Bayrische Bauernbund

Under jordbrukskrisen på 1870-talet var det inte bönderna som tog initiativet i Tyskland utan de preussiska godsägarna, som redan hade en stark position i staten. De krävde genom sin organisation Bund der Landwirte, för att skydda jordbruket -- främst sitt eget -- spannmålstullar, kamp mot parlamentarism, arbetare, judar och polacker, och krig mot Ryssland. Spannmålstullarna ledde tillsammans med den förbättrade konjunkturen efter 1896 till bättre villkor även för vanliga bönder och majoriteten av dessa ställde upp bakom godsägarnas reaktionära program.

Utom i Bayern. Där hade de katolska småbönderna sen 1848 bekämpat godsägare, preussisk militarism och överklassens gudlöshet på en jämlikhetsinriktad bas. Det fortsatte de med på 1870-talet. De var måttligt intresserade av tullar och drev istället krav på bibanor till järnvägen, minskade militärkostnader och breddad demokrati.

Deras organisation Bauernbund var ganska ostrukturerad. Till skillnad från bönderna i Danmark t.ex. organiserade de ingen egen kooperation utan lät den saken drivas av övre medelklassen. Bauernbund var en renodlad politisk organisation. Det gjorde den utsatt för våldsamma svängningar -- den hade toppar i aktiviteten efter 1910 och igen strax efter kriget då den skapade den bayerska rådsrepubliken tillsammans med arbetarrörelsen.

När världsmarknaden återigen bröt samman för bönderna 1929 gjorde Bauernbund ett försök att ena de tyska bönderna på intressepolitisk grund. De misslyckades därför att bondepolitiker i alla andra delstater än Bayern var mer intresserade av att driva konservativ partipolitik till skydd för "egendomen" än att värna böndernas intressen. Den grupp som lyckades var istället nazisterna som övertog Bund der Landwirtes program. Men de fick å andra sidan inget stöd i Bayern vars bönder förblev antinazister till slutet.

Läs mer om Tyskland.

Litt: Robert Moeller (ed): Peasants and lords in modern Germany, Allen & Unwin 1986