 |
 |
Utställningen Baltutlämningen
|
Utställningen
Läraruppropet
Öppet brev till Mats Deland och Sveriges historiker
Öppet brev till Ryska ambassaden
|
Sveriges roll |
||
Så säger staten:Sveriges roll berörs i utställningens först i i skärmarna 7-10. I de två första beskrivs Sverige som mottagare av de balter och tyskar som flydde hit och den
Skärm 7 beredskap som bygges upp under kriget.
Skärm 8 Under rubriken Eftergiftspolitiken ger skärm 9 en mer kritisk syn på Sverige medan skärm 10 med rubriken Sveriges roll i slutet av kriget ger en mer positiv bild.
"EftergiftspolitikenUnder den tid som andra världskriget pågick tvingades Sverige till en rad eftergifter. Undfallenhet som idag kan uppfattas på olika vis. Var de i linje med regeringens uttalande om svensk neutralitet eller var de rättmätiga åtgärder för att hålla Sverige utanför krigets förödande härjningar? Bland de mest uppmärksammade och omtalade eftergifterna hörde
den så kallade Efter transiteringen av Engelbrecht-divisionen blev den svenska regeringen mer ovillig med eftergifter till den tyska krigsmakten. Ett ställningstagande som förstärktes efterhand som kriget svängde över till Nazi-Tysklands nackdel. Transisteringen av sjukvårdspersonal och sjukvårdmateriel fortsatte dock fram till augusti 1943."
skärm 9 Skärmen illustreras av propagandabilden av en blågul tiger med texten EN SVENSK TIGERoch av ett foto av transport av tyska soldater genom Sverige. Fotots äkthet har ifrågasatts.
Skärm 10 Den positiva bilden av Sveriges roll i slutet av kriget tas upp genom flera exempel på skärm 10. Först betonas utbildningen av norska och danska polisstyrkor i Sverige, därefter de vita bussarna och Raul Wallenberg som sägs tillsammans med sina medarbetare ha lyckats rädda cirka 100 000 judar.
På skärmen finns ett foto av Raul Wallenberg och en dominerande bild av en vit buss med svenska flaggor och texten SVERIGE SCHWEDEN på. Hela texten om vita bussarna säger: "Vita bussarnaI slutet av andra världskriget kom den svenske Röda Kors ledaren Folke Bernadotte att leda en hjälpaktion i Tyskland. Cirka 30 000 fångar räddades ut ur tyska koncentrationsläger. Från början gällde aktionen främst danska och norska fångar. Fångana hämtades och transporterades i svenska vitmålade bussar ut ur Tyskland och över till Sverige. Ett stort antal kvinnliga fångar kunde också räddas från koncentratonslägret i Ravensbrück. Efter krigslutet tog Sverige emot ytterligare cirka 10 000 fångar ur andra tyska koncentrationsläger."
|
Så säger standardverket och andra källor:
Den svenska historien utgiven i flera band av Bonniers är ett standardverk över svensk historia. i band 10 utgivet 1968 står om inledningen till eftergiftspolitiken:
"Redan i september 1939 utfärdade regeringen en rad exportförbud i avsikt att skydda den inhemska försörjningen. Den stora järnmalmsexporten, som 1938 uppgick till 10 miljoner ton, måste emellertid fortgå. Man kunde annars frukta för tyska militära repressalier. Sverige behövde också kol och koks från Tyskland, som även leverade handelsjärn, konstgödsel och andra viktiga varor." s125 "Södra och mellersta Sverige låg praktiskt taget försvarslöst när tyskarna den 9 april 1940 angrep Danmark och Norge. Attacken hade till stor del önskan att vinna kontroll över deen svenska malmutförseln vid Narvik." s128 "För tyskarna var det i början speciellt viktigt att via Sverige kunna upprätta kontakt mellan ockupationstrupperna i södra Norge och de förband som med växlande framgång kämpade i Narviksområdet. Redan i april framtvingades ett första medgivande från svensk sida. Tyskarna tilläts att genom Sverige transportera livsmedel, kläder och medicinsk utrustning samt läkare och sjukvårdare upp till Narvik och att därifrån föra bort nära 800 matroser, civilpersoner och sårade soldater. Det svenska medgivandet var uppenbart av militärt värde för tyskarna, ehuru det underströks att transporterna var av 'humanitär' art och att man avböjde att transitera stridande personal och vapen så länge kriget i Norge pågick." s129 Denna version avviker från den sedvanliga i norska källor och den som gavs i tidningen Arbetaren medan transiteringen pågick. I många norska källor ges transiteringen av material och personal till den av allierade