Dokument
- "Inauguraladressen" till Första Internationalen
 
Bakgrundsartiklar
- Det marxistiska seklet - det amerikanska seklet, av Giovanni Arrighi
- Dags att skifta spår, av Asbjørn Wahl
- Demokratins bärare, kapitel 5
- Arbete, krig och världspolitik, av Beverly Silver
- Globalisation, labour and the Polanyi problem, av Ronaldo Munck (extern länk)
 
Mobiliseringar
- slavupproret på Haiti
- chartisterna
- 1848
- första internationalen
- det socialdemokratiska partiet
- revolutionerna 1917-19
- generalstrejken i Hongkong 1925-26
- ockupationen i Flint
- välfärdsstaten
- peronismen
- 60-70-talets rörelseuppsving i Europa
- Solidaritet
- metallstrejken i São Paulo
- Strejken på Hyundai
 
Adresser
Bibliografi
Dito, kommenterad
Externa länkar
- Global Solidarity
- LabourStart
- Global Unions
- Större strejker
- Global Picket Line
- Global Working Class project

 

Till huvudsidan

Läs fulltext om folkrörelser här!

 

 

Arbetarrörelser

 

 

 

 

 

Arbetarrörelsernas bakgrund finns hos det europeiska skråväsendets gesällrörelser som redan på 1300-talet uppfann strejk, kollektivavtal och pensionskassor. Men det var först med de stora fabrikerna som växte fram från 1700-talet i England, 1800-talet i Europa och Nordamerika, och 1900-talet i resten av världen, som arbetarrörelser fick en dominerande ställning i folkrörelsesystemet.

Arbetarrörelsens kärna är arbetarnas försvar mot kapitalägarna. De tidiga nordliga arbetarrörelsernas främsta mål var att behålla självstyret i arbetet gentemot kapitalägarna, och arbetarna var yrkesskickliga hantverkare. Målet formlerades som producent- och konsumentkooperation. Men de såg också behovet av handlig gentemot makthavarna i stort; chartisterna -- en mycket stark arbetarmobilisering i England på 1830-40-talen -- hade t.ex. den allmänna rösträtten som enande krav.

Genombrottet för en enande arbetarrörelseidentitet i Europa var Första Arbetarinternationalen på 1860-talet; dess mål var att samla in pengar till strejkande och hindra strejkbryteri. Men splittringen kom snabbt, i form av knivskarpa konflikter om politiska strategier som hårdnade till identiteter: mellan socialdemokrater som ville samla alla i fackföreningar och partier, och anarkister som var rädda för att detta skulle skapa för stor funktionärsmakt och föredrog att bara organisera de aktiva, och senare också kommunister som försökte kombinera metoderna och ha olika organiseringar för båda.

I slutet av 1800-talet blev industrin alltmer kapitalintensiv och producentkooperativ föreföll omöjligt. Istället började arbetarrörelsen hoppas på att ta makten i staten och den vägen genomföra det goda samhället.

Under 1900-talet kom arbetarrörelsen ganska långt på den vägen under en tid. Främst därför att arbetarnas maktställning på arbetsplatsen stärktes: den alltmer automatiserade och flödesstyrda industrin blev alltmer känslig för sabotage och strejker. Medan strejk på 1800-talet hade varit ohyggligt svårt blev det närmast rutin i mitten av 1900-talet. Tack vare arbetarnas goda organisation på arbetsgolvet satte de sig i respekt och tvingade statliga byråkratier att genomföra arbetar- och majoritetsvänlig lagstiftning samtidigt som de tvingade kapitalägarna betala högre löner och förbättra arbetsmiljöer och mildra despotin på arbetsplatserna.

Kapitalägarna skyddade sig mot arbetarnas makt genom att lokalisera ut industri till Syd-länderna, vilket ledde till försvagning av arbetarrörelsen i Nord och stärkning av arbetarrörelsen i Syd. Ett annat sätt att försvaga arbetarrörelsen var att binda deras organisationer i lagstiftning och statsansvar och vänja arbetarna att lita till staten för sin välfärd.

I början av 1900-talet förekom starka mobiliseringar t.ex. i Kinas och Indiens textilindustri, och i mitten av 1900-talet lyckades t.ex. Argentinas slakthusarbetare för en tid driva igenom avancerad välfärdslagstiftning. Men det var först i slutet av 1900-talet som utflyttningen fick massproportioner, till Brasilien och Sydafrika på 1970-talet, till Sydkorea och Taiwan på 1980-talet och hela Asien på 1990-talet, och följaktligen först då som arbetarrörelsen i Syd överflyglade den i Nord. Det är en utveckling som kommer att fortsätta.

Litt: P.K.Edwards: Conflict at work, Blackwell 1986; Beverly Silver: Forces of labor. Cambridge University Press 2003; Dick Geary: European Labour protest 1848-1939, St Martin's Press 1981; Walter Kendall: The labour movement in Europe, Allen Lane 1975; Charles Bergquist: Labor in Latin America, Stanford University Press 1986; Ronaldo Munck & Peter Waterman: Labour worldwide in the era of globalisation, Macmillan 1998.

 

 
						
Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org

www.folkrorelser.org