Folkrörelser och Protester Start | Om oss | Forum | Nordiskt
nyhetsbrev | Kampanjer | Datum |
Uppslagsverk | Folkrorelser
| Arbetare | Allmänningar
| Bönder | Fred
| Kvinnor
| Miljö | Övriga | |
Mobiliseringar- Den grundtvigianska bonderörelsen- Irish Land League- Bayrische Bauernbund- Farmer's Alliance- Morelos zapatister- Kisan Sabha- Den kinesiska bonderörelsen- Hukbalahap- Den vietnamesiska bonderörelsen- La Convención- KRRS och Shetkari Sanghatana- Franskt bondemotstånd- 6S- Chiapas zapatister- Via Campesina
Tillbaka till BonderörelserLäs fulltext om folkrörelser här!
|
Franskt bondemotstånd
Det var länge omöjligt att att organisera motstånd mot matmarknaderna i Frankrike eftersom bönderna var politiskt splittrade. Det fanns republikaner, främst i sydöst, som var politiska klienter till advokater i stan, och det fanns monarkister, främst i väst, som var politiska klienter till godsägare. Följaktligen hände inte mycket. Det kunde organiseras sektorsvisa mobilieringar. Som t.ex. när Sydfrankrikes vinbönder mobiliserade skattestrejk 1907 mot kemiindustrins förfalskade viner och med tiden lyckades etablera kvalitetskontrollen Appellation d'Origine Controllée. Men annars hände inget förrän efter andra världskriget. Då var det en katolsk anti-hierarkisk ungdomsorganisation, Jeunesse Agricole Chrétienne, som mobiliserade unga bönder för solidaritet och modernitet, dvs för att man skulle hålla fackligt samman, samtidigt som man satsade på ny teknik. Det gick bra såtillvida att man fick programmet erkänt av den efterkrigstida regeringen – men det vållade med tiden problem att förlika den fackliga solidariteten med rollen som jordbruksföretagare på marknaden. De större jordbruksföretagen tenderade nämligen att slå ut de mindre. Därför splittrades JAC och därmed också de fackliga lantbrukarorganisationerna på 60-70-talet. 1972, i samband med en mjölkstrejk, bildades Paysans Travailleurs, som numera heter Confédération Paysanne (bilden), på ett program där "moderniteten" omtolkades: istället för kemi, tunga maskiner och världsmarknad satsade man på ekologiskt jordbruk och terroir – eller med ett modernt uttryck som man var med om att lansera: matsuveränitet – samtidigt som solidariteten ställdes i centrum. Confédération Paysanne har sedan i egenskap av facklig organisation arbetat för detta mål, med angrepp på GMO-grödor, picknickar på kemimatföretags egendomar, internationell organiseraing i Vía Campesina och andra miljöfrågor. I Frankrike är det Conf som är miljörörelse, stadsbors miljöengagemang är mindre väsentligt. Litt: M.C. Cleary: Peasants, politicians and producers, Cambridge University Press 1989, Georges Ferré: 1907, la guerre du vin, Loubatières 1997, Chaia Heller: Food, farms & solidarity, Duke University Press 2013.
|