Index

Förord 

Göteborgsaktionen inför EU-toppmötet 2001

Makten över resurserna.

Fackliga och sociala rättigheter i Europa 

EU och globaliseringen av militarismen 

Schengen och demokratiska rättigheter

Talare vid demonstration och protestmöte

Utmana storföretagen för internationell solidaritet

Göteborgsaktionens slutdokument

För ett annorlunda Europa - plattform. 

Ordförklaringar

EU och globaliseringen av militarismen 

På fredag eftermiddag efter kravallerna på Avenyn hölls på Fritt Forum ett möte kring frågan om EU och globaliseringens av militarismen. Det arrangerades som en del av Göteborgsaktionens motkonferens i samarbete med Kvinnor för Fred, en organisation som också tidigare under våren arrangerat välbe sökta seminarier i samverkan med Göteborgs aktionen 

Vid det här tillfället fanns den internationelle ordföranden för Jordens Vänner i hela värl den, Ricardo Navarro, två fredsforskare, Jörgen Johansen och Jan Öberg, författaren David Korten från USA samt Normand Grossdin från Lettland med i panelen. Bibi Steinert höll i ordförandeklubban.

"Man tar alltid med sig militären" - Om militarism och inrikes miljökonflikter 

Ricardo Navarro, ordförande Friends of the Earth International, El Salvador

Jag heter Ricardo Navarro och jag är ordfö rande för Friends of the Earth international, för internationella Jordens Vänner. Vi är en fede ration av nationella miljögrupper i 68 länder, med mer än 1 miljon medlemmar totalt. Jag vill tala kortfattat om relationen mellan miljö och militarism. Idén om militarismen, idén om arméer marknadsförs ofta som något du behöver för att kunna försvara dig själv från en utomstående angripare. Som i gamla dagar när USA behövde en armé på grund av Sovjetu nionen och vice versa. Men om man ser på historien är de flesta militära konflikterna inbördes konflikter inom nationer, som inte har något med utomstående angripare att göra. Numera har vi också en speciell sorts konflik ter som handlar om miljön, och inte nödvän digtvis så mycket om människor, och det är dessa konflikter jag vill koncentrera mig på. När man förr talade om miljö brukade det handla om biologi, sådant som luft, vatten eller jordbruk. Men nu när vi talar om miljö problem måste vi också tala om sociala pro blem. I El Salvador har vi exempelvis problem med vatten. Vi håller på att få slut på rent vatten att dricka. De underjordiska vattenreserverna sänks med mer än en meter om året. Det betyder att när centralregeringen vill ta vatten från landsbygden till den centrala staden, så organiserar sig folk för att behålla vattnet hos sig för vatten är en källa som de behöver för att överleva, och då blir det sam manstötningar med militären. 

Väldigt ofta måste polisen och militären ingripa för att återställa den sk. ordningen. Så nu är miljöförstörningen bara ytterligare en anledning som bidrar till utvecklingen av militarism. 

I Guatemala som är ett grannland till El Salva dor är situationen troligen än mer smärtsam. En dag bestämde sig regeringen för att för att bygga en damm, med stöd av Världsbanken och den interamerikanska utvecklingsbanken. Det skulle bli en hydroelektrisk damm som skulle generera elektricitet som skulle dra utveckling till landet. 

Men det innebar att ett större område där det bor ursprungsinvånare skulle översvämmas. Här hade urinvånarna sitt eget område där de har sina grödor, sina hus, sina heliga platser, och de ville inte flytta sig därifrån. Så då tar man dit armén. Det lilla resultatet av detta var 400 döda. 400 människor som dödas utan vidare för att de är emot en vattenkraftsdamm som skulle översvämma deras territorium. 

Ett annat intressant exempel är från Columbia. När man ska öppna en ny oljekälla i Columbia måste man ta med sig både armén och polisen för att kunna upprätthålla säkerheten. En gång när jag var i Columbia på ett uppdrag var det aktuellt att Occidental Petroleum ville öppna en oljekälla, och bara för att kunna genomföra undersökningen var man tvungen att flytta dit 5000 soldater och 400 poliser. Vid den tidpunkt då de militära stridskrafterna kom dit så drunknade tre små barn i floden när de flydde arméns närvaro. 

