1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32

	nyhetsbrev11bu23 Printed: tisdag 23 juli 2002 21.00.28		Page 25 of 32 Printed For: Louise
	Världsbanken driva en politik som ger rättvisa möjligheter för mindre utvecklade länder och som gynnar hållbar och demokratisk utveckling. En ökad insyn, reformering och demokratisering av dessa globala institutioner är här nödvändig. På kort sikt skulle EU aktivt inom dessa institutioner kunna verka mot dogmatisk frihandelsideologi och för de minst utvecklade ländernas rätt att skydda den del av jordbruket som är inriktad mot lokal livsmedelsförsörjning. Det är också ur detta perspektiv hög tid att på allvar bryta de fattigaste ländernas växande skuldbörda. Olika initiativ till restaurering av dessa länders ekonomier har tagits. Men syftet tycks i första hand ha varit att göra dem bättre i stånd att fortsätta sina betalningar. Något utrymme för ekonomisk utveckling har inte getts och resultatet har blivit att de hållits kvar i en omöjlig situation. Återigen krävs en politik som ser till dessa länders rättigheter och behov. Och återigen skulle EU kunna verka på två fronter: dels genom att internationellt trycka på IMF, världsbanken och regionala utvecklingsbanker, dels genom att se till att skulderna till EU:s medlemsländer skrivs av. · Försvara offentlig service, såsom utbildning, vård och omsorg, som mänskliga rättigheter och inte varor på en marknad. · Verka för offentliga pensionssystem som inte används i spekulativt syfte, utan bygger på hållbar utveckling och solidaritet mellan generationer och samhällsgrupper. Dagens sociala klyftor går inte bara globalt mellan nord och syd. Skiljelinjen mellan de som gynnas av globaliseringen och de som ställs utanför har blivit allt starkare också inom länder - och inom EU. I själva verket är detta karakteristiskt för utvecklingen. De transnationella företagens allt större makt, spekulationsekonomins allt större utrymme och marknadsfundamentalismens inträngning inom allt fler områden har lett till politisk handlingsförlamning, hot mot grundläggande mänskliga rättigheter och felprioriteringar inom en rad områden. Det är dags att vända denna utveckling. EU:s ledare kan här på bred front agera, helt enkelt genom att kraftfullt försvara det marknaden aldrig kommer att kunna erbjuda: rättvisa system för vård, utbildning, omsorg och tryggad ålderdom. En nyckelfråga såväl i Sverige som Europa är här de offentliga pensionssystemen. I Sverige har en starkt kritiserad reform genomförts där gemensamma pensionspengar styrs över till ett system där individuell vinstmaximering och spekulation står i centrum. I dag utreds inom EU de framtida pensionssystemen. Här skulle EU med skärpa kunna försvara tanken på ett pensionssystem som i grunden bygger på en hållbar utveckling och solidaritet mellan olika generationer och samhällsgrupper. Också utanför det offentliga välfärdssystemet finns exempel på hur solidaritet och grundläggande rättigheter hamnat på undantag. EU saknar i dag arbetsrättslig lagstiftning som ger alla anställda inflytande över sina arbetsvillkor, trygghet i arbetslivet och rätt till facklig organisering. I dagens globaliserade ekonomi är rätten till sympatistrejker över såväl nationsgränser som gränser mellan företag och branscher extra viktig men något EU ännu inte deklarerat. Lika allvarliga är inom EU tendenserna till fästningsbygge och hårdare tag mot flyktingar. Att verka för ett mångkulturellt Europa med garanterade sociala rättigheter för all invandrad arbetskraft borde vara en självklarhet. I vid bemärkelse handlar de tre problemområden där Attac Sverige här ger förslag till förändring - den ekonomiska globaliseringens avarter, världshandelns snedvridning och ekonomismens herravälde över välfärdspolitiken - om att på allvar ta avstamp i dagens utveckling, att lägga dogmatism och marknadsfundamentalism åt sidan och föra demokratiseringen vidare på såväl lokal som global nivå. Det handlar om att erövra makten över framtiden från ödestro, vanmakt och kortsiktiga