Afrika
Nordafrika-Västasien
- Mauretanien
- Västsahara
- Marocko
- Algeriet
- Tunisien
- Libyen
- Egypten
- Sudan
- Eritrea
- Jemen
- Oman
- Arabemiraten
- Saudi
- Jordanien
- Israel/Palestina
- Libanon
- Syrien
- Bahrein
- Qatar
- Kuwait
- Irak
- Turkiet
- Cypern
- Armenien
- Georgien
- Azerbaijan
- Iran
- Afghanistan
- Turkmenien
- Uzbekien
- Tadzhikien
- Kazachstan
- Kirgisien
Europa
Sydasien
Ostasien
Nordamerika
Latinamerika
 
Tillbaka till Landindex

 

Nordafrika/Västasien

 

 

 

Folkmängd 2003: 555 milj (8,8% av världen)
Yta: 16.893.000 km2 (12,6% av världen)
Produktion 2003: 2.618 mdr USD (5,3% av världen)

 

 

Kortbeskrivning: Västasien och Egypten är det område där man först i världen organiserade jordbruk (för 10.000 år sen) och stater (för 6.000 år sen). Det hemsöktes sedan av imperier och självständiga handelsstäder av vilka några bildade kärnor för nya imperier. Till skydd mot detta organiserade människorna tre av de mest långlivade traditionerna i världen -- de judiska, kristna och muslimska gemenskaperna.

Den senare erövrade hela området mellan ca 650 och 750 i vad som skulle kunna kallas revolutionärt krig och etablerade ett statssystem, som dock tämligen snabbt utvecklades till "vanliga" stater i händerna på militära äventyrare, med jämna mellanrum utmanade av nya muslimska folkrörelser. Under det medeltida handelssystemets tid fram till 1350 kunde ställningen som centrum för västra hälften av systemet bevara ett visst välstånd som också var jämförelsevis jämlikt spritt.

Det moderna Europadominerade världsmarknadssystemet ledde efterhand till att området blev ett bakvatten. Från ungefär 1800 började området falla under europeisk dominans; mot detta manade sufiska rörelser till motstånd, resultatlöst tills en fusion mellan sufism och europeisk socialradikalism uppstod i Egypten och Iran runt 1900 under namnet salafiya eller, oftare i våra dagar, islamism, och utgjorde inspirationen för antikoloniala rörelser där i 1900-talets början. Sedermera fick traditionen konkurrens av arabisk nationalism, uppkommen i syriska kristna kretsar och främst uppburen av militären; det var främst de som tog hand om arvet när kolonialväldena föll efter 1945. Först när dessa kretsar diskrediterat sig, ekonomiskt och pga handlingsförlamning inför den israelisk-europeiska kolonisationen, har islamismen återigen blivit språket för det folkliga motståndet.

 

Statistikuppgifter

 
						

Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org

www.folkrorelser.org