Kina

Folkmängd 2003: 1.287,0 milj

Yta: 9.598.000 km2

Produktion 2003: 5.886 mdr USD

Kortbeskrivning: Styrt av ett centraliserat byråkratiskt imperium i två tusen år och världens folkrikaste land med en fjärdedel av jordens befolkning under nästan hela denna tid. I början med centrum runt Hoangho, från 1000-talet alltmer med befolkningsmässigt centrum kring Yangtse. Under dessa två tusen år har landet gått igenom flera cykler med byråkratisk centralisering, utveckling av korruption, ökande bondemotstånd, organiserat via s.k. "hemliga sällskap" med taoistisk inspiration, och bonderevolution. Från 800-talet fram till ca 1350 var Kina det mest avancerade centrumet för världens ekonomi, men 1365 störtades regimen av ett bondeuppror som tog Kina ur världsmarknaden vilket ledde till dennas kollaps (och möjliggjorde för europeerna att lägga under sig världen några hundra år därefter).

Under 1800-talet inträffade en ny korruptionsperiod, förvärrad av europeisk strävan att erövra landets ekonomi, och bondeupproren tog ny fart. En rörelse, Taiping, lyckades erövra hela Yangtsedalen på 1850-talet innan den splittrades mellan statsbyggare och folkrörelseaktivister och kunde slås ner. Andra rörelser ägnade sig mer helhjärtat åt "angrip de rika - skydda de fattiga"-strategier. Den omedelbara vinnaren på detta kaos var lokala överklasser som byggde militära ministater i opposition mot regimen som föll nästan utan motstånd 1912.

En ny era av folkliga rörelser inleddes då Pekings studenter organiserade motstånd mot den svaga regeringens undfallenhet för japanska koloniseringskrav 1919, vilket efterhand ledde till köpbojkotter mot Japan och organisering av fackföreningar och kommunistparti. Till motståndet slöt sig även köpmännen i Shanghai och gemensamt etablerade de en regim i Guangdong i syd: köpmännen stod för pengarna och kommunisterna organiserade fackföreningar, bondeorganisationer och kvinnoorganisationer som spreds framför en avancerande "Nordarmé" vars syfte var att ena Kina. Men bönder, arbetare och kvinnor var alltför framgångsrika, det skrämda Shanghaiborgerskapet bröt alliansen och slog ner dem, blodigt, 1927. Bara i bergiga utkantsområden lyckades bondeorganisationerna leva kvar; där byggde de å andra sidan upp ett eget samhälle med egna arméer som lyckades hålla borgerskapets dito ifrån sig i sju år. Men 1934 tvingades också de retirera upp i det yttersta nordväst. Då Japan invaderade Kina och den formella regeringen låg lågt gjorde sig bondearmé/kommunister till talesmän för det patriotiska motståndet och lyckades vid krigsslutet kontrollera hela norra Kina; utifrån denna bas och utifrån sitt rykte som okorrumperade kunde de sen på fyra år erövra hela Kina utom Taiwan.

Som regim tog kommunistisk nationsbyggnad och importsubstitutions-industrialisering överhanden över bonderörelse. Alltmer auktoritära beslutsstrukturer, byggda på paternalistiska klientrelationer, spreds med undantag för det område i nordväst där bonderörelsen rotat sig på 30-talet. I mitten av 60-talet gjorde de som åsidosatts i detta system, främst i städerna, uppror och statsapparaten disintegrerade. I skydd av kaoset frigjorde sig också bönderna, vars blomstrande ekonomi tillsammans med Kinas vägran att underordna sig IMFs nyliberala krav har utgjort grunden för 80- och 90-talens ekonomiska framgångssaga -- från botten av världshierarkin har Kina nu klättrat till någonstans i mitten. I takt med detta har en industriarbetarklass växt fram, utgörande en fjärdedel av världens, och dess fackliga rörelse borde skaka 2000-talet.

Provinser

Syd: Guangxi, Guangdong, Hainan, Hongkong, Fujian

Yangtse-dalen: Zhejiang, Jiangsu, Shanghai, Anhui, Juangxi, Hubei, Hunan, Guizhou, Yunnan, Chongqing, Sichuan, Tibet

Hoangho-dalen: Hebei, Beijing, Tianjin, Shandong, Henan, Shanxi, Shaanxi, Gansu, Ningxia, Qinghai, Xinjiang

Nord: Nei Mongol, Liaoning, Jilin, Heilongjiang

Statistikuppgifter