Kommenterad lista över folkrörelselitteratur

Fredsrörelser

Thomas Head & Richard Landes (ed): The peace of God -- Social violence and religious response in France around the year 1000, Cornell University Press 1992

Om vår första dokumenterade fredsrörelse, då hela samhället enade sig i försvar mot lokala krigsherrar. Det mesta är detaljskildringar från olika mobiliseringar, som de kan anas av gamla skrifter. R.I. Moore sätter dock ihop perspektivet i ett slutkapitel där han beskriver hur prästerskapet skapade en kompromiss som bestod under flera hundra år genom att hitta på "riddaridealet" -- man lät helt enkelt krigsherrarna själva försvara samhället mot våldet, mot oftast ganska saftiga beskyddspengar.

Albert Vermeesch: Essai sur les origines et la signification de la commune dans le nord de la France, Heule 1966

Om hur denna fredsrörelse kunde se ut i städerna i de fall kyrkliga potentater själva var lokala krigsherrar. Det var denna rörelse som gav upphov till begreppet kommun, som kom att stå för ett jämlikt fördrag om att värna freden till skillnad från de vanliga kyrkliga hierarkiska varianterna.

Martin Ceadel: The origins of war prevention, Clarendon Press 1996

En del om fredsrörelsernas ursprung i radikalkristna kretsar som t.ex. kväkare och anabaptister och dessas möte med motståndet mot kriget mellan England och de amerikanska kolonisterna på 1770-talet. Visar bland annat hur överideologisering och medelklassängslan saboterade ett effektivt motstånd mot napoleonkrigen genom att kristna vägrade samarbeta med radikaldemokratiska grupper.

Peter Brock: Pacifism in Europe to 1914, Princeton University Press 1972

Ungefär som ovanstående fast mer (europeiskt) allsidigt; således finns det också en del om mennoniter i Polen och duchobortsy i Ryssland (och deras medelklassavläggare tolstojanerna), samt ett kapitel om urkristendomen och ett annat om valdenserna. Svagheten är att fokus ligger på teorier, inte på praktik. Man får i alla fall klart för sig att kärnan hos de allra flesta var värnpliktsmotstånd och det kanske är nog.

W. H. van der Linden: The international peace movement 1815-1874, Tilleul 1987

En kaotisk beskrivning, helt utan försök att analysera, av det liberala "filantropiska" borgerskapets alla rörelser på 1000 sidor. Fred är visserligen ett av de mål de strävade efter men om det understundom kom i konflikt med våldsam spridningen av "civilisationen" så var det oftast det senare som vann... Man kan också lära sig att avståndet ändå inte var avgrundsbrett till mer folkliga rörelser, exempelvis i Frankrike under revolutionsåren 1848 och 1871, och att både Första internationalen och senare arbetarrörelseorganisationer understundom rörde sig i samma kretsar vilket kan förklara en del besynnerligheter.

David Cortright: Peace - a history of movements and ideas, Cambridge University Press 2008

Mer om idéer än om rörelser, vilket får effekten att starka rörelser med enkla idéer, t.ex. den allomfattande rörelse som fick första världskriget att avslutas, behandlas snålt. Hämmas också av att professor Cortright inte bryr sig stort om andra källor än amerikanska. Styrkan är att man får reda på hur olika mobiliseringar efter ca 1820 har tänkt. Styrkan är också att man ibland får reda på oavsiktliga resultat av mobiliseringar, som t.ex. hur rörelsen för internationell lag och skiljedom oavsiktligt lade grunden för dagens förtryckande WTO-lagar.

Peter Brock: Twentieth century pacifism, Van Nostrand Reinhold 1970

Täcker perioden mellan den första fredsrörelsevågen (1900-1914) och den andra (från 1958 och framåt). Kan läsas som en deprimerande historia om misslyckanden, men också som en historia om hur ett ganska litet gäng -- kristna socialister inom USAs Fellowship of Reconciliation -- kom förbi värnpliktsvägran som en ganska steril strategi till att också driva kampanjer för något, i deras fall jämlikhet mellan svarta och vita. Som bekant var det de som drog igång sit-inkampanjer för avsegregering redan på 40-talet och därmed introducerade gandhianska metoder i i-länderna och blev ett föredöme för i princip allt nyskapande som har hänt inom folkrörelserna där efter 1945. På gott och ont.

Jill Liddington: The long road to Greenham, Virago 1989

En bok om feministiska kvinnors bidrag till fredsrörelserna, i synnerhet i England men med utblickar. Medan strävandena blev istort lika verkningslösa som fredsrörelserna i allmänhet före 1914 visar Liddington dels hur det gick att sätta kraft bakom orden om man bröt med den pacifistiska överideologiseringen och vädjade till intressena, vilket man gjorde 1916-17, dels hur överideologiseringen fick överhand igen efter krigsslutet och bland annat fick IKFFs engelska systerorganisation att möta fascisternas angrepp i Spanien med "non-intervention"... Feministernas bidrag till 80-talets fredsrörelse är mer skissartat behandlad, kanske pga för kort tid för eftertanke.

April Carter: Peace movements, Longman 1992

En praktisk handbok om i fredsrörelser i företrädesvis centrumländerna. I princip finns ett kapitel om det mesta från andra världskriget och framåt (med en inledning som börjar med kväkarna), kanske inte så djupsinnigt men översiktligt.