Idag är det så i Columbia att varje gång man vill bygga en ny väg, för att ta sig dit det finns mineraltillgångar eller vatten eller bara för transportbehov, så tar man sig in på ursprungs folkens områden där man förstör en riklig biologisk mångfald, och man måste alltid ta med sig armén. 

Så nuförtiden behövs arméer mer och mer för att kunna genomföra sk utvecklingsprojekt. På grund av en försämring av den ekologiska basen är alla resurser knappa och du behöver den militära närvaron. Så det är väldigt stö rande att nu även något som kan ha betraktats som något neutral, miljön och förstörelsen av den, skapar en ny slags militarism. 

Ett annat av de välkända fallen är Nigeria där Shell ville utvinna oljan. Och när man utvinner olja så förstör man förstås Ogonifolkets territo rium, skapar en massa nedsmutsning, och massor av oljespill vilket aldrig skulle ske i ett annat land som USA eller Norge, men i Nigeria gör man så. Och vad blir resultatet av detta? En massa Ogoni-människor dödas. Vi har det kända fallet Ken Saro-Wiva, men det är som ni förstår bara det mest kända fallet. Det finns hundratals och hundratals fall som detta. 

Så poängen och jag tror att min sammanfat tande slutsats är att all denna miljömässiga försämring leder till militarism. Jag arbetar för att hitta sätt att hantera detta. Jag kommer ihåg att på den gamla tiden i El Salvador brukade de anklaga vissa människor för att vara kom munister. Nu anklagar de folk för att vara ekologister. Och de vänder armén mot dessa. 
 

"Vi förlorar tusentals liv per år"- om satsning på upprustning istället för familjepolitik i Lettland 


Normunds Grostins

Hej, jag är Normunds Grostins från Lettland - en av de baltiska staterna på andra sidan Östersjön, mittemellan Estland och Litauen. Bara för tio år sedan lyckades vi lämna Sov jetunionen. Det var en union som, vilket vi idag har talat om i European Futures Congress, på många sätt var lik den Europeiska Unionen, och i praktiken har de baltiska staterna lyckats bevisa att det är möjligt att lämna sådana unioner genom revolution. Men det är mycket klokare om vi tänker oss för mycket noga innan vi går in i någon union. Och jag måste säga att jag när jag idag fick reda på hur poli sen agerade mot demonstranter - det var exempelvis en kvinna med bruten hand som inte fick komma till sjukhus i går o.s.v., så påmin ner det mig väldigt mycket om Sovjetunionen på slutet av 80-talet när jag deltog i den antisovjetiska nationella befrielserörelsen. Och faktiskt är denna parallell mycket stark och mycket starkare än vi alla vill se. 

Vad det gäller militariseringen som är en mycket viktig aspekt idag i de baltiska staterna måste jag ta upp både EU och NATO. Detta eftersom NATO både stödjer och undertrycker våra länder för att öka våra militära utgifter. Detta gäller för övrigt inte bara de baltiska länderna. Även Rumänien har tvingats höja sina militära utgifter med 35% i en situation där det inte finns något militärt hot. Om man ser på den geopolitiska situationen för Baltikum så finns det inte heller någon militär fara idag eller de kommande minst tio-tjugo åren mot de oberoende baltiska staterna. Så det finns ingen anledning att höja militärutgifterna omedelbart så mycket som NATO vill. 

För att möta NATO:s kriterium på 2 % av BNP måste vi öka militärutgifterna i Lettland med åtminstone hundra miljoner dollar om året. För dessa pengar skulle vi kunna ge varje familj i Lettland 5000 dollar för varje nyfött barn, bara för att stödja nya familjer. Istället erbjuder vi nationen vapenupprustning. På samma gång minskar befolkningen i Lettland och vi ser det som vi förlorar 11000 människor per år, vilket betyder att vi varje år förlorar åtminstone en by eller stad. Med den prioriteringen om vi använder pengar till barn eller till militär, är det ganska uppenbart att vi förlorar tiotusentals liv varje år därför att vi använder pengar på ett felaktigt sätt. Något som sker trots att vi redan är oberoende sedan tio år tillbaka... 
 

