Strejkrörelsen i São Paulo

Den brasilianska arbetarrörelsen var en skapelse av regeringen. Det var den nationalistiska presidenten Vargas som behövde röster och organiserade ett paternalistiskt fack med detta syfte.

Under militärdiktaturen behölls strukturen men den förlorade allt syfte för arbetarna. Under 60-70-talen hade europeiska och nordamerikanska företag etablerat sig i Brasilien på grund av de låga lönerna och industriarbetarna hade ökat från ett par miljoner till elva. Men lönerna hade under samma period fallit till en tredjedel och de officiella facken hade inte gjort något åt detta. Arbetarna förlorade därför tilltron till dem och organiserade sig själva, både inom den legala strukturen och utanför.

Till utanförstrukturerna bidrog i första hand organiseringen i São Paulos slumförstäder för mål av typen kollektivtrafik, el, avlopp och sophämtning, med befrielseteologiska förtecken. Den första större mobiliseringen var kampen för bättre pendeltåg 1975.

År 1978 utnyttjade husmodersorganisationerna i slumförstäderna det egentligen betydelselösa faktum att levnadskostnadsindex hade förfalskats till att dra igång en strejkrörelse i São Paulos industriförorter. Deras män tubbades att utnyttja löpandebandsteknikens möjligheter och organiserade på kort tid en av världens effektivaste arbetarrörelser (pionjärerna var arbetarna på SAAB-Scanias fabrik), som inte bara kunde bli centrum i den massmobilisering som slängde ut militärregeringen utan också etablera sig själv som Brasiliens ledande oppositionsparti.

Under 90-talet har rörelsen haft svårigheter. Industrierna har i stor utsträckning flyttat till Sydostasien där lönerna är ännu lägre. Och även Brasilien har fått en arbetslagstiftning som ger alla privilegier åt fackföreningsfunktionärer samtidigt som den förbjuder vanliga arbetare att handla fackligt. Rörelsens i början extremt demokratiska struktur har därför byråkratiserats och blivit mindre effektiv.

Vilket inte hindrat radikaldemokratiska experiment på orter där arbetarrörelsen dominerar.

Läs mer om Brasilien här.

Litt: Edward Epstein: Labor autonomy and the state in Latin America, Unwin Hyman 1989, Gay Seidman: Manufacturing militance, University of California Press 1994.