Bonderörelsen i Vietnam

Den nationella rörelsen i Vietnam fick föra en bittrare och mer utdragen kamp än på alla andra håll. Det hängde troligen ihop med att det saknades ett nationellt borgerskap i Vietnam som skulle ha kunnat leda rörelse på ett sådant sätt att världsmarknadssystemet kunnat förlika sig med vietnamesiskt självstyre. Borgerskapet var kinesiskt vilket ledde till att rörelsen i stort sett var en angelägenhet för bönderna. De som åtog sig att leda den var "bondestudenter", dvs bondeungdomar som hade studerat för att på traditionellt sätt bli ämbetsmän men inte funnit någon plats i den franska kolonialadministrationen. De hade fått sina första erfarenheter i samband med ett bondeuppror mot höjda skatter 1936.

De fick sin första möjlighet i samband med att den japanska ockupationen bröt samman 1945. Under kriget hade de byggt upp en motståndsrörelse i liten skala -- Viet Minh -- och efter kriget steg de in i det politiska tomrummet och proklamerade en vietnamesisk republik samt jordreform. Den senare skulle ge dem böndernas helhjärtade stöd därefter.

Så snart fransmännen hade reorganiserat sig efter sin ockupation jagade de bort Viet Minh-regeringen, återupprättade sin koloni och omintetgjorde jordreformen. Men detta antagoniserade inte bara bönderna. Sedan kolonialsystemet fallit i Indien sågs europeiskt styre i Asien inte som legitimt någonstans och det blev allt omöjligare för den franska administrationen att hitta någon som ville stödja den. 1954 föll den militärt och Viet Minh upprättade en ny regering i Hanoi.

Världsmarknadssystemets härskare satsade nu på att upprätta en nationell vietnamesisk regering som visade respekt för europeiska investeringar. Särskilt viktigt var detta i södra Vietnam där landsbygden kontrollerades av plantager som skulle förintas av en jordreform. I början fann de en sådan bland Vietnams fåtaliga katoliker. Men dennas sociala bas var svag och den måste styra med terrormetoder som antagoniserade även grupper som var kritiska till Viet Minh, bl.a. buddhisterna. 1960 samlades dessa i FNL vars syfte var demokrati.

Motståndets ryggrad var emellertid bönderna som inte hade glömt den omintetgjorda jordreformen. Dessa organiserades av gamla Viet Minh-aktivister som organiserade sig igen efter 1960 genom FNL. De lyckades på kort tid genomföra en inofficiell jordreform och driva tillbaka regeringens företrädare till städerna. Regeringen fick då hjälp av amerikanska militärer genom att vifta med kommunistspöket och dessas urskiljningslösa våld, kopplat till regeringens korruption och beroende av utländska herrar framkallade en folkresning. 1965 förväntade sig alla ett snart maktskifte. Men då tappade USAs regering huvudet och utlöste det våldsammaste krig historien skådat för att rädda sin egen prestige.

Hur lyckades vietnameserna överleva? Man kan peka på fem faktorer:

- Saigonregeringens obefintliga sociala bas och grundmurade inkompetens och prostitution

- Böndernas beslutsamhet att vad som än hände värna den jord de fått genom jordreformen

- FNL/Nordvietnams förmåga att avleda USAs eldkraft till obebodda skogsområden

- Den gamla antikoloniala alliansen, dvs att den ryska och den kinesiska regeringen, kom ihåg sitt eget antikoloniala förflutna och bistod med exempelvis luftvärn

- Krigets dyrbarhet för USA. Framemot 1968 hade det lett till massiv dollarflykt som inte bara skrämde USAs västeuropeiska allierade utan också stora delar av USAs medelklass.

Efter 1968 var den enda frågan hur USA skulle kunna dra sig ur kriget utan att förlora ansiktet. Men när detta äntligen blev av 1975 var Vietnam ett förött land, inte minst socialt. Stora delar av befolkningen levde av tiggeri och kriminalitet i slumområden och flyktingläger. Mot detta hjälpte inte den militära stil det vietnamesiska ledarskiktet hade utvecklat under kriget och problemet är i stort sett olöst än idag.

Läs mer om Vietnam här.

Litt: Gabriel Kolko: Vietnam, anatomy of a war, Allen & Unwin 1986