Gudsfreden och kommunen

På niohundratalet hade all statsmakt brutit samman i Västeuropa, ruinerade av att försöka efterlikna antika förebilder. Lokala krigsherrar och maffiahövdingar tog då tillfället i akt att etablera sina egna maktområden, inte olika vad som hände i Jugoslavien för något tjugotal år sen. Bönder och hantverkare drabbades inte bara av vanlig beskyddsverksamhet utan också av ständiga småkrig.

Den som tog initiativet till motkraft var då kyrkan. Prästerskapet drabbades självt av plundringarna, men för att det skulle bli nån kraft av motrörelsen måste prästerskapet vädja till församlingarnas menigheter - bönder och hantverkare.

Motrörelsen tog formen av att prästerskapet med församlingarnas stöd nedkallade guds förbannelse över dem som inte höll fred. Stora massmöten arrangerades, det första kända i Charroux i västra Frankrike 1 juni 989. Men på sina håll gick rörelsen längre, och folk rev exempelvis ner de borgar plundrarna hade byggt för att få ha sina rikedomar i fred.

Men på en del håll tvingades församlingsborna ta initiativ själva, eftersom prästerskapet antingen var ovilligt att stöta sig eller för att de själva deltog i plundringen. De första dokumenterade fallen ägde rum i Le Mans och Cambrai 1077. Det gick till så att församlingsborna svor en ed att gemensamt värna om freden och straffa den som bröt mot den. En sådan sammansvärjning kallades kommun, efter det latinska ordet communis, gemensam.

Sådana initiativ underifrån skrämde många inom den högre kyrkohierarkin som istället började förhandla med maffialedarna om att dessa skulle åta sig att skydda freden - inte olikt när vissa miljöorganisationer låter företag övervaka miljöförstöringen. Det är från den processen som det s.k. riddaridealet härstammar. Andra inslag var att lura maffiorna att vända sig utåt, i s.k. korståg, och att anförtro den mäktigaste av dem att bli kung och se till att de mindre mäktiga höll fred sinsemellan. Det senare ledde förstås till att olika kungar slogs med varandra om makt, med tiden med en våldsamhet som fick 900-1000-talens fredsstörande att verka barnlekar.

Men menigheternas kommuner skulle fortleva, åtminstone minnet av dem, och med tiden ge upphov till medborgartanken under franska revolutionen.