I början av 2000-talet lyckades invånarna i El Alto avsätta två bolivianska presidenter i rad. Till skillnad från den så kallade arabiska våren var resultaten varaktiga och det politiska klimatet mycket bättre. Sian Lazar förklarar varför.

Kärnan i hennes argument är att staten i Bolivia under det nyliberala programmet hade avstått från de flesta av sina administrativa tjänster i samhället och sagt till människor att de måste ta hand om sina egna intressen. Vilket innebar att människor måste organisera sig själva. I El Alto innebar detta att
- varje grannskap (med cirka 10.000 invånare) organiserade en grannskapsförening, vecindad,
- barnfamiljerna organiserade också föräldraråd runt varje skola, och
- slutligen var inte bara löntagare utan alla med någon form av yrkesarbete, inklusive ambulerande gatuförsäljare, organiserade i en fackförening.

De flesta människor tillhörde alla tre.

Alla dessa organisationer var inblandade i dagliga förhandlingar med myndigheter och företag och med varandra. Eftersom ingenting fungerade var de tvungna att göra det, och för deras medlemmar var det viktigt att de förhandlade bra. Vilket som bekant kräver att förhandlarens uppdragsgivare deltar.

Runt organisationerna anordnades också gatufester med dans på traditionellt bolivianskt vis, dvs. en rituell gemenskap. Här kan du se hur en sådan dans ser ut.

Kroppar som rör sig i samma rytm har en fantastisk förmåga att skapa gemenskap och solidaritet, som sedan kan utnyttjas i både förhandlingar och politiska aktioner.

Slutligen fanns det en djupt rotad misstänksamhet mot politiker, vilket också innebar att det fanns ett starkt tabu för organisationernas representanter att inte engagera sig för mycket i partipolitik. Vilket är ett produktivt förhållningssätt - som Randy Shaw har konstaterat är det enda realistiska förhållningssättet till politiker att skrämmas; politiker är först och främst förhandlare mellan intressen, och om du inte håller dem i mycket strama tyglar kommer de att ge efter för din motståndare istället.

Den senare punkten gäller för övrigt fortfarande. El Alto hjälpte MAS att bilda regering, men stödet är inte ovillkorligt: 2021 valdes en oberoende borgmästare som bättre representerade stadens medborgare gentemot staten.

Tack vare den täta organisationen var det ingen match att besegra regeringen och även vinna respekt hos den regering som följde.

Nu återstår att tillämpa de lärdomar som dragits i Sverige och på andra håll. Problemen må vara likartade, men det finns ingen anledning till att lösningarna behöver vara identiska.

Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org