Hantverkare och det revolutionära 1300-talet

De "kommuner" som etablerades på 1000- och 1100-talet inordnades snart i högmedeltidens transnationella ekonomi, och storköpmän, den tidens transnationella kapital, tog makten politiskt och ekonomiskt. Städernas fotfolk hantverkargesällerna stod liksom medelklassen, hantverkarmästarna, mestadels utanför.

Men i samband med den stora ekonomiska krisen i mitten av 1300-talet, då kineserna gjorde revolution och tog sitt land ur den globala ekonomin och då den stora pestepidemin gjorde slut på reservarbetskraften som det skapades kaos i maktstrukturerna och hantverkarna fick en möjlighet att hävda sig.

I två vågor av strejker och revolter - runt 1350 och runt 1380 - reste sig hantverkarna mot köpmannaregimerna i Västeuropas städer. Det var främst i de mest industriellt utvecklade områdena i Flandern och Norditalien som konflikterna var störst. Vanligtvis var varje sådan rörelse strikt begränsad till varje stad för sig, men i Flandern kunde vävarna organisera en provinsomfattande rörelse som utmanade kungens auktoritet och för några år runt 1380 kontrollera provinsen militärt och tvinga fram en kompromiss 1385.

Oftast var det hantverkargesällerna som tog initiativet till konflikterna, och målen var alltid främst ekonomiska. De som tjänade långsiktigt på dem var emellertid hantverkarmästarna som tack vare sina anställdas militans kunde skrämma köpmännen till politiska eftergifter etablera sig som makthavare. Det var bara i den mest avancerade industristaden, Firenze, som gesäller och grovarbetare vågade sig på att utmana hantverkarmästarnas regim, 1378, och i ett uppror där de brände palatsen och arkiven och befriade fångarna kunde de tillsätta sin egen regim som prompt genomförde mycket moderata reformer, demobiliserade sin egen rörelse och snabbt överlämnade makten till köpmän och hantverkarmästare.

Men som helhet bidrog rörelsen till senmedeltidens folkliga vinster. Lönerna steg. Gesällernas organisationer fortlevde och skulle efter revolutionerna runt 1800 mynna ut i arbetarrörelsen.

Litt: Michel Mollat & Philippe Wolff: The popular revolutions of the late middle ages, Allen & Unwin 1973.