"Det nya vapnet som är dödligare än ABC-stridsmedel" - om att kombinera bombning av infrastruktur med ekonomiska sanktioner 

Jörgen Johansen, fredsforskare, Skandinavien

Jag fick några minuter för att säga något om den nya militariseringen i den globaliserade världsordningen, och jag vill täcka ett delämne som hör ihop med de sk massförstörelsevapnen. Traditionellt brukar vi tala om A-, B- och C-stridsmedel vilket betyder atomvapen, biologiska vapen och kemiska vapen. Det är fruktansvärdam vapen. Folk är emot dem eftersom de dödar alla och inte skiljer mellan soldater och civila. 

De senaste tio åren har vi dock sett en ny militär strategi utvecklas, vilket också inklude rar en ny sorts massförstörelsevapen. Den första gången de prövades var i Irak. Och vad jag talar om är kombinationen mellan att först bomba ett lands infrastruktur dvs alla broar, kraftstationer, värmesystem, livsmedelslager och vägar - allt som finns av infrastruktur bombas. Efter detta lägger man på en ekono misk bojkott. Denna kombination av att bomba infrastruktur och ekonomisk bojkott har i fallet Irak än så länge dödat omkring 1,3 miljoner människor. Det är mer än alla ABC-vapen hittills i historien, mer än Hiroshima och Nagasaki. Så detta nya vapen är annorlunda på vissa sätt men det är mer dödligt, för det dödar flera människor. En av sidorna med det här vapnen är att man inte kan se offren på gatan. CNN kan inte zooma in dem eftersom de dör i sina sängar hemma eller på sjukhus i bästa fall. Men de senaste tio åren har bojkotterna efter Gulf-kriget dödat 1,3 miljoner människor. 

Den andra skillnaden jämfört med atomvapnen och de biologiska och kemiska vapnen är att det är extremt selektivt. Det dödar inte alla. Det dödar bara de svagaste i samhället. Denna kombination av att bomba infrastruktur och ekonomisk bojkott dödar bara nyfödda barn, och sjuka eller gamla människor. Ingen kommer att tro att Saddam Hussein går till sängs hungrig och frusen. Det träffar aldrig det politiska och militära ledarskapet. 

Det har använts i Irak med fruktansvärda konsekvenser. Fortfarande dödas 200 männis kor varje dag i fallet Irak, mest små spädbarn , till följd av bojkotten, som de flesta europeiska regeringar stödjer. Beslutet om bojkott har tagits i FN:s säkerhetsråd. De gjorde nyligen en liknande sak mot Afghanistan. Afghanistan har en förstörd infrastruktur p.g.a. inbördeskrig i flera decennier. Ovanpå detta införs ekono misk bojkott. Vi känner inte till siffrorna än men vi vet att tusentals och tusentals männis kor kommer att dö i Afghanistan. Och alla vet detta. Det är ingen hemlighet att de dödar tusentals människor i de här fallen. Och då bara de svagaste. Det är ju ett extremt selektivt vapen. 

De försökte med samma sak i Serbien och Jugoslavien för några år sedan när NATO startade krig och bombade infrastrukturen i kombination med en ekonomisk bojkott. 

Detta nya vapen möts av mycket liten opposi tion. Det huvudsakliga skälet till detta är att vi inte kan se de döda kropparna. Det finns ingen som är emot dessa bojkotter, i själva verket så finns det många människor och NGO:er som är för dessa bojkotter. Det argument som vi hör från maktstrukturen är att de vill tillfoga folket skada så att de själva kommer att avlägsna det politiska ledarskapet. Men Saddam Hussein har överlevt, jag tror fyra amerikanska presi denter. Bojkotten av Kuba och Fidel Castro har överlevt elva amerikanska presidenter. Det verkar inte fungera... Det dödar bara de unga och de sjuka. Jag tror vi måste få upp den här frågan på den politiska dagordningen. Detta är en ny typ av krigföring, och vi kan inte accep tera den. 

