokratiska
rättigheter , kränkts och utsatts för
övergrepp. Massmedia och
politiker har alltför länge
undvikitatt granska
polisledningens
ansvar för att skapa eller trappa upp situationer som
bidrog till att
kravaller utlöstes.
Vandaliseringen av Avenyn genomfördes av en mycket
liten minoritet av
aktivister. Den drabbade oskyldiga människor , visar
på en märklig
blindhet för allmänhetens åsikter, och
skadar även möjligheten att
bygga en starkare EU-och
globaliseringskritisk rörelse.
Rättegångar
och utredningar
De pågående rättegångarna mot
åtalade demonstranter har gett talrika
exempel på politiserade straffsatser, som väcker
stark oro.
Efter polisens våld i Genua, som visserligen var
betydligt grövre, men
ändå har en kuslig likhet med händelserna i
Göteborg, har det
italienska parlamentet tagit initiativ till en utredning om
polisens
våld, som även utreds av flera domare. Svenska
politiker har dessvärre
hittills varit kallsinniga till de krav som har ställts
på en
oberoende utredning av händelserna.
De direktiv som getts den s k Carlssonutredningen har mest
handlat om
en översyn av polisens utrustning och maktbefogenheter.
Låt oss därför
varna för att tårgas, vattenkanoner och nya steg
mot en militarisering
|