styrkor omringade stridande tyska truppen vid malmbanan stor eller avgörande militär betydelse genom att det också förekom stridande personal och smuggling av en del vapen på tågen. Men Den svenska historiens version gör ändå något betydelsefullt som skiljer den från den vanliga svenska propagandaversionen av transiteringen medan striderna pågick i Norge. Den erkänner att transiteringen var av militärt värde och handlade om mer än ambulanståg. Den vanliga svenska propagandaversionen är att ingen transitering av militär betydelse gick genom Sverige från Tyskland före beslutet om att tillåta permittentrafiken i juni 1940. Det enda som anges om något sägs överhvudtaget är att det var sjukvårspersonal och sjukvårdsmaterial som transporterades. Denna falska version är också den som förs fram av utställningen Baltutlämningen. Bilden av Sveriges historiaIdag börjar svensk historieskrivning komma ikapp den norska och syndikalistiska versionen. I boken Bilden av Sveriges historia avslöjas många myter, bl.a. att fotot som av utställningen Baltutlämningen i Kristianstad användes för att illustrera transitering av Engelbrecht-divsionen "någonstans" i Sverige visar något annat. I boken konstateras det som norrmännen och radikala arbetarröster alltid hävdat: "Tysklands ockupation av Norge ställde Sverige inför tyska krav på tillgång till det svenska järnvägsnätet. Redan i april 1940 tilläts transporter av livsmedel, kläder, medicinsk utrustning samt läkare och sjukvårdspersonal - idag vet vi att många av dem egentligen var stridande soldater."
Påståendet om att det är idag vi vet detta är en ny myt, men i övrigt är det sant att det tyskarna i verkligheten transporterade genom Sverige var något annat än det som står i de offentliga besluten. Varför svenska historiker valt att skriva av regeringsprotokollet i stället för att kritiskt granska källmaterialet och ta reda på vad som hände är en fråga värd att undersöka. General Dietls dagbokSedan 1985 har ett källmaterial av avgörande betydelse varit tillgängligt som visar att den svenska propagandan är historieförfalskning. Det är general Dietls krigsdagbok. Dietl ledde den inringade tyska truppen. Av krigsdagboken framgår att transporterna via svenska järnvägsnätet var avgörande för att kunna hålla stånd när matförråden tagit slut och behovet av specialister för att sköta maskingevär och underrättelsetjänst var som störst. Krigsdagboken bekräftar att det var mycket mer än sjukvårdspersonal och sjukvårdsutrustning som kom via Sverige även om Sverige inte tillät transport av större mängder vapen. Fortsatt svensk propaganda
Efter att Dietls krigsdagbok på viktiga punkter bekräftat den norska synen på transiteringen av personal och gods till stridande tysk trupp i Narviksområdet har svenska historieböcker fortsatt att skriva om saken som ingenting hänt. Stig Hadenius skriver i boken Sveriges historia utgiven av Tiden 1996: "I juni 1940 då striderna i Norge upphört ställdes Sverige inför en förfrågan från Tyskland om transitering av tyska soldater på permission genom Sverige till Tyskland. Sverige hade tidigare då striderna pågick avvisat sådana krav men gick dem nu tillmötes efter omfattande diskussion i regering och utrikesnämnd." Jan Melin, Alf W. Johansson och Susanna Hedenborg skriver i boken Sverige historia, koncentrerad uppslagsbok utgiven av Tiden 1997 att: "Särskilt det tyska trupperna i norra Norge hamnade i ett svårt läge. Tyskarna begärde att få sända vapen till sina enheter i norr men svenska regeringen vägrade. Efter krigets slut i Norge accepterade den dock att tyskarna fick skicka soldater på permission på svenska järnvägar till och från Norge." Det som redan skedde medan kriget pågick påstås här vara en eftergift som först sker efteråt. Uppmärksamheten från den militärt betydelsefulla transitering av personal och gods som regeringen tillät leds dessutom bort mot att de mest långtgående kraven från Tyskland avvisades. Genom uteslutning av väsentliga fakta framstår Sverige nästan som hjältar. I Norge har uppgörelsen med den svenska synen blivit alltmer väldokumenterad. Frågan har i Norge särskild betydelse därför att norska trupper gjorde viktiga insatser medan de allierade franska, engelska och polska trupperna hade större problem. Att till slut tyskarna kunde klara sig berodde på de militärt betydelsefulla transporterna genom Sverige och att det tyska anfallet på Nederländerna, Belgien och Frankrike startade och ledde till blixtsnabba segrar vilket gjorde att de allierade fick andra bekymmer och drog sig tillbaka när den inringade tyska truppens öde tycktes beseglat. |
