Zhu Yuangzhang och det hemliga sällskapet

Det konfucianska kinesiska imperiets folkliga motståndsform var traditionellt det hemliga sällskapet. Ett sådant hade sin egen mothierarki, det var oftast grundat på buddhistiska eller taoistiska, dvs antibyråkratiska, principer, det stod principiellt för jämlikhet mellan könen, och det gjorde inte skillnad på rik och fattig. Funktionen var en blandning av försäkringskassa och upprorsorganisering. Många kinesiska revolutioner från 200-talet och framåt har organiserats - åtminstone i början - av hemliga sällskap, så även den på 1900-talet. Ja, om man vill kan man se det kinesiska kommunistpartiet som ett sådant i början.

Första hälften av 1300-talet styrdes Kina av det mongoliska imperiet. Dettas främsta intresse var att uprätthålla handeln mellan Kina och Europa samt att värna om mongolernas privilegier på han-kinesernas bekostnad. Det var därför illa tålt.

Efterhand tilltog utplundringen och fattigdomen och de hemliga sällskapen manade till revolt. I synnerhet ett som kallades Röda Turbanen (bild) och som var en avknoppning av Vita Lotusens sällskap. Det började på 1340-talet karva ut ett inflytelseområde i Zhejiang, dvs kusten innanför Taiwan där Pekingregeringen hade svårt att komma åt. Inspirerade av detta gjorde flera andra, oberoende Vita Lotus-grupperingar uppror på sina håll.

Efterhand slogs de olika grupperingarna samman i större. Den effektivaste av befälhavarna, bondsonen Zhu Yuangzhang, fick överhand för att han visade sig oöverträffad i att skapa allianser mellan bönderna och den utbildade medelklassen, och besegrade slutligen 1368 den sista mongoliska kejsaren och proklamerade sig själv som sådan. Den nya regimen, Ming, följde en bondevänlig politik, genomförde en jordreform, drog Kina ur världshandeln, planterade träd, och upprätthöll en svartsjukt centralistisk politik som med tiden skapade korruption och uppmuntrade nya bondeuppror ledda av hemliga sällskap.

Läs mer om Kina här.

Litt: John W Dardess: The transformations of messianic revolt and the founding of the Ming dynasty, i The Journal of Asian Studies vol 29 no 3, 1970.