- FN-konferens
- om miljö och
utveckling
- (WSSD), Johannesburg
- 2002
Grundinformation
- Vad var
Johannesburgs-
- mötet?
-
Summering
av toppmötets
handlingsprogram
-
- Oppositionella
folkrörelser
- protesterade
Länkar
- Nyheter
- Folkrörelser
- NGO-initiativ
- FN och Sydafrika
-
- Bakgrundsartiklar
-
Det
framväxande NGO-systemet
(Jämförelser
mellan Stockholm 1972 och Rio 1992)
-
- Stockholms-konferensen
1972
-
-
|
Seger för
oppositionella folkrörelser i Johannesburg mot
W$$D
Den lyckade
protestmarschen mot Världstoppmötet för
hållbar utveckling WSSD lördagen 31 augusti
tillsammans med demonstrationsarrangörernas
motkonferens har banat vägen för en
radikalisering av den internationella
miljökampen.
Länge såg
det ut att gå riktigt illa. Ungefär 500
personer har gripits av polisen i omfattande repression
inför Världstoppmötet. Det drabbade
särskilt de radikala folkrörelser som
bekämpar privatisering av el och vatten, för de
fattigas rättigheter och ockuperar jord för att
genomdriva de reformer som beslutats men ständigt
skjuts på framtiden. Men även internationella
delegater från folkrörelser drabbades när
polisen angrep en spontan demonstration mot
privatiseringar vid ett universitet där en
motkonferens organiserad av International Forum on
Globalisation hölls. En presstaleskvinna för
det starka och folkrörelsepräglade
Antiprivatiserings Forum i Sydafrika
häktades.
Redan i juni
rapporterades att amerikansk polis varnat sydafrikanska
polisen för att "anarkister och anti-kapitalister"
skulle komma till Sydafrika för att protestera med
risk för skador på egendom och kravaller.
Kretsar kring regeringen började föra ut
propaganda om att Världstoppmötet hotades av
veteraner från kriget mot apartheid, jordlösa,
Tidningarna var fyllda med rapporter om risk för
kommande våld vid toppmötet. Myndigheterna
gick in för att förbjuda alla demonstrationer
som inte arrangerades av organisationer anpassade till
den samförståndspolitik i Riokonferensens anda
som Global Peoples Forum stod för.
Men denna politik
misslyckades dubbelt. Global Forum anklagades för
att vara i händerna på regeringen och FN
konferensen förklarades vara i händerna
på storföretagen. Förklenande
ändrades den officiella förkortningen för
Världstoppmötet för hållbar
utveckling, WSSD, till det slagkraftiga W$$D, ett
dollarstyrt möte. Kritiken växte inte minst mot
den repression som förekommit. Solidaritetsaktioner
genomfördes inte minst i andra delar av tredje
världen. Ledande folkrörelseaktivister på
plats som ordförande för internatioenlla
Jordens Vänner Ricardo Navarro
protesterade.
Till slut måste
myndigheterna upphäva förbudet. På
lördagen strömmade tiotusentals demonstranter
från den fattiga förorten Alexandra hela 9 km
till lyxkonferensbyggnaden Sandton. Folklig kontroll
över jord, hav och skog var ett centralt tema
tillsammans med klassiker som Sörj inte -
organisera! Framme vid konferensbyggnaden kunde
demonstranterna både se och ropa till
FN-delegaterna. Demonstrationen blev helt fredlig.
Budskapet uppmärksammades i flera ledande media som
BBC och Washington Post samt i mindre grad i DN och ses i
alternativmedia som mycket viktig för den
Sydafrikanska och globala politiken. Det visar att
folkliga massmobiliseringar kan få både
politisk verkan och massmediauppmärksamhet med
fredliga medel kombinerat med ett radikalt innehåll
och länkade till masskamp med civil olydnad mot
privatiseringar och avstannade jordreformer. Den
regeringsvänliga demonstrationen lyckades inte samla
så många deltagare enligt de flesta
etablerade och alla alternativa källor. Där
talade president Mbeki.
För
oppositionella folkrörelser i Sydafrika blev
demonstrationen till Sandton en viktig manifestationen
mot ANC regeringens nyliberala politik. Det var den
största regeringskritiska demonstrationen sedan
apartheidregeringens fall 1994 och ses som en
framgång för den antinyliberala
vänstern.
