Riokonferensen UNCED 1992

Uppföljningen av Stockholmskonferensen 1972 var UNCED, United Nations Conference on Environment and Development i Rio de Janeiro 1992. Till skillnad från i Stockholm var syftet att förena kraven på miljöhänsyn med kraven på ekonomisk utveckling.
Den ideologiska ledstjärnan för detta var den s.k. Brundtlandrapporten; det begrepp som lanserades där var ”hållbar utveckling”. Definitionen av begreppet presenterades i två delvis motstridande sätt. Dels som en önskelista med målet av avskaffa fattigdom och miljöproblem och å andra sidan hållbar tillväxt som skulle uppnås genom samarbete mellan företag, stat och vad som kallades icke-statliga organisationer, NGOer. Dessvärre fanns ingen beskrivning där av hur denna motsägelsefulla hållbara utveckling skulle uppnås, det blev en uppgift för konferensen att reda ut.

Konferensen antog, (förutom en deklaration om önskvärda mål), två konventioner:
- En klimatkonvention om ”frivillig” stabilisering av utsläppen till 1990 års nivå, med särskilt ansvar för de rika länderna att stödja de fattiga med att uppnå detta mål,
- En konvention om biologisk mångfald, med bland annat rätt för varje nation till sina genetiska resurser,
samt
- ett uttalande om skogsprinciper som bland annat stadgar att ett land inte får utnyttja sina skogar så att det skadar andra länder, och
- Agenda 21, ett handlingsprogram för att uppnå de mål som stadgas i deklaration, konventioner och principer; så mycket handling kanske där inte fanns utan snarare en uppdelning på olika delmål att försöka uppnå om man ville.

När det gällde innehållet i alla dessa dokument skar det sig omedelbart.
För de rika länderna var det huvudsakliga intresset att få principen frihandel inskriven som mål, syfte och medel för miljö- och utvecklingspolitiken, och att få sina egna transnationella företag antagna som de huvudsakliga aktörerna för att genomföra den. För detta hände under den mest marknadseuforiska perioden, före alla finanskriser.

För de fattiga länderna var det huvudsakliga intresset att rätten till ekonomisk utveckling måste garanteras och att få de rika länderna att betala omställningen till hållbar sådan. I Agenda 21 utlovades finansiering av omställningen genom höjning av biståndet till 0.7% av BNP i industrialiserade länder. Verkligheten blev den motsatta och åren efter Riokonferensen sänktes biståndet.

Därtill kom oljeländerna, vars huvudsakliga intresse var att få bort varje hänsyftning till fossilbränslenas skadlighet ur skrivningarna.

Och dessutom kom USAs särintresse av att vägra varje tänkbar förändring av sin livsstil och sin roll i världen.

Folkrörelserna, som hade spelat en framträdande roll i Stockholm 1972 spelade en betydligt mindre sådan i Rio 1992. De globala eliterna hade haft tjugo år på sig att utforma en strategi för att återta hegemonin och lyckades ganska väl med detta. Medan folkrörelserna, eller på FN-språk ”NGOerna”, i Stockholm hade dominerats av medlemsorganisationer på platsen och radikala aktivister från länder i tredje världen dominerades folkrörelsescenen i Rio av internationella kanslier och biståndsorganisationer, vart och ett inriktat på någon särfråga, ofta finansierade av staten, och ofta utan bas i lokalt demokratiskt lokalt arbete. Samarbete i konflikt med storföretagens intressen av betydelse för konferensens resultat blev nästan omöjlig.

Däremot lyckades man nå någorlunda enighet om vissa principer som fick viss betydelse för framtiden, nämligen att folkrörelser måste samarbeta, att sambandet mellan miljö och utvecklingsfrågor var viktigt (men kanske inte staternas definition av detta), och att internationellt nätverkande måste regionaliseras.

Länkar:

Den officiella websidan för UNCED

Wikipedias referat

Brundtlandrapporten

Agenda 21

Dokument:

Tomas Wallgren: Ohållbart om hållbarhet, kommentar om Brundtlandrapporten

- kortversion*

Third World Resurgence: Hållbar utveckling - tio begrepp som klargör begreppet*

Patrick McCully, WISE: Att nå hållbarhet, Organisationershandlande efter UNCED*

Pratap Chatterjee och Mathias Finger, SEED: Hur man läser UNCED processen*

Tord Björk: The Emerging NGO system

* Ur Tord Björk och Jan Wiklund: Den globala konflikten om miljön och framtiden, SEED/Miljöbiblioteket 1992