Folkrörelser och Protester Start | Om oss | Forum | Nordiskt
nyhetsbrev | Kampanjer | Datum |
Uppslagsverk | Folkrorelser
| Arbetare | Allmänningar
| Bönder | Fred
| Kvinnor
| Miljö | Övriga | |
Personporträtt
MobiliseringarSlavupproret på HaitiChartisterna1848Första internationalenDet socialdemokratiska partietRevolutionerna 1917-19Generalstrejken i Hongkong 1925-26Ockupationen i FlintVälfärdsstatenPeronismen60-70-talets rörelseuppsving i EuropaSolidaritetMetallstrejken i São PauloStrejken på HyundaiTillbaka till Arbetarrörelser |
Ockupationen i Flint
Den fackliga organiseringen i USA började lika tidigt som i Europa och var länge framgångsrik, tack vare den demokratiska traditionen. Men den hade ett stort hinder att övervinna -- det kom hela tiden utfattiga invandrare som var beredda att arbeta för bråkdelen av den lön de infödda amerikanerna krävde och som gärna lät sig utnyttjas som strejkbrytare. I slutet av 1800-talet tog den utvecklingen överhand. Under dessa förutsättningar gav den amerikanska arbetarrörelsen snart upp alla försök att organisera alla. Den nöjde sig med de utbildade hantverkarna, som inte mötte någon konkurrens av invandrare. De senare bildade ett underproletariat som mer organiserades via klientelistiska maffior, uppbundna till tidigare anlända landsmän som hjälpte dem samtidigt som de utnyttjade dem i egna business-syften. Utvecklingen bröts först på 1930-talet. Då hade invandringen nästan upphört på grund av depressionen. Och då hade industrin automatiserats och försetts med löpande band. I en löpande band-industri är det lätt att organisera strejk -- det räcker att slå av strömmen. Den grupp som massorganiserade USAs arbetare var invandrarnas barn, och de gjorde det mitt under djupaste lågkonjunktur. Trots att den inte var helt först brukar strejken på GMs fabrik i Flint i december 1936 - januari 1937 ses som avgörande. GM drev detta komplex nästan som ett fängelse med beväpnade vakter som skulle se till att arbetarna inte organiserade sig. Men en relativt liten beslutsam grupp arbetare lyckades lura bort vakterna och ockupera en del av fabriken vilket omedelbart fick de andra med sig. Under en månads tid ockuperade de stället, befäste det mot väpnade angrepp som GM försökte med och misslyckades med, organiserade solidaritetsaktioner i staden och i andra fabriker och lyckades få GM att gå ifrån sin antifackliga politik och skriva avtal. Detta är den mest framgångsrika arbetaroffensiven i världshistorien. Arbetarna lyckades till och med öka sina löner mer än produktiviteten, vilket är unikt. De vann också, för en generation, facklig frihet och frihet från trakasserier. Men framgångens pris var att de struntade i att organisera andra branscher än storindustrin. Framgångens pris var att rörelsens kreativitet upphörde. Litt: Martin Shefter: Trade unions and political machines: The organization and disorganization of the American working class, i Katznelson & Zolberg: Working class formation, Princeton University Press 1986; Walter Linder: The great Flint sit-down strike against GM 1936-37, The Radical Education Project, u.å
|