Skatteuppror

Skatteuppror är det gängse namnet på den vanligaste formen av folkrörelser i början av den moderna tiden. Dvs den tid då den europeiska överklassen med hjälp av kungliga militärdiktaturer och koloniala plundringståg tog tillbaka den kontroll de hade förlorat under den senmedeltida folkrörelsevågen, driva ner levnadsstandarden under svältgränsen för majoriteten och förse sig själva med en lyx som hade varit okänd under medeltiden.

Namnet syftar på att det som triggade nästan alltid var ett försök från kungen att höja skatten för att ha råd med större arméer. Sådana högre skatter var ofta illegala, sett ur böndernas, hantverkarnas och också den lokala överklassens synvinkel. Följaktligen ansåg de sig inte handla olagligt då de med alla ceremonier iakttagna slog ihjäl de fogdar kungen sänt ut för att plundra lantbefolkningen.

Hundratals för att inte säga tusentals skatteuppror finns dokumenterade. Nästan alla slogs ner med våld - men oftast hade de ändå framgång såtillvida att kungarna backade och blev försiktigare nästa gång. Och två skatteuppror - i Holland på 1590-talet och i England på 1640-talet - lyckades fullt ut, och vände den europeiska utvecklingen mot allt hårdare diktatur till att istället gå mot allt större inkludering av folkmajoriteten och tillgodoseende av dess krav.

Skadan tog de europeiska makthavarna igen i andra världsdelar där nu den koloniala utplundringen satte igång på allvar. Även där tog bönder, hantverkare och lokala överklasser till skatteuppror för att värna sig. Med mycket mindre framgång dock, eftersom de var mindre hotande för makten då de var längre bort och hade ännu sämre tillgång till moderna vapen än vad europeiska provinsbor hade haft.

Litt: Yves-Marie Bercé: Revolt and revolution in early modern Europe, Manchester University Press, 1987; Perez Zagorin: Rebels and rulers, Cambridge University Press 1982.