Personporträtt
Sahajanand Saraswati
 
Mobiliseringar
- Den grundtvigianska bonderörelsen
- Irish Land League
- Bayrische Bauernbund
- Farmer's Alliance
- Morelos zapatister
- Kisan Sabha
- Den kinesiska bonderörelsen
- Hukbalahap
- Den vietnamesiska bonderörelsen
- La Convención
- KRRS och Shetkari Sanghatana
- Franskt bondemotstånd
- 6S
- Chiapas zapatister
- Via Campesina

 

 

Tillbaka till Bonderörelser

Läs fulltext om folkrörelser här!

 

Kisan Sabha

 

 

 

 

 

Gandhis geniala grepp att bredda motståndet mot det brittiska styret utöver den bildade stadsmedelklassen var att organisera bönderna i fackliga rörelser. I första hand vände han sig till de rikare bönderna, de som brittiska staten beskattade -- de var de enda som hade något att hålla tillbaka och följaktligen de enda som kunde utöva påtryckning, tänkte Gandhi. Två lokala mobiliseringar runt 1919 fick våldsamt genomslag och gjorde oavhängighetsorganisationen Indiska Nationalkongressen till en massorganisation: indigoodlarnas i Champaran i Bihar och böndernas i Kheda i Gujarat. Båda dessa var skatterevolter.

Nationalkongressens skattevägraraktioner spred en aktionsmetod på landsbygden. Småbönder som inte betalade skatt men betalade arrenden till godsägare mobiliserades inte av Kongressen men började i allt högre grad mobilisera sig själva. Organiseringen skedde efter traditionella kastgränser -- karma och reddi i Andhra, yadav och kurmi i Bihar etc. En del av dessa kaster förenade sig i april 1936 i Kisan Sabha eller Bondeförbundet med syfte att avskaffa godsägarsystemet och ge bönderna äganderätt till den jord de brukade.

Kisan Sabha var inte särskilt effektivt som organisation, men i en miljö av växande motstånd mot det brittiska styret var de en effektiv bakgrund till böndernas självorganisering. När Nationalkongressen år 1942 lanserade "Lämna Indien"-kampanjen tog bönderna för en tid kontrollen över olika byar och härader lokalt över hela Indien. På så sätt medverkade de effektivt till att göra Indien ostyrbart för britterna och till att dessa lämnade landet 1947.

Efter självständigheten hade lågkastbönderna på så vis en inteckning i självstyret. Det tog ytterligare ett par decennier av lokala strejker, ockupationer och bojkotter -- som stadsmedelkalsspolitiker tvingades fria till för att få röster -- innan bönderna fick sin äganderätt. Men idag är storgodssystemet i praktiken avskaffat i Indien.

Läs mer om Indien.

Litt: D.H. Dhanagare: Peasant movements in India, Oxford University Press 1983; Sunil Sen: Peasant movements in India, K.P. Bagchi 1982.

 

 

Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org

www.folkrorelser.org