USA:s offensiva krig i rymden 


David Korten, USA

Jag är författare till böckerna "När företagen styr världen" och "Världen efter företagen och kapitalismen". Jag är från USA och jag vill idag tala om relationen mellan USA, företagens globalisering, George W. Bush och mili tariseringen av rymden. En av de saker som vi finner i historien är att det vanligtvis är den starkaste imperialistiska kraften som är före språkare för frihandel, eller vad vi för närva rande upplever som företagsglobalisering. Såsom världens för närvarande dominerande imperialistiska kraft, är företagsglobalisering till stor del ett amerikanskt projekt. Thomas Freedman är reporter och korrespondent på New York Times och en skamlös hejarklacksledare för företagens globalisering som alltid har en negativ nedlåtande kommentar till hands för de av oss som engagerar oss i protes ter som aktionerna här. Men han ger oss också avslöjande insikter. Han säger att globaliser ingens framgång är beroende av Amerikas villighet att använda sin militära styrka för att hävda globaliseringens dagordning mot var och en "som kan hota globaliseringens system från Irak till Nordkorea", Han fortsätter med uttalandet: "Marknadens osynliga hand kommer aldrig att fungera utan en osynlig knyt näve. Hamburgerkedjan Macdonalds kan inte blomstra utan MacDonald Douglas, skaparen av USA:s flygvapen F15". Och med den osynliga knytnäve som ska säkra att tekniska system från Silicon Valley får blomstra runt om i världen menas USA:s armé, flygvapen och flotta. USA:s militära doktrin är inte begränsad till att försvara de fysiska gränserna för Förenta Staterna, den baseras på premissen att man ska värna USA:s ekonomiska intressen runt om i världen, innefattande tillgång till de resurser och den billiga arbetskraft som gör det möjligt för oss i USA att upprätthålla en livs stil långt över våra egna tillgångar. 

Jag vill fästa er uppmärksamhet på en speciell plan som ligger president George W Bush varmt om hjärtat. Det är det sk missilförsvars systemet. Vilket givetvis är en plan för att militarisera rymden. Man marknadsför det som ett försvarssystem, men "försvar" som en del av den amerikanska militära doktrinen är givetvis ett mycket stort begrepp. Detta eftersom det inkluderar att försvara våra intressen runt om i världen så de flesta människor skulle 

Normal 

nog vilja kalla detta för ett offensivt system. 

För USA:s rymdkommando finns en långtids plan och i den står det i princip fast krånglig are uttryckt att man bör ha möjlighet at placera vapen i rymden för att kunna attackera vilket mål som helst på jorden. Donald Romsfield som är USA:s nya försvarsminister är en stark anhängare av att militarisera rymden. Han var ordförande för en kommitté som hade tillsatts av kongressen för att fastställa ett rymd säkerhetsprogram för USA, och denna kommitté gav ut en rapport den 11 januari i år. Slutsatsen i den rapporten är att sundheten i USA:s ekonomi och effektiviteten av USA:s stridskrafter är oskiljaktigt kopplade till en bred arsenal av rymdbaserade militära och kommersiella tillgångar. Rapporten rekom menderade USA att överväga att utveckla hårdvaran och viljan att "planlägga en krigs makt som verkar genom och från rymden, för att kunna svara på händelser överallt i världen. Till skillnad från vapen som riktas från flyg vapnet vanliga landsstyrkor eller båtar kan rymdmissiler som skickas från jorden eller från rymden användas utan att man sprider så mycket information om förflyttningar eller drabbas av väderförseningar. Att ha denna kapacitet skulle ge USA en mycket starkare avskräckande möjlighet och en extraordinär militärt försprång i konflikter." 

