Medborgarrättsrörelser

eller pariarörelser

Den moderna tidens medborgarrättsbegrepp skapades av medeltidens fredsrörelse när de utropade kommunen som en orts invånare som gemensamt försvarade freden mot rovgiriga herrar. Länge blev medborgarbegreppet knutet till staden. Först med franska revolutionen knöts det till hela landet, och från och med FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna (ett resultat av arbetarrörelsers och antikoloniala rörelsers framgångar) kan man börja ana ett globalt medborgarskap.

Å andra sidan kämpar medborgarrättsbegreppet med stora problem, just för att det under 1800-1900-talen har varit så starkt kopplat till "delägarskap i staterna", något som med dagens minskande statsmakt förefaller alltmer tvivelaktigt.

Kraven på allmän och lika medborgarrätt var ett av 1800-talets stora folkrörelseteman. De drevs av olika marginaliserade grupper med olika syften.

Dels de uteslutna i Europa, främst arbetare och kvinnor, som försökte bryta borgerskapets monopol på statlig makt. De kämpade därtill för ett bredare medborgarbegrepp, ett som motsvarade medlemskapet i den förindustriella byn, som innefattade sociala rättigheter. I många länder fick de mer eller mindre stöd av medelklasser som såg sig trängda av överklassens arroganta maktkrav.

Dels invånarna i ockuperade länder i Syd, som försökte bryta kolonialmaktens rasistiska diskriminering och förtryck. Den rörelsen fick en våldsam början redan i samband med franska revolutionen när slavarna på Haiti slog sig till medborgarskap. Men i allmänhet var det först framemot 1900 som folk i Syd började definiera sina krav som lika rätt. På grund av att självständigheten tidigt blev ett självklart fokus i deras rörelser tenderade kravet på lika rätt länge att gälla uteslutande gentemot Nord, men i takt med att de inhemska eliterna alltmer går de transnationella marknadernas ärenden vaknar nu allmänt medborgarrättskraven också på hemmaplan.

Dels breda folkliga allianser i de fall makten i en stat har erövrats av ett litet kotteri, t.ex. militären eller ett minoritetsparti. Ofta kan ett sådant kotteri komma till makten på grund av att det är duktigt på att spela på konflikter, varför det är oerhört svårt att samla motståndet. Men när det lyckas, som i Iran 1978 eller i Brasilien 1980-83 eller i Östeuropa 1989 blir utvecklingen snabb.

Idag finns fyra fokus för medborgarrättsrörelser och marginaliserades rörelser.

- det traditionella försvaret mot statliga övergrepp.

- försvaret av sociala rättigheter mot köpmännens krav på överordnad makt.

- försvaret av rättigheters globala karaktär i en alltmer global värld, som det bl.a. tar sig uttryck i arbetsvandrares och flyktingars rättigheter på de platser de råkar uppehålla sig.

- uteslutna kategoriers krav på lika rätt. Dit hör framför allt kvinnor, som i och för sig varit uteslutna från offentligt samhällsdeltagande sedan klanväsendets tid men som börjat uppfatta detta som alltmer outhärdligt i och med att hemproduktionen försvinner. Dit hör också andra grupper, t.ex. ungdomar och andra som tillskrivs mindre värde på grund av en eller annan biologisk eller annan egenhet.

Litt:
Charles Tilly: Beständig ojämlikhet, Arkiv 2000,
Cedric Robinson: Black movements in America, Routledge 1997
Immanuel Wallerstein: Integration till vad? Marginalisering från vad?