nyhetsbrev17u36
Printed: tisdag 23 juli 200220.58.30
FN-möten, OECD-möten, Aids- eller
klimatkonferenser? Svaret är givet -
människor protesterar där de besluten fattas som
gör deras liv sämre
och otryggare, där de körs över av en
maktelit. EU är en organisation
som med beslut efter beslut fjärmar sig från
unionsinvånarnas
intressen och krav. Därför finns det ett
grundmurat misstroende i
folkdjupet. Inte bara i Sverige utan i unionen som helhet. I
land
efter land upptäcker människor att de inte kan
påverka och att deras
intressen inte spelar någon roll. Motståndet mot
EU har sina rötter i
dess djupt odemokratiska karaktär.
Överstatligheten som håller på att
tränga undan nationell suveränitet bottnar inte i
någon folkrörelse
och folkliga behov. Tvärtom inskränker den snabbt
växande
överstatligheten tydligt på demokratiska
rättigheter och möjligheter.
När folkomröstningen i Danmark sade nej till
Maastrichtavtalet,
gjordes omröstningen om, efter obetydliga
[!]undantag [!] i avtalstexten.
När Irlands folk några dagar innan toppmötet
i Göteborg röstade nej
till Nice-fördraget begärde EU-ledarna genast
omröstning. Budskapet
gick inte att missförstå: Folkomröstningar
är för dem som bestämmer
inom EU endast en fars. EU ignorerar folkets vilja.
Röstar folket mot
EU-toppens beslut, så görs omval till resultatet
passar. EU-tåget
rullar vidare och kan inte stoppas av folket. Val och
röstandet, som
av borgerliga politiker och ideologer alttid har hyllats som
själva
kärnan inom demokratin, berövas sin legitimitet,
det görs till åtlöje,
en tom kuliss som ingen tror på. Valen till
EU-parlamentet indikerade
folkets missnöje. Inte ens hälften av medborgarna
inom EU gick till
val, i flera länder låg röstdeltagandet
endast strax över 20 procent.
Med varje nytt unionsfördrag som EU-topparna beslutar
ökar avståndet
mellan etablissemanget och folket. Makteliten vill skapa ett
Europas
Förenta stater med en icke vald kommission som
regering, en
centralbank som står utanför medborgarnas
inflytande och
storföretagens vinstökning som måttstock.
Folket däremot vill ha
demokratiska och sociala rättigheter och nationell
suveränitet.
Makthavarna i Bryssel och storkapitalet bakom dem
följer målmedvetet
och beslutsamt sin dagordning. Allt folkligt motstånd
som försöker
ställa sig i vägen röjs undan, med tomma
löften och falsk propaganda
så länge det går eller med polisiärt
och militärt våld, om så behövs.
Så har EU-tåget rullat på från
frihandelszon till gemensam
jordbrukspolitik, till inre marknad, gemensam valuta,
gemensam
utrikespolitik och en gemensam armé som kallas
[!]insatsstyrka[!] och ska
kämpa för EU:s intressen varhelst i världen.
Med varje beslut som
EU-topparna fattar kommer vi ett steg närmare Europas
Förenta stater.
I denna superstat ökar de sociala klyftorna och en elit
slår ut de
demokratiska strukturerna. Svenska folket -liksom
människorna i andra
länder - lurades och fortsätter att luras in i EU
med lögner om
fredsprojekt och ökat inflytande. Men verkligheten
är annorlunda: Ett
exempel: En stabil majoritet av Sveriges befolkning
säger nej till
Natomedlemskap. Samma dag som 15 000 i Göteborg
bekräftade denna
inställning med demonstrationen [!]Bush not
welcome![!] förlänade just
ledaren för Natos huvudmakt Sverige status som ett
Natoland. Vår
regeringschef Göran Persson bugade och tog emot.
Massmedia firade
tillsammans med näringslivet de nya möjligheterna
att uppnå
rustningsprofit. Kan kontrasterna mellan folket och eliten
bli
tydligare? Medan regeringscheferna talar om ökad
välstånd och
inflytande för medborgarna har EU:s medlemsländer
förlorat sin
suveränitet, demokratiskt inflytande och sociala
rättigheter. Var det
detta svenska folket varslades om när vi pressades in i
EU?
Naturligtvis inte. Alla större partier i Europa,
från högern till
socialdemokratin, ställer numera upp för
EU-federationen. Må hända med
smärre skillnader, men med samma grundinriktning.
Sveket föder
politikerförakt och i sin förlängning uppror.
När människorna upplever
att deras protester ignoreras och förtigs som i
Amsterdam, Nice, Prag,
Seattle eller Göteborg, när de upplever att de som
styr över deras liv
gömmer sig bekom murar av containrar och
stridsklädd polis - då ökar
också våldet. Eftersom våldet är det
enda som makthavarna och deras
media reagerar på.