Lawrence S. Wittner: One world or none, Stanford University Press 1993, och Resisting the bomb, Stanford University Press 1997

Boken om kärnvapenmotståndet 1945-53 respektive 1954-70. Handlar om hela världen även om fokus på grund av rörelsens karaktär ligger i Nordländerna, och allt finns med. Om man kan ha nån kritik är det att Wittner lägger så mycket krut på att beskriva träden att dels skogen tenderar att försvinna, dels böckerna blir orimligt tjocka (tillsammans 1300 sidor). Här är det rörelsens handlingar som dominerar, stora som små, och interna konflikter får lika stort utrymme som själva kampen.

Richard Taylor: Against the bomb -- The British peace movement 1958-1965, Clarendon Press 1988

Kärnvapenmotståndet med fokus på Storbritannien även om vissa internationella utblickar görs. Tonvikten ligger på att beskriva de ingående delarna i rörelsen och beskriva hur de förhöll sig till varandra -- den Labourtrogna och lite ängsliga massorganisationen Campaign for Nuclear Disarmament, den mycket mindre och radikalare aktivistorganisationen, det Gandhi-inspirerade Direct Action Committee och den lite senare, bredare men ännu mer olydnadskampanj-fokuserade Committee of 100. Taylor missar inte "skogen" -- rörelsen lyckades ju knappast nå sitt mål vilket Taylor inskärper, men de förde med sig ett viktigt och tvetydigt arv till kommande västeuropeiska rörelser: tonvikten på individuell moral och åsidosättandet av de ekonomiska motiv som krävs för att åstadkomma en uthållig massbas. Läs mer om det engelska kärnvapenmotståndet!

Charles DeBenedetti: An American ordeal -- The antiwar movement of the Vietnam era, Syracuse University Press 1990

Allt om det mycket breda och mycket splittrade krigsmotståndet i USA. DeBenedetti lägger faktiskt fokus på just splittringen och visar hur de totalt skiljaktiga perspektiven och den inbördes motviljan mellan dess olika delar -- liberala politiker, klassisk fredsrörelse och "motkulturens" ungdomsrörelse -- förlamade handlingsförmågan och fördröjde krigsslutet med många år. Det är tydligt att författaren inte gillar "motkulturens" folk något vidare, och det är lika tydligt att skälet är att han snarast identifierar sig med den klassiska fredsrörelsen och känner stor frustration över hur "motkulturen" diskrediterar dess krav i allmänhetens ögon. Och visst är det tänkvärt hur ineffektiv en rörelse kan bli, trots en enorm energi, när dess habitus och ideologi blir för skild från dem som egentligen borde vara dess bas? Läs mer om det amerikanska krigsmotståndet!

Thomas Rochon: Mobilizing for peace -- The antinuclear movements in Western Europe. Adamantine Press 1988

En sociologisk beskrivning av 80-talets antikärnvapenrörelse. Tesen är att föreställningen om "ny typ av rörelse" är betydligt överdriven och att fredsrörelsen är hur klassisk gammal folkrörelse som helst. Man får en bred överblick över typiskt fredsrörelsebeteende och typiska fredsrörelseaktivister men tyvärr föga av hur rörelsen faktiskt utvecklades från det den började ca 1980 till dess den pyste ut 1987-88 och varför den gjorde det den gjorde. Men en bok av den här karaktären som handlade om perioden 1945-70 skulle ändå vara det perfekta komplementet till Wittners. Läs mer om åttitalets antikärnvapenrörelse!

Reuven Kaminer: The politics of protest -- The Israeli peace movement and the Palestinian intifada, Sussex Academic Press 1996

Om israelisk fredsrörelse, med tonvikt på slutet av åttitalet. Klargör konflikter och samspel mellan den "sionistiska" fredsrörelsen med dess orimliga försök att behålla herrefolksstatusen och samtidigt sluta fred och den mer antiimperialistiska fredsrörelsen med dess vilja till rättvisa för palestinierna. Men främst visas den israeliska rörelsens beroende av att det finns en rimlig palestinsk strategi att förhålla sig till: den israeliska rörelsen växer till med intifadan 1986-90 och dess betoning av civilmotstånd och masskamp, och krossas då de palestinska politiska uttrycken begränsar sig till korrumperad bantustanpolitik och elitistiska attentat.

Paul van Tongeren et al (ed): Searching for peace in Africa, European Centre for Conflict Prevention 1999, Serarching for peace in Europe and Eurasia, 2000, och Searching for peace in South Asia, 2001

En genomgång av konflikter i världen och därmed också om de aktörer som strävar efter att trappa ner dem. Visar att det är oerhört ont om lokala fredsrörelser i Syd -- när det väl har gått så långt som till slakt har det civila samhället föga att sätta emot. Det har bevisligen hänt, t.ex. i Somalia, Liberia, Sierra Leone och några få andra ställen vilket redovisas i de här böckerna. I så fall har rörelserna oftast stor social bredd och representerar betydande sociala krafter, annars åstadkommer de ingenting. Men oftast slutar strider (om de slutar) på grund av att parterna tröttar ut sig eller på grund av att statssystemet -- grannarna eller FN -- tvingar dem.

Susanne Jonas: Centaurs and doves, Westview Press 2000

Om hur en revolt inom den kommersiella överklassen mot ett ständigt kostsamt krigstillstånd skapade utrymme för att successivt tränga tillbaka den folkmördande militären i Guatemala. Mer fokus på elitrelationer än på folkrörelse.