Slavupproret på Haiti

Västindiens plantager var 1700-talets mest framgångsrika kommersiella företag. De var därtill Englands och Frankrikes största tillgångar i kampen om världsherravälde. På plantagerna arbetade slavar som jagades och fångades i Västafrika. Produkten var främst socker.

I regel var slavarna alldeles för splittrade och förtryckta för att kunna göra mycket motstånd utöver s.k. vardagsmotstånd, dvs erbjuda dåligt arbete för dåliga arbetsvillkor. Det hände att slavar flydde och i förbifarten passade på att bränna upp sina herrars hus. Runt Västindien etablerades kolonier av rymda slavar som ibland kunde hålla ut i årtionden -- ja, miskitos i Nicaragua är ett samhälle av från början rymda slavar som fortfarande finns kvar.

Det inträffade bara en gång att slavar gjorde uppror i stor skala. I gengäld var denna enda gång ett avgörande bidrag till världens utveckling.

Haiti, eller Sainte-Domingue som det hette då, var Frankrikes rikaste koloni som svarade för en tredjedel av den franska utrikeshandeln. Där arbetade 400.000 slavar på plantager som ägdes av rika köpmän. I övrigt levde där 20.000 europeer som hade den politiska makten samt lika många mulatter som var ekonomiskt jämställda med europeerna men saknade politiska rättigheter.

När franska nationalförsamligen 1789 offentliggjorde sin proklamation om de mänskliga rättigheterna skyndade sig mulatterna att kräva att rättigheterna också skule gälla dem. Omedelbart bröt det ut våldsamma trekantsstrider mellan mulatter, europeiska köpmän och europeiska hantverkare.

Uppmuntrade av oenigheten bland öns överklass gjorde också slavarna uppror på fem plantager den 22.8.1791. Öns överklass, som inte vågade hoppas på det revolutionära Frankrike för stöd, appellerade till engelsk militär och regeringen i Paris hade inte mycket annat val än att erbjuda slavarna fullt medborgarskap om de hjälpte till att slå tillbaka det engelska angreppet.

Detta gjorde de också (och gjorde kål på mer än hälften av de engelska soldater som stupade i revolutions/napoleonkrigen). Deras kamp fick världshistorisk betydelse på tre sätt.

För det första skrämde de Sydamerikas överklass att etablera egna stater för att hindra liknande uppror på sydamerikanska fastlandet.

För det andra avskaffades slaveriet inom ett par generationer på de amerikanska plantagerna. Överklassen insåg att det var säkrare med lönearbete.

För det tredje ruinerades det franska borgerskapet när Sainte-Domingues plantager inte längre bearbetades. Detta i sin tur ledde till att Paris hantverkare under några år fick övertaget i politiken i Frankrike och fick tid och möjlighet att skapa en revolutionär tradition som skulle förbli levande i mer än hundra år.

Franska och engelska militära invasioner, internationella sanktioner och påvliga bannbullor lyckades tillsammans förinta den haitiska ekonomin. Men när allt kommer omkring är det bättre att vara självhushållsbonde än att vara plantageslav, så även ur deltagarnas perspektiv lyckades revolten.

Läs mer om Haiti här.

Litt: C.L.R. James: The black Jacobins, Allison & Busby 1980 (första upplagan 1938); John Thornton: Africa and Africans in the making of the Atlantic world, Cambridge University Press 1991.