”ABF är ingenting utan människor som gör saker. Men trots detta ’finns’ ABF även på natten, när ingen gör något. Det finns i våra huvuden, som en förväntan. Det är en
institution. Människan är unik på så sätt att vi kan skapa institutioner som finns i vårt kollektiva medvetande och styr våra handlingar.”

Så ungefär förklarade historikern Arne Jarrick vad som skiljer oss från de andra djuren på seminariet om Global historia på ABF i november.

Tyvärr verkar det som om denna förmåga blir alltmer monopoliserad. Medan vanligt fotfolk för hundra år sen kunde skapa institutioner som fackföreningar, konsumföreningar, hyresgästföreningar – och ABF – tycks vi idag inte i stånd till stort mer än att anpassa oss till statens och kapitalets institutioner och i övrigt skapa efemära ”nätverk” som försvinner så fort de handlingar som bär upp dem har dött ut.
Man kan fråga sig varför det är så.

(Jag bortser här från s.k. NGOer som är beroende av bidrag från det som officiellt är motparter)

Beror det på att statens och kapitalets institutioner numera är så många och så heltäckande att de på sitt låt vara auktoritära, styrande och splittrande vis täcker de
flesta av våra behov? Beror det på att de institutioner våra förfäder skapade också blev auktoritära, styrande och splittrande, och att vi därför fick avsmak för hela affären?

Destruktivt är det i alla fall. Det lämnar staten och kapitalet ensamma att exploatera vårt kollektiva medvetande och styra våra handlingar långsiktigt.

Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org