Solidaritetsrörelser

Transnationella solidaritetsrörelser, dvs hjälp till folk som bekämpar en förtryckare, har rötter på två håll. Dels i den tidiga arbetarrörelsen som samlade fackföreningsmän och exildemokrater i samma organisationer. Dels i liberala medelklasskretsar, med stödet till den grekiska självständighetsrörelsen som första exempel.

Solidariteten med motståndet mot det europeiska kolonialsystemet hade länge mycket svårt att göra sig gällande. Teosofer upprätthöll ett stöd till den indiska självständighetsrörelsen vid sekelskiftet, och kommunister försökte kanalisera stöd till alla självständighetsrörelser oavsett ideologisk inriktning från 1921. Men i stort sett var det först med Algerietkriget på 50-talet som folk vaknade i Nord, då franska ungdomar vägrade göra värnplikt i ockupationsarmén. Solidaritetsrörelsen i Nord växte till en massrörelse då amerikanska ungdomar gjorde samma sak från 1965 mot vietnamkriget. Och stödet till medborgarrättsrörelsen i Sydafrika var ett utflöde av medborgarrättsrörelsen i USA.

Solidaritetsrörelser i Syd, dvs medvetet stöd till dem som för ögonblicket deltar i en akut konflikt, har varit svåra att arrangera på grund av dåliga kommunikationer. Men där kommunikationslederna fanns, t.ex. på rutten Indien &endash; Suez, var de vanliga. Således mobiliserade Gandhi de indiska muslimerna till protest mot engelsk ockupation av Palestina och Irak 1919, och egyptierna massdemonstrerade till stöd för det indiska myteriet 1946.

Humanitärt bistånd, dvs stöd som ges av personer i överläge till personer i underläge, har en lång tradition inom den kristna traditionen. Ibland kunde den ta sig uttryck i gemensamt motstånd mot förtryck, t.ex. när spanska präster och munkar i Sydamerika redan på 1500-talet försökte försvara bönderna där mot kolonialväldet. Men oftast var stödet paternalistiskt och förutsatte lydnad mot de "goda" givarna som satt inne med "sanningen".

Under de senaste 50 åren av självhävdelse från Sydländerna har det också växt fram en tradition av jämlikt förhållningssätt bland många biståndsorganisationer. Samtidigt har många organisationer som börjat som solidaritetsorganisationer blivit renodlade biståndsdito i samband med 80- och 90-talens bakslag för Syd.

1998 års mobilisering mot ökade rättigheter för företag i hela världen (MAI) kanske kan ses som den första globala solidaritetsaktionen utan inbyggd paternalism. Sådana kommer vi att få se fler av.