Bröduppror

Sedan de europeiska staterna hade börjat mildra sina metoder inom själva Europa, och dessutom lyckats kooptera de lokala överklasserna på olika offentliga poster, blev det både mindre nödvändigt och mindre framgångsrikt att ge sig på staten direkt med våld för att hindra skatteuppbörden. Den traditionen slutade därför i Europa cirka 1650 - men fortsatte förstås i de ockuperade länderna i övriga världsdelar där förutsättningarna bestod.

Istället blev det den framträngande marknaden som triggade uppror, främst marknaden på mat.

Enligt traditionell moralisk ekonomi borde priset på mat vara sådant att även den fattige hade råd med den. Sådana hänsyn tog förstås inte köpmännen, som lät priset spegla tllgång och efterfrågan. När priset blev alltför högt var det vanligt att lokalsamhället därför införde lokala prisstopp, konfiskerade maten från köpmännen och sålde den på torget till det "vanliga" priset. Pengarna överlämnades sedan snyggt och prydligt till köpmännen - om de inte var helt oregerliga i vilket fall de brukade få ett kok stryk.

Sådana lokala aktioner brukade ofta få ett motvilligt stöd från myndigheterna eftersom det kunde vara farligt att trilskas. Men effekterna blev ändå nästan alltid kortvariga.

I några fall har emellertid bröduppror fått världshistoriska konsekvenser: i Frankrike 1789-94, i Ryssland 1917-18, och i en rad med länder från 1975 och framåt.