När han var chef för rymdkommandot sa General Richard B Myers att "Den amerikan ska militären är uppbyggd för att dominera alla typer av strider. Vi måste nu erkänna att vår typ av krig kräver överlägsenhet i konflikter även i rymden, att vi måste planera för och uppnå överlägsenhet i rymden." Denne man är numera vice överbefälhavare för det amerikan ska försvaret. (Sedan i oktober 2001 överbefäl havare. Anm.) Detta skapar en tydlig uppgift för det civila samhället både i USA och i alla världens länder att i solidaritet gå emot mili tariseringen av rymden, och speciellt mot placeringen av några som helst vapen i rym den. 
 

För ett neutralt block i Europa! 

Todor Kondatov, koordinator för "Bulgariska Kommittén för Neutralitet"

För mer än tio år sedan när Warzawa-pakten upplöstes, trodde vi alla att med Berlinmurens fall skulle också de övriga existerande skiljelinjerna upplösas och Europa äntligen bli en kontinent utan krig eller splittrande block-konfrontation. Men tyvärr har det visat sig de senaste tio åren att vår världsdel inte blev en säkrare och lugnare plats. Tvärtom har vi alla blivit vittnen till en farlig stegring av etniska och religiösa konfrontationer i olika delar av Europa inklusive de blodiga krig där tiotusen tals människor på Balkan har dödats. 

Skiljelinjen mellan öst och väst över halva kontinenten försvann inte. NATO existerar fortfarande och det finns risk för en ny kon frontation även innefattande konfrontation mellan nya militära block. Jag tror nämligen att den fortsatta splittringen och försöken att pracka på oss en hegemoni av en eller annan makt här i Europa, inklusive en militarisering är anledningen till att det saknas ett verkligt fungerande alleuropeiskt säkerhetssystem. Det viktigaste faktorn bakom detta är NATO:s politik. 

Istället för att upplösa sig omedelbart efter Warzawapaktens upplösning har NATO fortsatt att existera och även utvidgats österut. I själva verket ändrade pakten sin doktrin från att vara en strikt försvarsunion som bara opererade på sina medlemmars territorium till en slags världspolis som påtvingar sina egna beslut i alla delar av världen, och man har inte ens tagit hänsyn till överväganden i FN och dess säkerhetsråd. 

Så den nuvarande NATO-doktrinen är mycket lik den tidigare Bresjnev-doktrinen och dess uppfattning om begränsning av suveränitet. 

På samma gång har denna pakt demonstrerat sin fullständiga oförmåga att hantera den nya sortens etniska och militära konflikter. Bevisen på detta är den ännu olösta Cypern-frågan, situationen i Bosnien och Kosovo och själv klart också en mycket farlig situation i Makedonien. 

De senaste åren har det utvecklats en ökande skillnad mellan amerikanska och europeiska intressen vad det gäller frågan om global och europeisk säkerhet. Man kan exempelvis se det på det ökade motståndet mot amerikanska militärbaser i Italien. USA har börjat söka alternativa sätt att garantera sina intressen i Medelhavsregionen och i Mellanöstern, vilka inte är i överensstämmelse med Europas intressen. 

De radikala elementen bland albanerna har dragit fördel av detta , och tog till handling först i Södra Serbien och nu i Makedonien, och aktionerna har blivit mer och mer smutsiga och farliga. Amerikas sätt att stödja de separatistiska aktionerna har omvandlat triangeln Albanien-Kosovo-Makedonien till ett långvarigt centrum för instabilitet på Balkan och i Europa. Jag tror nu att situationen i Makedonien redan är utanför amerikansk kontroll, och man försöker inte hitta en lösning enligt det gamla systemet. På samma gång finns det en ökande besvikelse bland makedonierna då de säger att NATO som för två år sedan använde Makedoniens territorium som en bas i kriget mot Serbien nu demonstrerar sin fullständiga oförmåga att stoppa de alban ska separatisterna och även går emot den makedoniska regeringen när de vill besegra terroristerna. Istället vill amerikanerna från den makedoniska regeringen ha mer och mer avtal med rebellerna. Resultatet av detta möj ligheten av ett nytt och mycket blodigt krig på Balkan. Så den enda anledningen att NATO existerar är att förstärka den amerikanska hegemonin i Europa och i världen och att vidmakthålla det nuvarande beroendet av USA hos de europeiska staterna. 

