Tvärtom
har en onyanserad tro på marknaden fördjupat
sociala klyftor,
urholkat demokratin och undergrävt medborgerligt
inflytande, såväl inom EU
som globalt. Transnationella företag och privata
vinstintressen har fått
allt mer makt över demokratiska institutioner och allt
mer inflytande över
den enskilde individens vardag. Det är denna
utveckling, omgärdad av
uppdelning mellan de som tjänar på vår tids
s k globalisering och de som
ställs utanför, som nu kräver lösningar
utöver ekonomismens snäva ramar och en
förnyad diskussion kring den fria marknadens brister.
Detta handlar inte om en kamp för eller emot
globalisering, s k frihandel eller
marknadsekonomi, utan om att återge medborgarna
såväl tilltron till att
världen går att förändra som de
demokratiska möjligheterna att verkligen
göra detta.
De
områden och riktlinjer Attac Sverige här vill
peka på gör inte anspråk
på att vara heltäckande eller utgöra
någon saliggörande trollformel. Men de skulle
kunna bli de första stegen mot en förändrad
värld, steg inom områden där allt fler nu
kräver att EU tar sitt ansvar:
·
Utred inom EU snarast införandet av en s k Tobinskatt
för att dämpa
finansiell spekulation och öka handlingsutrymmet
för den ekonomiska
politiken. Att verka för en Tobinzon inom EU vore
här ett första delmål.
·
Fördjupa och intensifiera inom EU bekämpandet av
finansiell
brottslighet och s k skatteparadis.
Den
ekonomiska globaliseringen, med växande finansiell
spekulation och
tilltagande ekonomisk brottslighet som tydliga inslag, har
under flera år
urholkat demokratins möjligheter, bidragit till
ekonomisk instabilitet och
slagit hårt mot välfärdssystem och enskilda
medborgare världen över. Det är här dags
att förnya och stärka demokratins möjligheter
på internationell
nivå. En Tobinskatt på valutatransaktioner har
därför blivit en
symbolfråga. En sådan skatt har möjlighet
att dämpa de spekulativa inslagen på de
växande finansmarknaderna och samtidigt ge en
intäkt som kan användas för ökad global
rättvisa. Det är nu dags att gå vidare i
diskussionen. En
seriös utredning av införandet av en Tobinskatt
är här ett rimligt steg,
och införandet av en s k Tobinzon inom EU ett
möjligt politiskt delmål.
De förhandlingar som EU driver med de s k
skatteparadisen är här också ett
viktigt led. Det politiska trycket mot de länder som
vägrar informera när
stora kapitalplaceringar görs för att undkomma
gemensamma skatte- och
välfärdssystem måste
intensifieras.
·
Riv omedelbart och utan motkrav EU:s tullmurar mot
världens minst
utvecklade länder, avveckla exportsubventionerna
på jordbruksprodukter och
försvara de minst utvecklade ländernas rätt
att bygga upp egen
livsmedelsförsörjning.
·
Avskriv snarast de fattigaste och mest skuldsatta
ländernas skulder
till EU:s medlemsländer.
Det
är dags för EU att riva protektionismens murar och
konkret ta sig an
dagens globala problem. Här framstår EU:s
huvudmål att bli den mest
konkurrenskraftiga regionen i världen som synnerligen
smalt. Det är hög tid att placera de globala
klyftorna och de minst utvecklade ländernas behov i
fokus, inte minst i den pågående debatten om s k
frihandel och i
utformningen av globala regelsystem för
världshandeln. Investeringar och
handel är förvisso viktiga hävstänger
för ekonomisk utveckling. Men ökat
flöde av varor och kapital är knappast något
självändamål.
I
dag är EU:s tullar utformade så att tullsatserna
stiger med varornas
förädlingsgrad. Detta innebär allvarliga
hinder för de minst utvecklade
länderna. Det ligger i världens, och därmed i
EU:s intresse, att ge
utvecklingsländerna ökat tillträde till de
europeiska marknaderna. Samma
problematik gäller EU:s exportsubventioner på
jordbruksprodukter, som i dag slår hårt mot de
minst utvecklade ländernas möjligheter att bygga
upp egen
livsmedelsproduktion. I själva verket bär EU ett
tungt ansvar att inom
Världshandelsorganisationen (WTO), Internationella
valutafonden (IMF) och
|