Folkrörelser och Protester Start | Om oss | Forum | Nordiskt
nyhetsbrev | Kampanjer | Datum |
Uppslagsverk | Folkrorelser
| Arbetare | Allmänningar
| Bönder | Fred
| Kvinnor
| Miljö | Övriga | |
AfrikaNordafrika-Västasien- Mauretanien- Västsahara- Marocko- Algeriet- Tunisien- Libyen- Egypten- Sudan- Eritrea- Jemen- Oman- Arabemiraten- Saudi- Jordanien- Israel/Palestina- Libanon- Syrien- Bahrein- Qatar- Kuwait- Irak- Turkiet- Cypern- Armenien- Georgien- Azerbaijan- Iran- Afghanistan- Turkmenien- Uzbekien- Tadzhikien- Kazachstan- KirgisienEuropaSydasienOstasienNordamerikaLatinamerikaTillbaka till Landindex
|
AlgerietFolkmängd 2003: 32,8 miljYta: 2.382.000 km2Produktion 2003: 167 mdr USD
Kortbeskrivning: Uppdelat mellan lite jordbruksland och mycket betesland varemellan ett utbyte har pågått i årtusenden. Del av det romerska imperiet och ett starkt motståndscentrum organiserat via religiösa sekter som donatister och circumcellioner. Ett mönster som fortfor sedan området inordnats i det islamska imperiet på 700-talet; under flera successiva vågor erövras makten av en puritansk sufisk rörelse som efter några generationer korrumperas av rikedom och privilegier och ersätts av en ny puritansk sufisk rörelse efter en revolution. Och så gick det på tills franska arméer erövrade området i början av 1800-talet och delade ut klanernas jord till pålitliga köpta anhängare och till franska nybyggare. Även mot detta försökte sufiska rörelser göra motstånd, förgäves. Från ungefär 1900 organiserades motståndet
dels av gästarbetare i Frankrike, dels i vanlig ordning av utbildad
medelklass. Sedan franskt flyg bombat ett firande i Setif av segern
i andra världskriget för att folk krävde jämlikhet
mellan kristna och muslimer började motståndet föras
i militära termer; efter ett allt bittrare sjuårigt krig
gav franska staten upp på grund av ökande hemmamotstånd,
men då var den algeriska rörelsen nästan krossad och
makten ärvdes av exilpolitiker som efterhand utvecklades till
en alltmer exklusiv och europeiserad elit. De oprivilegierade första
generationens stadsbor organiserade i opposition en islamsk väckelse
under 1980-talet som också stod för social välfärd
och enkelt marknadsutbyte mellan stad och landsbygd (något regimen
glömt bort eftersom den bara var intresserad av oljeexport).
Sedan denna opposition vunnit valen 1990 införde regimen militärdiktatur
varefter olika paramilitära ligor började ett urskiljningslöst
mördande som efterhand blivit självändamål.
|