Denna pakt försöker presentera sig själv som grunden för ett nytt europeiskt säkerhetssys tem. Pakten kan uppenbart inte spela en sådan roll. För det första eftersom den inte enar alla de europeiska länderna. För det andra för att trots att NATO säger sig vilja försvara Europa från de nya farorna såsom terrorism,radikal islamism och s.k. skurkstater så står det klart att NATO också är riktat emot Ryssland, vilket betyder att man är emot ett land som upptar nästan halva Europas yta. NATO:s expansion österut innebär en återfödelse av konfrontatio nen och skiljelinjerna i Europa. Att dessa linjer idag har flyttats österut ändrar inte principiellt situationen. Det är inte en tillfällighet att Moskva redan har gått emot NATO-expansionen och bildar en union med Vitryssland som till slut senare kan bli grunden för en ny östlig militärpakt. 

Är det då möjligt för de europeiska länderna att dra sig ur denna ställföreträdande euroatlantiska säkerhetsmodell. Vid första påsyn verkar det som om försöken att om vandla EU från en ekonomisk och politisk till att också bli en militär union indikerar en tendens att frigöra Europa från dess förned rande militära och politiska beroende av USA, och skulle kunna bli en seriös bas för att kunna skapa ett nytt europeiskt säkerhetssystem, men naturligtvis är så inte fallet. 

Trots att länder som Tyskland och Frankrike omvandlar EU till ett instrument för deras egen dominans i Europa, så har det stått mer och mer klart att en militarisering av unionen inte kommer att försvaga NATO utan tvärtom betyda en konsolidering av denna pakt. Washington kommer inte att tillåta Europa att dra sig ur sitt beroende. Förutom detta finns det ytterligare en mycket viktigt omständighet. EU kan inte vara grunden för att skapa ett alleuropeiskt säkerhetssystem av samma anled ning som är det stora hindret för NATO att bli en sådan grund. Det är i den situationen när det som står på dagordningen är nästa NATO -expansion, militariseringen av EU som den viktigaste frågan för oss är om det är möjligt att övervinna den fortfarande existerande konfrontationen och splittringen i Europa och om det är möjligt att bygga upp ett verkligen fungerande alleuropeiskt säkerhetssystem. 

Det finns några mycket viktiga förutsättningar för att förverkliga detta. För det första är det nödvändigt att stoppa NATO:s expansion österut. Ifall inte det sker mycket snart kom mer vi att få bevittna bildandet av en ny militärpakt kring Moskva och det skulle inne 

bära återfödelsen av block-konfrontationen i Europa. För det andra måste NATO rikta in sig på att gradvis begränsa sin verksamhet och efter en viss tid upplösas. Men tills dess är det viktigt att så snart som möjligt bygga upp breda kärnvapenfria och neutrala zoner i Europa där det också måste inkluderas nu icke-neutrala länder och länder som geogra fiskt är placerade mellan NATO-medlemmar och Ryssland. På det sättet är de neutrala staternas roll och neutraliteten viktigare än någonsin. Och i det läget är det nödvändigt att stoppa militariseringen av EU, eftersom resultatet av denna process i praktiken kommer att bli densamma som NATO-expansion. 

Militariseringen av EU är ett resultat av en strävan att bygga upp en väst- och centraleuro peisk superstat. Därför är det nödvändigt att hitta en helt annorlunda metod för att skapa ett sk förenat Europa. Det måste baseras på den gamla idén om ett Nationernas Europa, vilket betyder att EU måste omvandlas till en mycket lös sammanslutning av likvärdiga och fullstän digt oberoende nationalstater. Denna metod skulle förresten också göra integreringen av de Östeuropeiska länderna mycket lättare. För det fjärde måste man kraftigt stärka organisationer som "Organisationen för Säkerhet och Samar bete i Europa" -OSSE i vilken alla länder i Europa utan undantag ingår. Olyckligtvis har denna organisation idag inte tillräckliga finan siella och instrumentella resurser för att lösa konflikterna i Europa. Trots detta kvarstår det som den enda verkliga organisation som skulle kunna bli grunden för ett alleuropeiskt säker hetssystem och exakt av den anledning förtjä nar den all slags stöd. 

