Folkrörelser och Protester Start | Om oss | Forum | Nordiskt
nyhetsbrev | Kampanjer | Datum |
Uppslagsverk | Folkrorelser
| Arbetare | Allmänningar
| Bönder | Fred
| Kvinnor
| Miljö | Övriga | |
PersonporträttElizabeth Cady StantonClara Zetkin
Mobiliseringar1800-talets kvinnorörelserDet tidiga 1900-talets arbetarkvinnorörelserKinas kvinnorörelseDet sena 1900-talets feminismTillbaka till KvinnorörelserLäs fulltext om folkrörelser här! |
1800-talets kvinnorörelse
Sedan 1700-talet hade kvinnor varit framstående folkrörelseorganisatörer på så sätt att de låg bakom bröduppror då matpriserna steg över rimliga nivåer. På detta sätt hade de varit aktiva medverkande i den franska revolutionen och den engelska chartiströrelsen. Men denna tradition syftade inte till att hävda kvinnors intressen gentemot patriarkatet, utan familjens och lokalsamhällets gentemot stat och kapital. Traditionen ströps efter ungefär 1850 då kvinnor drevs ut från industrins kärnområden och in i perifer serviceverksamhet. Istället var det medelklasskvinnorna som först hävdade kvinnors intressen. Närmare bestämt den kristna väckelsetraditionen från 1800-talets början, där kvinnor i jakt på moralisk perfektion engagerade sig i välgörenhet. Genom denna förvärvade de nämligen en vana vid offentligt handlande som gjorde det absurt att de inte skulle ha samma rättigheter som män. Den första politiska verksamhet de deltog i var kampen mot slaveriet, främst i USA, där kvinnor deltog både i finansiering, agitation och aktivt befriande av slavar. Eftersom de motarbetades av traditionalister inom rörelsen började de alltmer koppla ihop kvinnors omyndighet med slavars. Efter slaveriets slut 1863 började en stor del engagera sig för kvinnors rättigheter. Andra organiserade istället en rörelse för nykterhet, som samtidigt tog ställning för kvinnors lika rätt. Men de uppfattade samtidigt samhällets könsliga arbetsfördelning som självklar. Samma tradition fanns också i England. Där fanns inga slavar, utan den första mobiliseringen var på 1870-talet mot prostitutionen. Nykterhet var också där ett viktigt tema. I båda länder hade egendomsrätt och rätt tilll arbete och utbildning först varit de viktigaste temana, men vid sekelskiftet 1900 sammanfattades de alla i rösträtt som fokus, och en militant kamp för rösträtt, med demonstrationer och ockupationer, fördes i USA och Storbritannien. Samtidigt började den kvinnliga arbetartraditionen komma upp till ytan igen med bas inom textilindustrin -- och i det land den traditionen var starkast, Italien, inom jordbruket. Detta som ett led i organiseringen av de icke yrkesutbildade arbetarna överlag. Samarbetet mellan dessa två traditioner var inte enkelt. Ofta kunde arbetarkvinnorna uppfatta medelklasskvinnornas moralism och paternalism som rätt besvärliga. Men många av de senare hjälpte ändå till att organisera fackföreningar i kvinnoorganiserade branscher. Sedan rösträttskampen vunnits i flera västeuropeiska länder, som ett led i koopteringen av folkrörelser efter första världskriget, splittrades kvinnorörelsen på en annan ledd -- mellan dem som krävde jämlikhet mellan män och kvinnor och dem som krävde mer offentlig välfärd utan förändrade könsroller. De senare var i klar majoritet i kvinnorörelsen fram till 1970. Litt: Olive Banks: Faces of feminism, Martin Robertson 1981
|