Kritisk syn på Sveriges roll som medhjälpare till stridande tysk trupp i NorgeEftergifterna under andra världskriget började med att Sverige lät tyska soldater och förnödenheter fraktas med tåg till en tysk armé som var inringade av allierade trupper på norska sidan av Riksgränsen vid malmbanan i april, maj och juni 1940. Först efter att Sverige fem gånger tillåtit de begränsade, men viktiga eller avgörande förstärkningarna till de instängda, kom avtalet om permittenttrafik tillstånd. Det gällde utbyte av obeväpnade tyska soldater på permission efter att striderna i Norge hade avslutats. Senast i oktober 1940 återupptogs transporter som förstärkning av tyska soldater i Norge genom Sverige när SS-truppen Totenkopf fördes genom Sverige, dessutom fullt militärt utrustad. 1941 transporterades hela tyska armédivisionen Engelbrecht från Norge via Sverige till Finland för att delta i anfallet på Sovjetunionen. Transiteringstrafiken via svenska järnvägsnätet upphörde 1943 efter att Nazi-Tysklands krigslycka svängt i kampen mot Sovjetunionen. Den svenska malmen var central för den tyska krigföringen och den armé som tillsammans med speciella SS-enheter startade och genomförde förintelsen. Både Nazi-tyskland och de allierade förde kriget till Nord-kalotten för att försöka kontrollera svenska malmexporten. Källor:Arbetaren 23.4 1940, delvis återgivet i boken En fri tidning, Federativs 1981. Inte helt men på avgörande punkter bekräftat av senare källor. Den svenska historien, Band 10, Bonniers 1968. General Dietls dagbok, funnits tillgänglig sedan 1985 i Norge. Finns översatt till norska på Bjerkviks skolas hemsida. Sveriges historia, Stig Hadenius, Tiden 1996 Sveriges historia, koncentrerat uppslagsverk, Jan Melin, Alf W. Johansson och Susanne Hedenborg, Tiden 1997 Sverige, program i SVT 28.1 2005 där lokförare Hubert Nordvall intervjuas, citeras nedan. Bilden av Sveriges historia, red. Marika Hedin, Åsa Linderborg och Torbjörn Nilsson, Wahlström & Widstrand, 2005. Lars Gyllenhal berättade om transiteringen av SS-truppen Totenkopf
genom Sverige i oktober 1940 i SVT 9.5 2005 i ett program kl 18.15
gjort av Västerbottenredaktionen. Hubert Nordvall lokförare
Från Sveriges televisions program ”Sverige”. Inslaget
om Hubert Nordvall är Över 2 milj tyskar transporterades
Hur kändes det för dig att serva tyskarna?
– Och den 20:e april, då snöröjde svensk personal,
det var personal från Abisko,
Officiellt sas det ju att dessa tåg bara skulle transportera
tyska militärer inte vapen. Hur
Ta judarna sist.Även andra delar av den svenska självbilden efter andra världskriget har fått hård kritik. Det gäller inte minst de vita bussarna som omtalas i utställningen Baltutlämningen. I Sveriges radios arkiv hittar man ett program från 1998 som kan laddas ner som ljudfil: Ta judarna sist. Om svensk flyktingpolitik och nazityskland. Av Bosse Lindquist. Från 1998. Informationen om programett talar om att "Den svenska Rödakorsexpeditionen till tredje riket valde mycket selektivt ut vem som skulle få följa med de vita bussarna till friheten i Sverige. En process där både ras och politik spelade stor roll. Bosse Lindquist berättar om hur Röda korsets bussar alltid framstått i ett heroiskt skimmer med Folke Bernadotte som sagohjälte. Mitt under brinnande krig reste Folke Bernadotte runt och räddade judar ur Hitlers koncentrationsläger. Fortfarande framhålls dom vita bussarna som Sveriges kanske största insats under andra världskriget. Vid närmare granskning visar det sig att det här är en sammansatt historia där egennyttan och slumpen spelade en avgörande roll. Redan i början av 30-talet stänger Sverige och de flesta andra länder gränserna för nazismens förföljda. 1941 står nazityskland på sin höjdpunkt samma år markeras ett lågvattenmärke i svensk flyktingmottagning. Nu tillämpas judestämplar i passen. 1941 beviljas endast 167 inreseviseringar för judar."
|
|