Lobbyismens problem
på toppmötet
Inne på den
officiella FN-konferensen tycks nyliberalismen ha stort
inflytande. Lobbyinriktade organisationer förlorar
alltmer de illusioner som de genom sina löften om
möjliga framgångar genom professionell
påverkan på politiker och storföretag
utan folklig massmobilisering själva medverkat till.
Inte mycket återstår av lobbyisternas hopp om
att Johannesburgskonferensen ska komma någon vart
med de problem med en växande global
miljöförstöring och ökade klyftor som
Riokonferensen 1992 lämnade
orörda.
Tvärtom handlar
dagsläget i de sedan en vecka pågående
diplomatiska förhandlingarna inför
statschefernas ankomst idag måndag 2 september
främst om hur man ska undvika att för
många steg tillbaka ska tas i
förhållande till Riobesluten som redan de var
otillräckliga. Flera av de framåtsyftande
beslut som fattades under Riokonferensen 1992 hotas nu av
att tas bort eller urvattnas. Det gäller
sådant som försiktighetsprincipen som gör
det möjligt att genomföra
miljöåtgärder utan att det ännu ej
är fullt vetenskapligt bevisat vad som orskar ett
miljöproblem.
Lobbyinriktade
organisationer har skjutit in sig på att
storföretagen ska kontrolleras. Det började i
förberedelserna med skrivningar om att
förhandlingar skulle inledas om ett internationellt
avtal om kontroll av storföretag. I dagsläget
finns betydligt mer fina ord med i den text som
slutförhanlingarna utgår från. Men ingen
hänvisning görs till hur förhandlingar ska
sättas igång eller ens vilket organ som ska
ansvara för en uppföljning. USA rapporteras
dessutom vilja tillfoga till slutdeklarationen att de
uttryckligen ser en text om kontroll av storföretag
och ansvar som enbart en fråga om uppmaning till
redan existerande organ som diskuterar frågan och
inte att något nytt bindande avtal ska komma
tillstånd. Men USA:s försök
tillbakavisades och deras reservation kom inte med i det
officiella protokollet vilket är en framgång
för Jordens Vänner och andra folkrörelser
som bedrivit en omfattande kampanj för kontroll av
storföretagen. Men om Johannesburgsmötet kommit
längre än allmänna ideer och tagit steg
mot verkliga förhandlingar som kommer att leda till
bindande mellanstatliga beslut om kontroll av
storföretagen är för tidigat att
säga. Vi kanske inte har kommit längre än
tillbaka till 1970-talet när FN satte upp en enhet
för kontroll av storföretag som lades ner strax
före Riokonferensen.
Ett annat krav
är att FN:s miljökonventioner ska vara
överordnade handelsregler inom WTO. Även
här har den förhandlingsvecka som
föregått statschefernas slutförhandlingar
gått i motsatt riktning och mängder av
paragrafer sett till att hänsyn tas till WTO:s
principer. Direkta beslut om att WTO skulle
överordnas FN:s miljökonventioner hindrades men
i stort har Johannesburgskonferensen anpassat sin
handlingsplan till det senaste WTO beslutet i Doha om en
ny handelsrunda som stärker de rika länderna
och storföretagens frihandel i stället för
rättvis handel.
En del beslut som
är bra för miljön togs. Jordens
Vänner uppger att enbart två
miljömål sattes som går utöver vad
som redan beslutats på tidigare internationella
konferenser, halvering av människor med
tillgång till rent vatten till år 2015 och
skydd för vissa havsresurser. I grunden ses
Johannesburgskonferensen som ett misslyckande av
många, inte minst i jämförelse med
Riokonferensen 1992 och den första FN-konferensen om
miljö i Stockholm 1972.
Men misslyckandet i
Johannesburg grundlades redan med den
samförståndspolitik som beslutades i Rio. Nu
fullföljs dessa tankar om hållbar
tillväxt genom frihandel och storföretagens
självreglering som var överordnad politik den
gången bakom det i övrigt ambitiösa
handlingsprogrammet Agenda 21. För miljökampen
gäller nu att mer bygga vidare på det
folkrörelsesamarbete som växer fram mot den
nyliberala politiken utanför
konferenssalarna.
4 september
2002
Tord Björk,
Miljöförbundet Jordens Vänners sociala
utskott
|