"Det enda de lovade oss aldrig skulle inträffa"- om EU:s militarisering 

Jan Öberg, TFF, Danmark 

Jag skulle vilja gratulera dem som har arrangerat detta fantastiska möte och jag tycker att vi kan vara glada över att dessa debatter också pågår, trots våldet både från stenkastarna och polisen. Det måste finnas andra vägar! 

För det andra skulle jag vilja ställa en fråga. Är det någon från svensk press här? Jaha, och var kommer du ifrån? Independent Media! Resten är uppenbarligen inte oberoende. Detta betyder att vi inte har någon fri press i det här landet, för om vi hade en fri press skulle det finnas folk som bevakade vad som pågår här. 

Det jag vill koncentrera mig på är följande: Militariseringen av EU vilket är ungefär det enda som vi blev lovade aldrig skulle inträffa. Denna militarisering kommer i kölvattnet av tio års konflikter, misskötsel och fredsbeva rande politik från det internationella samfundet på Balkan. Jag råkar veta en del om detta för jag har arbetat där de senaste tio åren. Denna stund är en höjdpunkt på en långsiktig plane ring för att destabilisera Makedonien, genom CIA och Pentagon och privata amerikanska vapenföretag så att den makedoniska reger ingen inte kommer att klara av att hålla ihop det hela. Och min förutsägelse är att vi inom några få veckor kommer att se NATO-trupper i Makedonien, ackompanjerade av Mr Solana som var NATO:s generalsekreterare under bombningarna och nu är vad man kan kalla "utrikesminister" för Europeiska Unionen. Ta er i akt för män som han! 

Vad är syftet med detta? Det är förstås inte mänskliga rättigheter! Det är bara vad man hör i massmedia. Det handlar huvudsakligen om att utvidga NATO. USA har byggt sin största bas sedan Vietnamkriget i Kosovo, och du hittar inte mycket om den i västlig massmedia. Det handlar om att sprida marknadsekonomin, och ta ifrån människor i Jugoslavien vad de i 45 år har producerats som social egendom och ge det till privata aktieägare, som också råkar vara partiledare. Det handlar också, vilket du verkligen inte hittar någonstans om oljan i Kaukasus. Det finns troligen gränslösa resurser i Svarta havet. De måste transporteras ut genom Medelhavsområdet och Adriatiska Havet. Detta går genom pipelines som måste byggas av stora amerikanska eller andra multinationella företag. Balkankriget handlar i grunden om en konflikt mellan Europa och USA om att för framtiden få tillgång till oljan i Kaukasus och säkra transporten av den till Europa och USA. Världens största företag som arbetar med teknik för oljeindustrin heter Hally Burton. Den som var ordförande för det företaget var fram till augusti förra året en amerikansk vicepresident Mr Dick Cheney. 

Du kanske vill veta varför du inte ser i pressen att CIA och andra har utbildat Kosovos befrielsearmé, som har tillskansrat sig en plats i Kosovo , södra Serbien och Makedonien de senaste 6-7 åren. De började sina operationer 1993 och stöddes konstant av västvärlden inklusive Mr Solana, Mr Bush och Mr Clinton. 

Varför berättar ingen för oss att dessa intressen finns när folk pratar om fredsbevarande arbete konflikthantering och fred på Balkan? Jag är fullständigt övertygad om att folken på Balkan har styrka att skapa fred själva utan att bli hjälpta på detta sätt av västvärlden. 

