Innehåll
 
Vad är alternativrörelsen?
Rötterna 1800-1950
1. Världsmedborgarrörelsen och poliskravallerna i Karlskrona
2. Vapensmugglare och brobyggare
3. Internationella Arbetslag - alternativrörelsens osynliga kitt
4. Miljoner mot atombomben, och Världsungdomsfestivalerna
5. Gandhiinspirerad fredsrörelse bryter med kalla kriget
6. Det bespottade 6. Det bespottade genombrottet
7. Det utopiska ambulansförsvaret
8. Inga lövkrattare i biståndsarbetet
9. Unga teosofer skapar solidariska skolor och smugglar svart valpropaganda
10. Hedningar, kristna, unga och arbetare mot apartheid
11. Nordisk politisk förnyelse
 
Toppmötes-protester i Norden
Gandhi och Norden 1917 - 2004
 
Landbeskrivningar

Finland - Danmark - Norge - Sverige

 

Enligt Leksikon.org

Danmark - Finland - Färöarna - Grönland - Island - Norge - Sameland - Sverige

 
 

Nordisk folkrörelsehistoria

 

9. Unga teosofer skapar solidariska skolor och smugglar svart valpropaganda

 

Av Tord Björk

 

En av de grupper som kom att bilda en kärna i det framväxande intresset för fred, solidaritet och miljö var Teosofiska Ungdomsgruppen, TUG [1]. Flera var aktivister i Världsmedborgarrörelsen och KMA. De unga teosoferna politiserades 1961 av Peter Modesta och Egil Bergström som var medlemmar i det parti som startats av Bertil Svahnström med stöd av Per Anders Fogelström. TUG medlemmarna politiseras också av deltagande i Aldermastonmarschen samma år mot atombomben i England där deltagare samlats från 50 nationer. Det kommande decenniet utvecklade de unga teosoferna en bred verksamhet som tände många gnistor.

De fem unga teosoferna startade 1961 aktionen 100.000 barn. Med Roland von Malmborg som 16-årig ordförande och Jan Fjellander, Christer von Malmborg, Margareta Homstedt och Jan Rosenblom som övriga styrelsemedlemmar och en växande skara medhjälpare drogs en massaktion på 110 av Sveriges gymnasier igång till stöd för hjälp åt befriade områden i Algeriet under kriget mot Frankrike. Det blev upptakten till den mest omfattande årliga solidaritetsaktionen i Norden som fortfarande genomförs i masskala spridd i de flesta nordiska länder som genom åren samlat in hundratals miljoner kronor till tredje världen. Algeriet hade en ställning som motsvarade Kosovos inom Jugoslavien och var alltså en del av Franska republiken och inte en koloni. Under ett inbördeskrig som eskalerade kraftigt efter Romfördraget 1957 då EU bildades dödades 1 miljon människor fram till befrielsen 1962.

På Lidingö allmänna läroverk hade Jan Fjellander fått med sig sin klass i ett fadderbarnsprojekt där hela klassen hjälpte ett barn i Hongkong. Han tog kontakt med ordföranden för Lutherhjälpen Åke Kastlund som också bodde på Lidingö för att fråga om det behövdes mer hjälp. Vid denna tid saknade Röda halvmånen resurser för att få fram mat till tusentals barn i Algeriet som flytt från fransmännen. Det räckte med 5 öre om dagen för att rädda ett barn över svältgränsen. Med syftet att få ihop pengar till mat för en dag åt hundra tusen barn satte kampanjen igång. Ett studiepaket stencilerades med både praktisk information och motiv för aktionen som alla bladades på TUG möten. Det skickades ut till 1.500 skolor med sådant som morgonbönsföredrag, information hur man öppnar ett skolkonto, lista för de som samlade in pengar i en klass och introduktionsbrev från Lutherhjälpen.

60 miljoner ett-öringar samlades in på de 110 svenska skolorna. Det var betydligt mer än hjälporganisationerna hade räknat med som skulle ta hand om de insamlade medlen. Aktionen blev en succé som nästa år överlämnades av TUG till Sveriges elevers central organisation, SECO som fördubblade insamlingsresultatet som återigen gick till Algeriet. Sedan spreds idén till övriga nordiska länder som Operation Dagsverke. Det är fortfarande Nordens främsta massaktion för solidaritet som genom åren samlat in hundratals miljoner kronor till tredje världen, bara i Finland samlades in 12 miljoner kronor och i Danmark 5,5 miljoner kronor och sammanlagt 40 miljoner kronor i hela Norden till stöd för Sydafrika 1985 [2], i Norge samlade Operasjon Dugnad in 28 miljoner kronor till Amnesty 1990 [3].

