La Vía Campesina

Det sena nittonhundratalets bonderörelser utlöstes av sjuttitalets jordbrukskris -- Nords dumpande på världsmarknaden av subventionerad mat. De organisatoriska impulserna kom från flera håll. Fyra mobiliseringar var särskilt viktiga.

En var de centralamerikanska böndernas mobilisering mot IMFs strukturanpassningsprogram på åttitalet. Fredlig organisering i Honduras, Costa Rica och Panama gjorde stort intryck mot bakgrund av inbördeskrig i grannländerna, och de nya organisationerna kunde utnyttja frikostiga biståndspengar till att organisera nätverk med bondeorganisationer i Centralamerika, USA och Europa. I samband med indianrörelsens uppsving runt 1990 bildades nya nätverk över Latinamerika -- i länder som Ecuador och Bolivia är småbonde och indian närmast synonymer.

En annan var ett antal nordamerikanska familjejordbrukarorganisationer som började organisera sig internationellt motstånd mot livsmedelsbolagen och 1983 samlade det Första Internationella Jordbrukskristoppmötet i Ottawa 1983. Sedermera fokuserades i delvis andra organisationer motståndet på NAFTA, det nordamerikanska frihandelsavtalet.

En tredje var det europeiska motståndet mot frihandel för jordbruksprodukter, inskriven i GATTs Uruguayrunda 1986. Det var denna mobilisering som var först med att organisera stora demonstrationer vid ett globalt handelstoppmöte, i Bryssel 1990. Ledande var de franska småböndernas starka organisation. Även denna mobilisering sökte kontakter globalt och fick ett globalt deltagande i sina demonstrationer.

En fjärde var Karnatakas bondeorganisations kampanj mot "intellektuella äganderätter", dvs mot patenträttigheter på utsäde, som yttrade sig både i förstörelse av livsmedelsföretags egendom och i en framgångsrik politisk debatt på global nivå.

Dessa mobiliseringar, och andra, fann i början av nittitalet en gemensam grund, tack vare washingtonsamförståndets kodifieringssträvanden i bolagsvänliga handelsfördrag, kanaliserade av WTO. År 1993 bildades Via Campesina som global småbrukarorganisation samordnat från ett kontor i Tegucigalpa med två anställda och med ett gemensamt program för bönder i centrum- och periferiländer. Ett femtital fackliga organistioner från Amerika, Europa och Sydasien deltar, med afrikanska organisationer anknutna på ett lösare vis. Lösare anknuten har också småbrukarrörelsen i Chiapas varit, även om den har bidragit med åtskilligt av det organiserande språket inom familjen.

Via Campesina har spelat framträdande roller både offentligt och bakom scenen i samband med alla stora toppmötesprotester därefter, och har också bidragit till att utforma det sydstaternas WTO-program som spräckte förslaget till global handelsöverenskommelse 2003. Ett fastare samarbete mellan Via Campesina och medelklassdominerade allmänningshävdande rörelser har också etablerats under namnet Peoples' Global Action 1998, remarkabelt genom att uteslutande förlita sig till folkrörelseorganisering med uttalat uteslutande av NGOer.

Allt talar för att småbondemobiliseringen kommer att fortsätta. Eftersom kapitalet så starkt har satsat på genetisk matmanipulering som en av grunderna för nästa högkonjunktur är böndernas mobilisering både känslig för världsmarknadssystemet och nödvändig för bönderna, ungefär som motsvarande hot mot Europas hantverkare i början av artonhundratalet gav upphov till arbetarrörelsetraditionen.

Litt:
Marc Edelman: Transnational peasant and farmer movements and networks, ur Global Civil Society: Yearbook 2003
Annette Aurélie Desmarais: La Vía Campesina, Pluto Press 2007.

Länk
La Vía Campesina