Bonderörelser

Bonderörelser utgick i självhushållssamhället från byar och socknar som värnade sitt livsuppehälle mot godsägare och kungar med hjälp av väpnade uppror. Målet var allas rätt till existensminimum. Sådana bondeuppror var kärnan i 1900-talets revolutioner i länder som Mexico, Ryssland, Kina och Vietnam, och målet uttrycktes ofta som jordreform, eller jorden åt den som brukar den.

Med uppkomsten av kommersiella matmarknader -- i Västeuropa genomfört under 1800-talet och i Syd-länderna på gång just nu -- förändrades bonderörelsernas repertoar. För att värna sig mot matgrossister och kemiföretag organiserade bönderna kooperativ för att stärka sig på marknaden och fackföreningar för att stärka sig politiskt. Med tiden uppkom konflikter mellan dem, eftersom kooperativen lydde samma lagar som andra marknadsaktörer och gynnade de rika mer än de fattiga.

I Nord-länderna har böndernas fackföreningar varit relativt framgångsrika i att utnyttja politiska påtryckningar för att värna den ekonomiska överlevnaden. I Syd-länderna har utrymmet varit mindre. Medan Nord har haft Syd som källa för billiga råvaror har Syds städer måst plundra landsbygden för att få resurser för sina "utvecklingsprojekt". Syds bonderörelser har därför varit mer klämda.

Deras fokus har varit att försvara sig mot exportjordbruken och andra storjordbruk. Under 1900-talet har kravet varit jordreform, dvs utdelning av dessas jord till bönderna. I detta har rörelserna varit ganska framgångsrika; storjordbrukssystemet har avvecklats efter 1945 i de flesta länder även om bara ca hälften av bönderna har kunnat dra nytta av det (lite fler i länder med starka bonderörelser som Kina och Indien, färre där jordreformerna var regeringsinitiativ).

Efter 1970-talet har fokus alltmer blivit försvar av byarnas rätt mot staten, och samtidigt att hävda sig mot städernas krav på billig mat. Under den allra senaste tiden har också försvaret av rätten till utsäde mot Nords s.k. intellektuella äganderätter blivit en stor fråga. Den globala rörelsen mot den nyliberala agendan bärs i hög grad upp av småbonderörelser som organiserar sig globalt i Via Campesina.

Litt:
David Goodman & Michael Redclift: Refashioning nature, Routledge 1991;
Jeffrey Paige: Agrarian revolution, The Free Press 1975;
Derek Urwin: From ploughshare to ballotbox, Universitetsforlaget 1980;
Solon Barraclough: An end to hunger, Zed 1991
Philip McMichael: En omvärdering av globaliseringen -- jordbruksfrågan på nytt
Marc Edelman: Transnational Peasant and Farmer Movements and Networks

Dokument
Ayalaplanen
Första globala bondeförsamlingen
The Nyeleni Declaration