Pressen om Saltmarschen
"Politiker-helgonet Gandhi har som förut omtalats
startat sin ohörsamhetskampanj. Det skedde på onsdagen
i Ahmedabad. Han återföljdes av ett hundratal
lärjungar, alla till fots, liksom ledaren själv.
Avfärden skedde under bön och åkallan. ”Det
historiska ögonblicket” övervakades av talrika
människomassor som gav sin livliga tillfredsställelse
med att ohövlighetskampanjen som är avsedd att
skänka Indien fullt oberoende av Storbrittannien, äntligen
kommit i gång. I tåget går det för övrigt,
enligt vad som meddelas, särdeles temperamentsfullt
till. Till stämningens höjande bidraga de deltagande
medlemmarna av tredje internationalen, vilka tydligen här
anses sig ha funnit sin stora chans. Överhuvudtaget
lägger man märke till en nära nog krigisk
anda hos medlemmarna i det stora pilgrimståget, som
föresatt sig att genomvandra så stora delar av
det vidsträckta landet de orkar med. Gandhi själv
verkar betydligt aktiv och oförfärad.”
Aftonbladet 13 mars 1930
"
Profeten Gandhi har nu med sin vandring till saltdammarna
vid Cambayviken norr om Bombay börjat den aktion,
genom vilken han vill frigöra "Indien" från
en "satanisk regeringsmakt". Det är behövligt
att sätta citationstecken ej blott kring hans beteckning
för den engelska regimen i Indien utan kring själva
denna geografiska term, vilken icke har någon klar
betydelse och allra minst i politiskt hänseende..."
"
...Men antingen det är en köttätande jordvarelse
eller ett vegetariskt helgon, som umgås oförsiktigt
med elden, blir eldsvådan lika betänklig. Inom
mycket vida kretsar av Gandhis egna landsmän är
man nu mycket orolig för eldfara och hoppas varmt,
att den indiska regeringen skall förstå att
hindra det bål att fatta eld, vilket Gandhi vill
påtända."
Svenska Dagbladet 13 mars 1930
"
Gandhi, den indiska nationalismens stora helgon, omgiven
av beundrande skaror, hämtar upp lite salt ur vattnet.
Detta är förbjudet, och det är just därför
Gandhi gör det. Han vill bryta mot det lagstadgade,
statliga saltmonopolet för att utmana England. Ceremonin är
väl förberedd. Sedan den 12 mars har Gandhi, åtföljd
av sina apostlar från Ahmedabad vandrat mot kusten
med det salta vattnet: de har sovit hos barmhärtiga
människor i byarna och utspisats av dem. Mot ett så väl
förberett och så effektfullt regisserat lagbrott
kan den anglo-indiska regeringen inte vara overksam. Den
måste häkta Gandhi - och därmed skulle,
föreställer sig denne svärmare,
Indien ta ett stort steg mot befrielsen..."
"
...Gandhi är en märklig man, men det sällsammaste
i hans karriär är att han råkat komma i
spetsen för en praktisk-politisk rörelse av gigantiska
mått för vars utvecklingmöjligheter han
väl må sägas vara fullständigt blind.
I en tid då den ena efter den andra av Asiens folk
reser sig mot Europa för att, tack vare europeisk
utbildning, begagna sin makt efter europeiskt mönster
- Japan, Turkiet, Persien och, ehuru något på efterkälken, även
Kina - vill Gandhi befria Indien genom att predika vad
han kallar ett "sannings"-evangelium där
gamla hinduiska föreställningar äro
blandade med tillsatser av Jesus och Tolstoj.
Det finns mycken höghet i detta evangelium, och som
en enskild individs dröm om mänsklighetens fullkomning
och frid på jorden är det intressant och i vissa
stycken fängslande. Men predikat i avsikten att vara
praktisk politik och ett rättesnöre i en nationell
frigörelsesträvan är det ett fantasteri
utan motstycke.
Gandhi vill återföra indierna till det primitiva
stadium varpå de befunno sig innan de "förstördes" av
den genom England förmedlade kontakten med
europeisk kultur..."
Dagens Nyheter 8 april 1930
källor: Aftonbladet och Gandhi idag: http://www.gandhitoday.org/sv/MKG.salt2.html
