Ibland kan rena tillfälligheter utklassa de bäst uttänkta strategier. Som när diskussionen om genmodifierade grödor blev en allmän symbol för industrialiserat storjordbruk under livsmedelsbolagens globala kontroll.

Den franska småbrukarorganisationen Confédération Paysanne (eller Conf som fransmännen säger) hade fört en kampanj mot genmanipulerade grödor sen ungefär 1990, eftersom dessa premierar de kapitalstarka producenterna av insatsvaror (samt kapitalstarka jordbruksföretag) på jordbrukarnas bekostnad. För att slå an hos den icke jordbrukande majoriteten hade de tvingats fokusera på hälso- och miljöpåverkan, och därmed tvingas underordna sig kemister och medicinare, medan deras egen hjärtefråga – ekonomisk överlevnad – kom alldeles i skymundan.

Som egenaktivitet ägnade de sig samtidig åt att sabotera genmanipulerade försöksodlingar, rycka upp växter och placera på domstolars trösklar. Ty verksamheten var mycket tveksamt laglig i Frankrike, tack vare flytande och delvis motsägelsefull lagstiftning.

Så höll de på i nästan tio år.

Det som förde över den allmänna diskursen till industrijordbruket i allmänhet var att Bill Clinton, som hämnd för att Frankrike hade bannlyst kött med tilllväxthormon, beslöt förbjuda Roquefortost. Han visste inte att Confs porte-parole*) var fårbonde i Larzac och leverantör av mjölk till Roquefortost. Så det gick lätt att mobilisera en aktion, en ganska enkel i och för sig. Bönder i Larzac beslöt att ha picknick i närmaste stad, Millau, och sabotera bygget av en MacDonalds, 1999.

Domaren i Millau var hjärtligt trött på att få genmanipulerade grödor på sin tröskel och beslöt statuera exempel. Confs porte-parole José Bové fick tre månaders fängelse och blev nationalhjälte. I fängelset skrev han en bok om Malbouffe, skräpmat, och buntade samman hela livsmedelsindustrins fuskverksamhet med globala tentakler i en pärm. Den blev förstås en bestseller. Så plötsligt placerades genmanipuleringen i det sammanhang Conf ville ha den.

Så berättas det i alla fall av Chaia Heller i hennes bok om Confédération Paysanne.

För en politisk organisation är det livsviktigt att inte lägga alla ägg i samma korg och binda upp sin verksamhet i en ”rätt linje” som slaviskt följer kongressbeslut om vad som är viktigast. Diverse aktivism som bildar en kultur måste få frodas och gynnas. Inte minst för att göra det möjligt att gripa tillfället i flykten. Man behöver sällan vara orolig över att något ska bli fel. I så fall faller det platt. Medan sånt som råkar bli rätt kan förändra hela det politiska läget.

Not: Confs porte-parole är en vald förtroendeman med uppgiften att organisera manifestationer. Han eller hon ingår inte i styrelsen.

 

 

 

 

 

 

Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org

www.folkrorelser.org