När jag blev aktiv i Alternativ Stad i Stockholm för femtio år sedan hade vi stormöten den första måndagen i varje månad, kl 19 efter flyglarm. Övriga måndagar hade vi veckomöten. Och däremellan möten i de projektgrupper vi var engagerade i. Och däremellan hängde vi mycket i lokalerna på Bryggargatan.

Jag kan inte påstå att vi var särskilt effektiva. Mycket av det verkade vara tomt prat. Men det var en illusion. I själva verket gjorde vi precis vad vi behövde göra för att bygga upp en kollektiv sammanhållning och självförtroende, bland annat genom att våga konfrontera poliser med hästar och hundar i Almstriden.

Vad människor gör för att bilda ett "vi" som kan agera kollektivt är, enligt Randall Collins: Sociologisk insikt, är att träffas, gå igenom kollektiva riter och skapa symboler och heliga ting. Dessa möten, riter, symboler och heliga föremål kommer sedan att symbolisera gruppen och göra den till en solidarisk kropp där alla deltagare ingår.

I totemreligioner, moderna religioner och politiska rörelser fungerar det på samma sätt. Samhället/sekten/rörelsen är större än den enskilda individen, men något abstrakt som bara kan förstås genom symboler och gemensamma ritualer - dans, böner, demonstrationer, möten. Utan symboler och ritualer krymper vi ihop till individer, känner oss små och maktlösa och kan inte göra någonting.

En av de största fördelarna med att tillhöra en grupp ligger så nära till hands att den tenderar att förbises. Den är ogripbar, men helt verklig Det är den känslomässiga energi som man får av att delta i intensiva sociala sammankomster. Det är på grund av denna känslomässiga energi som människor kan göra saker i folksamlingar som de inte kan eller skulle göra ensamma. Folkmassan får dem att känna sig starka eftersom de är en del av något som är mycket starkare än de är som individer. Det tenderar också att få dem att känna sig rättfärdiga, eftersom de genom att delta i en gemensam aktivitet gör något mer än att bara agera utifrån sitt eget individuella egenintresse. Det är av denna anledning som människor som agerar tillsammans i grupper är kapabla till mycket större ansträngningar än de vanligtvis skulle vara ensamma. (Collins, s. 39)

När organisationer hoppar över de gemensamma mötena och ritualerna och går över till Facebook, skriver de under sin egen dödsdom. Då blir deras anhängare små, maktlösa och individuella, oförmögna att göra något annat än att klaga, eller kanske man ska säga gnälla. Något man kan se i vilken Facebook-grupp som helst. Och kanske också i samhället i stort.

Ja, jag vet, jag vet. Det är enkelt och kräver ingen energi att vara på Facebook. Men utan investeringar blir det ingen vinst. Utan arbete, ingen skörd. Utan kollektivt byggande, inga segrar.

Du kan ladda ner Sociological insights gratis som pdf här

Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org

www.folkrorelser.org