De unga teosoferna tillhörde en religiös riktning med ursprung i den bengaliska renässansen på 1820-talet. Av européer och indier utvecklades mot slutet av 1800-talet en sorts närmast ekumenisk religiös filosofi med tro på reinkarnation som ett inslag. Enstaka ledare inom teosofin ställde sig tidigt starkt upp för Indiens befrielsekamp, andra utvecklade föreställningar om esoteriska vita brödraskap som senare blev allmängods i new age rörelsen. Rörelsen hade god förankring i både Indien och Europa vilket gjort att de unga teosoferna tidigt kom i kontakt med antikoloniala tankar och skeenden i tredje världen. Den första solidaritetsverksamheten var insamling till tibetanska fadderbarn i Indien 1959 som drivits i landsflykt av kinesiska förtrycket av Tibet. Tidigt på 1960-togs TUG aktivister initiativ till alltfler och alltmer politiska aktioner. De startade bojkotter mot Sydafrika och hade ANC:s generalsekreterare på besök på möte i de unga teosofernas grupp 1963. När de svartas parti i Zambia utestängdes från alla tryckerier inför valet 1964 organiserade TUG aktivister tryckning och insmuggling av de svartas valpropaganda genom den nystartade organisationen Interaction. De internationella kontakterna i alla väderstreck var starka och ledde till både lokalt och globalt engagemang.

Den kanadensiske pacifisten Gary Daechsel som deltagit i Amerikansk-Europeiska marschen för avrustning och propagerade för värnpliksvägran besökte Sverige 1961 (?). Besöket ledde det till konfrontationer på Lidingö och Saltsjöbadens högre allmänna läroverk där TUG aktivisterna hade sina starkaste fästen. Skolledningen på Lidingö tillkallade polis för att få stopp på den pacifistiska propagandan. När polisbilen kom in på skolgården fylldes den snabbt av en stor folkmassa av elever som satte sig ner i protest och hindrade polisen att gripa fredsaktivisten. Skolledningen i Saltsjöbaden gjorde ett annat försök att bli av med pacifisten. Daechsel gick upp till rektorsexpeditionen och sa att han ville prata i skolan. Nej sa rektorn och petade dessutom till pacifisten som då föll ihop på golvet och vägrade att gå därifrån. Då ringer man den lokale polisen Harry Skog som är en socialdemokratisk och sympatisk person i det i övrigt ofta konservativa Saltsjöbaden. Polisen försöker bära ut Daechsel vilket är en svår uppgift. Daechsel är expert på icke-våldsteknik och gör sig tung och hal. Till slut hamnar han i fyllecellen på polisstationen där han liggande som man lämnat honom sjunger fredssånger och psalmer.

En delegation med eleverna Tom Alberts och Christer von Malmborg kommer snabbt på plats. De försöker övertyga Daechsel om att följa med ut men han vägrar så länge han inte har fått löfte om att tala i skolan. Eleverna tar sig då till Lidingö högre allmänna läroverk på andra sidan Stockholm där den viktiga stencilapparaten finns under elevrådets kontroll. Med en redogörelse i en första upplaga för vad som hänt tog man sig tillbaka till Saltsjöbaden och rektorn. - Det går många felaktiga rykten på skolan om vad som hänt menade de två stencilmakarna och kom sedan med förslaget - Vi vill att du går igenom det här, om det är något fel. Materialet skulle delas ut nästa dag och det var därför viktigt att det inte var några fel. Rektorn läste igenom texten men kunde inte sätta fingret på någonting.

- Om Daechsel får prata. Måste ni dela ut då? Frågade rektorn. Det ledde till en uppgörelse, Daechsel skulle få prata klockan 16 i aulan efter skoltidens slut men bara inför elever i de två sista årsringarna som ansågs mogna för saken. Många samlades inklusive den tjänstledige ordinarie rektorn som tackade efteråt för intressant information. Daechsels kompromisslöshet i fängelset och elevernas stencilapparat och förhandlingsförmåga hade gett resultat. Pacifistpropaganda och information om atomkrigets effekter hade nått ut samtidigt som yttrandefriheten på skolan tagit ett steg framåt.

