mindre
trovärdig.
Trafikstockning
norr om Uddevalla. Förseningen har gjort att vi har
hamnat mitt i semesterrusningen. Vi äter chips och
dricker vatten köpt
på macken. Det tar lång tid att vara på
macken med en sån här bil.
Förutom att tanka måste man alltid fylla på
blyersättning, kolla oljan
och tvätta rutorna som alltid tycks damma igen. Vi
byter väg och
bestämmer oss att åka över Bengtsfors och
Charlottenberg i stället.
Tord visslar och sjunger [!]Die Gedanken Sind
Frei[!], och vi funderar på
om det månne var svenskarna som fick någon tysk
att skriva den sången
under 1600-talet. Vi funderar över registreringarna.
[!]Vi måste krossa
SÄPO-staten idag också . Det är inte nog med
upprop om att öppna
register från 70-talet.[!], säger
Tord
Någon
kör förbi och stänker ner rutan så
förfärligt att vi måste
tvätta av den med mineralvatten och torka den med
gamla
kampanjtidningar. En husvagnsförare som tror att han
är på väg till
Oslo hoppar av och frågar efter vägen.
Lördag
7 juli 6.30 Vi har varit uppe i två timmar efter att
ha sovit
ett par timmar i bussen längs vägen. Strax
före Hamar dök det upp två
tjeckiska liftare som försökte ta sig til
Tromsö och hade sin senaste
lift kl. 23.00 i går kväll. Vi skjutsade dem till
Otta. De hade stor
förståelse för polisens agerande i Prag.
Poliser är som vanliga
människor det måste man förstå, menade
de.
Väl
framme hos i Otta så kändes det som målet
med hela resan var att
få bada i ett vackert hemsnickrat badrum med
skiffergolv. Hade
frukostsamtal med Sigbjörn Gjelsvik och Stian
från Nei til EU, som
just höll på att avsluta en turné med
norska Nej til EU inför
valrörelsen som handlade om Folkestyre. Den norska
debatten liksom den
svenska har mycket handlat om våldet. De efterlyste
klarare riktlinjer
för hur man ska hantera
personer/organisationersom
säger att de inte
ville bruka våld men säger att det är
rätt när det väl sker.
Reaktionerna i massmedia har varit ganska bra vad det
gäller
tidningarna i Norge menar man men TV är man kritiska
till då de gett
Internasjonale Sosialister en talarstol. Kjersti från
Nej till EU och
RV i Otta menade att hennes Göteborgsupplevelse hade
fått ett mycket
mindre politiskt innehåll och utbyte än vad hon
hade trottoch att
hon hade åkt därifrån med känslan av
att någon hade förstört det för
henne.
I
Otta får vi också höra berättelsen om
denhändelse som den
norska
delegationen råkade ut för vid
uppställningen till
fredagsdemonstrationen vid
Järntorgetnär
nazister kastar möbler på
demonstrationsdeltagarna och man ringer polisen som inte
kommer trots
att de befinner sig ett par kvarter därifrån.
Detta trots att samtalen
i förväg medden
svenska polisen hade utlovat ett gott samarbete. Vi
får också höra om hur man håller
möte lördag morgon på
Kungsladugårdsskolan där man sover och nås
av ett besked via Hege
Lothe om att inte det blir någon demonstration idag,
bara ett möte i
Slottskogen och hur man under stor vånda
bestämmer sig för att tåga
dit.På mötet
är vissa rädda och vill inte gå ut utan i
stället
stanna kvar på skolan som ska stängas. Andra
är arga för att de av
demonstrationsvakterna och extra inkallade
demonstrationsvakter
hindrats att slå tillbaka mot nazisterna. Några
stannar då kvar som
som bovärdar för att göra det möjligt
för dem som vill stanna på
skolan att stanna. Sedan går resten av delegationen
iväg och skriker
högre och högre genom öde gator tills de slut
kommer fram till
Slottskogen där de får syn på fanorna som
tillhör danskarna som tågat
från ett annat håll.
I
Klassekampen den 3 juli publicerades en krönika
där det
hävdasatt
man på Nei til EU:s
bussartill Göteborg sa
att [!]de som kom opp i
bråk ikke fikk sitta med på bussen
hjem[!]. Detta upprör oss mycket. Ska
man svika sina egna aktivister för att de råkat
hamna på fel plats vid
|