EU:s militarisering äger nu rum i turbofart efter bombningen av Kosovo eftersom Europa inte vill bli förnedrade av USA igen, på så sätt att man har haft dem bombande eller gjort det mesta av bombningen på Balkan. De vill också kunna bomba. Det handlar därför inte om minröjning som den svenske statsministern säger. De vet förhoppningsvis exakt vad det rör sig om och vilken typ av spel de deltar i den nya världsordningen. Det är något vi måste arbeta oavbrutet emot, med icke-vålds liga metoder och offentliga diskussioner. Slutligen, om EU är ett fredsprojekt var finns EU:s fredsakademi? Var finns EU:s fredsutbildningsskolor i EU-länderna. Var är peng arna för fredsforskning och forskning i konfliktlösning och alla de saker vi behöver? Skulle det vara så dåligt om Mr Solana hade så mycket som en veckoslutskurs i konflikthantering, konfliktförståelse, konfliktpsykologi och medlingsteknik? Skulle det vara så dåligt om det fanns någon som hade professionell utbildning i vad de försöker göra? Var är de icke-våldsliga försvarsmedlen i de internatio nella försvarsstrategierna? FN har verkligen de senaste tio åren blivit fullständigt marginaliserat. Det finns inte någon som pratar om att FN borde involveras i Makedonien, den plats där FN fram till för tvåår sedan hade sitt mest framgångsrika uppdrag, Varför inbjuds inte FN till Makedonien där de så desperat behövs? Därför att det finns någon som inte vill att de ska vara där! 

Politikerna möts nu här någonstans i vad som kallas för "mässan" och vad de skapar är en enda röra. Jag tror på människors energier om vi går hem och läser Gandhi och andra saker som befordrar en positiv fredsvision. Det finns all anledning att tro att vi kan åstadkomma något bättre än de där politikerna men tiden är kort. 



 

Nej till EU:s militarisering! 


Uttalande antaget vid plenum om EU och globaliseringen av militarismen


Europas folk längtar efter fred och avrustning i Europa. USA och dess allierade valde trots detta att sätta sig över folkrätten när de 1999 utförde bombningar i ett angreppskrig under benämningen humanitär intervention. NATO underminerade på så sätt systematiskt FN:s och OSSE:s möjligheter till en fredlig konflikt lösning på Balkan. 

Nu bygger EU i nära samarbete med kärnvapenalliansen NATO en militär insats styrka på 60.000 man som inte bara är avsedd för fredsövervakning och minröjning utan utrustas för fullskaligt krig runtom i världen. 

I snart 200 år har Sverige, tack vare alliansfri het och neutralitet, hållit sig utanför alla krig. En tradition med starkt folkligt stöd som gett utrymme till självständiga utrikespolitiska beslut och skydd mot krigsföreträdare som hotar dra landet i olycka. 

Inför EU-omröstningen 1994 bedyrade le dande politiker att medlemskapet inte skulle komma att äventyra vår alliansfria utrikes- och säkerhetspolitik. Samtidigt gav man, i förhand lingar med EU, upp alla neutralitetsförbehåll och godtog planerna på ett långtgående militärt samarbete. 

I stället rustas och tränas nu svenska förband för krig tillsammans med länder inom och utom NATO. Svenska soldater kommer i praktiken att kunna kommenderas till krig i utlandet efter hemliga överläggningar i EU:s ministerråd och hastiga pro forma-beslut av regeringen. Mandat från FN och OSSE ska inte längre vara ett krav. 

I dag är Sverige pådrivande när det gäller att bygga upp de 60.000 man starka insatsstyrkorna. Regeringen har också godtagit skrivningar som innebär att dessa styrkor kan utnyttjas utan sanktion från FN. Samtidigt inordnas den svenska vapenindustrin genom LOI-avtalet i ett långtgående vapenutvecklingssamarbete med fem NATO-länder som skall bistå varandra med krigsmaterial om brister skulle uppstå i samband med en väpnad konflikt. 

Undertecknande folkrörelser, som verkar för global fred och ickevåld, säger: 

- Nej till EU:s militarisering 

- Nej till NATO 

- Ja till bibehållen svensk neutralitet och alliansfrihet! 

- Ja till global solidaritet 

- Ja till global kärnvapennedrustning 

Göteborg den 15 juni 2001