Vapenvägran engagerade många i TUG. Efter kontakter med kväkarna deltog Roland von Malmborg på ett möte i Tollare 1961 om att bilda en fredskår. Det fortsatte med ett arbetsläger under sommaren som senare mynnade ut i start av volontärverksamhet. TUG-aktivister blev senare först i Sverige som vapenvägrare som fick göra sin tjänst hos fredsorganisationer. Några var och andra blev vegetarianer. De började intressera sig för miljöfrågan 1961-62 före begreppet miljö och Rachel Carsons epokgörande bok Tyst vår givits ut. Protestkulturen utvecklades inte minst genom sjungandet som i gruppens anda av självtillit hjälptes fram av en med stencilering och egen inbindning av Roland von Malmborg producerad sångbok som kom i en första upplaga 1963.

De unga teosoferna var med på atommarscher och i sittstrejkerna mot atomvapen framför USA:s och Sovjets ambassad och blev misshandlade av polis som högg in med sabel i protestplakaten. I det tidiga 1960-talet fungerade TUG som en samlingsplats för tidens alla samhällsfrågor öppen åt alla håll för aktivister och samverkan. Motståndet var ibland stort. Roland von Malmborg skrev i sin studentuppsats 1962 att obelisken på Trafalgar Square hade anfrätts mer av luftnedsmutsning under 50 år i London än vad den påverkats sammanlagt under 5 000 år i Egypten. Läraren läste upp påståendet inför klassen som exempel på vanvettighet och uppsatsen underkändes. Pådrivande för miljöintresset i TUG var vegetarianismen som syskonen Fjellander var uppväxta med och som de flesta övriga medlemmar efter viss tvekan övertog. Te och vegetariska mackor var både grund för maten och ekonomin, den som inte hade med sig en smörgås fick betala 1 krona vilket var grunden för porto- och kopieringskassan.

TUG-aktivisterna verkade främst som individer eller genom nystartade grupper som Kampanjen mot atomvapen, KMA. Miljöintresset var svårare att hitta nytänkande organisationer för, de existerande begränsade sig till naturvård eller hälsokost. Den mest breda miljöboken som getts ut vid denna tid var Djävulsdansen skriven av tysken Günther Schwab 1958 och utgiven på svenska 1960. Boken omfattade allt från giftanvändning till buller och vattenproblem och saknade motstycke i en tid när ordet miljö ännu inte uppfunnits i sin nuvarande betydelse som samlingsbegrepp för människans naturomgivning. Schwab hade också grundat Världsförbundet för mänskligheten, som senare visade sig ha flera nazister som initiativtagare. Världsförbundet grundade sin livssyn på antroposofin, en utbrytning ur teosofin startad av Rudolf Steiner som genom sin praktiska verksamhet som Steinerskolor och biodynamisk odling har fått stort stöd i Tyskland och andra länder men som i Världsförbundet med tiden fått en alltmer högerextremistisk falang [4]. I Sverige fanns några enstaka medlemmar i denna organisation. Förgreningar fanns in i svenska hälsokoströrelsen där det fanns både praktiskt inriktade spridare av vegetarisk mat och miljövård till kopplingar till nazister. Vid denna tid var intresset mycket begränsat för miljön inom andra politiska miljöer även om Centerpartiet, Sveriges Kommunistiska Parti och Socialdemokraterna tog en del begränsade initiativ [5]. De etablerade riksdagspartierna trodde på utvecklingen och kommunisterna på industrialismens välsignelser under arbetarkontroll. Långt före samtliga andra partier antog det fascistiska Nordiska rikspartiet ett miljöprogram redan 1963 [6]. TUG aktivisterna blev snart medvetna om nazistiska intressen och höll noga kontroll på hur dessa grupper engagerade sig. TUG-aktivisternas solidaritetsengagemang fick utlopp i den nystartade organisationen Interaction som var en uppföljare av 100.000 barn men TUG aktivisterna kunde lika gärna delta i ärevördiga gamla föreningar som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Medan det utåtriktade arbetet skedde i olika organisationer och aktioner så vidmakthölls bredden i frågorna och mycket av den kulturella sammanhållningen på regelbundna TUG möten. Här kunde alla frågor diskuterades när man inte sjöng en blandning av protestsånger och folksånger från hela världen [7].



--------------------------------------------------------------------------------

 

 

Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.nu

www.folkrorelser.nu