GAL-TAN - en gammal bekant

Av Jan Wiklund

Under de senaste åren har det talats mycket om en ny axel i politiken. Parallellt med den gamla klassbaserade höger-vänsteraxeln med fokus på fördelning har det uppstått en ny, sägs det, som bygger på konflikten mellan tradition och modernitet - GAL-TAN som det heter på fackspråk.

Det är dock fascinerande hur kortsiktiga vissa människor är. För den konflikten är ungefär lika gammal som begreppen höger och vänster. Det som kallades "vänstern" föddes under den franska revolutionen, som en praktisk allians mellan de som var för jämlikhet och mot hierarkier, och de som ville ha mer kapitalistisk utveckling. Som en reaktion på detta blev det som kallades "högern" en allians mellan dem som ville behålla hierarkierna och dem som var emot den kapitalistiska utvecklingen.

I vissa länder, t.ex. i Sverige, var det temat jämlikhet-olikhet som dominerade. Här var alla överens om att den kapitalistiska utvecklingen måste drivas vidare. Sverige var ett perifert land som inte hade råd att stanna kvar i det gamla. Makthavarna, oavsett vad de kallade sig, drev en nitisk utvecklingspolitik och satsade på industrialisering.

I en del andra länder, t ex Frankrike och Spanien, hakade man av olika skäl på konflikten modernitet-tradition. "Vänstern" blev benämningen på dem som var emot den katolska kyrkan. Vilket bland annat resulterade i våldsamma konflikter mellan stad och land, eftersom den kyrka som angreps var folklig på landet och elitistisk i staden.

Dödläget i konflikten mellan tradition och modernitet fick också en del andra destruktiva konsekvenser. I Spanien hade man inbördeskrig och Franco. I Frankrike fick socialförsäkringar och kvinnlig rösträtt vänta till efter andra världskriget. De ojämlikhetssträvande krafterna stärktes när konflikten stod mellan tradition och modernitet. Alltför få gillade moderniteten som sådan, den framstod mest som en lyx för överklassen.

Jag misstänker att det kommer att hända även i dag. Ojämlikhetens krafter kommer att stärkas när konflikten står mellan tradition och modernitet, förutsatt att tradition och ojämlikhet fortsätter att vara traditionellt parade.

Vilket i och för sig inte är en naturlig nödvändighet. Från 1700-talets bröduppror till dagens IMF-uppror har traditionen ägnats åt att försvara jämlikhet. Det gäller bara att politisera jämförbara frågor i en sönderfallande välfärdsstat som Sverige. För inget är så revolutionerande som konservatism, nämligen.