Upprinnelsen till de alternativa initiativen

En TUG aktivist i Provierörelsen klistrar över tobakspropaganda 1966

-----

Initiativet till en alternativkonferens kom ursprungligen från en grupp unga teosofer, Teorofiska Ungdomsgruppen, som inte bara hade genomfört några av de första miljöaktionerna i mitten av 60-talet i gruppen Provie, utan också hade goda internationella kontakter med miljöintresserade, inte minst i Sydländerna.

Sommaren 1967 arrangerade de ett internationellt miljöläger i Stockholm där kontakterna formaliserades. Samma grupp arrangerade ett vetenskapligt mer ambitiöst läger i London 1970 och i samband med detta en "internationell trafikrevolution" mot bilismen, som också fick en Stockholmsk avdelning. Ett år senare deltog representanter för gruppen på en konferens för unga vetenskapsmän i Hamilton, Canada, där en grupp kallad Oi-kommittén formades för att mobilisera inför Stockholmskonferensen. Ungefär samma människor samlades också på ett UNESCO-möte 1972 för att formulera en sammanhållen kritik mot Romklubbens ståndpunkt.

Stämningen i Stockholm sommaren 1971 var en smula rusig efter slaget om almarna, där befolkningen vunnit en seger, konkret genom att ett vackert trädparti i centrala staden räddats från en onödig fällning men även symboliskt. Segern signalerade genom ett rungande ”Nu får det vara nog”. Efter aktionen som hejdade polisens fällningsförsök, följde en veckas festival av underhållning och information under träden, då ca en kvarts miljon stockholmare kom till platsen. Därefter gav politikerna upp och träden står där de står än i dag.

Allt verkade möjligt och när det blev känt för en del miljöaktivister att det ett år senare skulle komma tusentals journalister för att bevaka den FN-konferens som beslutats till staden, satte diskussionerna igång kring hur tillfället skulle nyttjas bäst. I dessa inledande samtal deltog även de unga forskare och ulands-engagerade som nämnts ovan. Ett informellt nätverk kallat Powwow (=Rådslag på algonkin) bildades.

Almarna ockuperade 1971