Chiapas' zapatister

Den mexikanska jordreformen kom aldrig så långt som till Chiapas, Mexicos fattigaste, mest efterblivna och mest indianska delstat. Där började mobiliseringen så sent som på 70-talet, som en del av katolska kyrkans befrielseteologi. De förtryckta indianska lantarbetarna och småbönderna krävde människovärde, och som följd av detta också den jordreform som stod inskriven i grundlagen.

Men detta var för sent för att de skulle få en sådan jordreform på det patriarkaliska vis som den mexikanska staten hade praktiserat under 30-talet. Nu var det åter världsmarknad och export som gällde. Och våldet trappades upp.

Chiapas bönder gjorde många försök att bli hörda i den nationella politiken. De tog verksam del i de försök som gjordes under 70-talet att bygga upp självständiga bondeorganisationer, utanför statens grepp. De körde sina krav den vanliga juridiska vägen, i ca 20 år. de genomförde nationella marscher till huvudstaden som protest mot våldet. Men inget hjälpte.

Det mångomtalade upproret i januari 1992 genomfördes av böndernas privata polisstyrka som de tvingats bygga upp som svar på ständiga attacker från jordägarnas privatarméer. En sådan polisstyrka började byggas upp redan i mitten av 80-talet.

Upproret väckte global uppmärksamhet, inte minst på grund av att böndernas språk uppfattades som så annorlunda. Detta språk har också utvecklats ur en befrielseteologisk grund i tjugo år. I centrum står människovärdet, som hotas av den mexikanska regeringens och NAFTAs ensidiga ekonomism. Böndernas ockupation av städerna var inte en början till ett "maktövertagande", bara en aktion för att påkalla uppmärksamhet och bli betraktade som en seriös aktör i politiken, liksom de globala konferenser de har hållit mot bolagsliberalismen.

Böndernas framtid är inte avgjord. Idag trappar den mexikanska staten upp våldet och det är omöjligt att ta sig in och ur delstaten legalt.

Läs mer om Mexico här.

Litt: Neil Harvey: The Chiapas rebellion -- The struggle for land and democracy, Duke University Press 1998