KRRS och Shetkari Sanghatana

Indiens bönder vann sin jord när landet blivit självständigt. De hade utgjort en så viktig del av självständighetsrörelsen att deras intressen inte kunde ignoreras. Men de vann den på samma villkor som andra bönder i världen -- de fick jorden men de tvingades köpa från staten och sälja till staten och acceptera statens priser. Det var bönderna som fick betala för de självständiga staternas industriella utveckling. Även Indiens.

I början var allt ändå frid och fröjd. Bönderna deltog i "den gröna revolutionen", dvs satsade på högavkastande grödor som krävde mycket gödning, besprutning och vatten. När matpriserna sjönk ruinerades bönderna -- av pionjärstaten Punjabs bönder slogs en tredjedel ut under 80-talet.

Det var i Punjab den första indiska bonderörelsen bildades med marknadskrav på programmet: bättre betalt. Därtill kontroll över vattenkanalerna som staten använde för att söndra och härska med. Rörelsen var samtidigt en sikhisk väckelse på samma sätt som den danska bonderörelsen på 1800-talet var kristen. Det gav nämligen en moralisk stadga. Men den vädjade också till icke-sikher -- något indiska regeringen satte stopp för när den sprängde sikhernas tempel i luften och startade religionskrig.

Idag är det bonderörelserna i Maharashtra och Karnataka som är starkast. De har många drag gemensamma.

De saknar i stort sett funktionärer. Karnatakas KRRS har inget medlemsregister men säger sig efter stickprov i några hundra byar uppskatta medlemsantalet till 10 miljoner. De består av kanaler för mobilisering i tidsbegränsade stridsfrågor, där oftast böndernas barn tjänstgör som organisatörer. De arrangerar jättemöten för bildning, diskussion och protest -- det massmöte som brände ner spannmålsjätten Cargills kontor 1998 bestod av 750.000 personer. De driver landsbygdsbefolkningens krav, inte bara böndernas -- Indiens starkaste kvinnorörelse är landsbygdskvinnorna i Maharashtra som organiseras av Shetkari Sanghatana och mobiliseringarna mot jättedammar och skogsavverkning drivs av bönder. De driver ideologiskt långtgående krav på offentlig kunskap i protest mot patenträttigheter på gener samtidigt som de för en facklig kamp om femöringar. De ser sig som det folkliga Indiens, Bharats, rörelse mot stadsmedelklassens India.

De två organisationernas emfas skiljer sig åt. Shetkari Sanghatana har sin udd riktad mot staten och dess förtryckande matprispolitik medan KRRS ser sin huvudfiende i de transnationella livsmedelsbolagens tekniska monopolkrav. Det hindrar inte att de gemensamt har tagit ledningen för Indiens bonderörelse och skrivit ett program som bl.a. rymmer stopp för dammar och krav på transnationella utsäden samt högre lön för lantarbetare. I övriga Indien organiseras dock bönderna ännu främst av traditionella kastorganisationer.

Läs mer om Indien här.

Nedan: indiska bönder bränner Monsantos försöksodlingar.

Litt: Gail Omvedt: Reinventing revolution, Sharpe 1993, Tom Brass (ed): The new farmer's movement in India, Frank Cass 1995.