nyhetsbrev17u36
Printed: tisdag 23 juli 200220.58.30
inflytande utan ger endast makthavarna chansen att
försöka legitimera
förtrycket av demokratiska viljeyttringar. Anarkister
har genom
tiderna många gånger försvårat
kommunisternas arbete, att övertyga och
mobilisera massorna till politisk kamp och på den
vägen sätta press på
makthavarna. [!]Röd terror[!] har
aldrig varit den kommunistiska rörelsens
metoder! Men vi lägger skulden för
våldshandlingarna som numera kantar
EU:s och WTO:s möten inte på de unga
människorna som på detta
felaktiga sätt försöker att skaffa sig
gehör för sina protester, utan
på den elit som konsekvent sätter sig över
demokratiska
manifestationer och protester. Efter händelserna i
Göteborg har många
upprört reagerat på att så många
[!]huliganer[!] har kommit till Sverige
från andra länder. Underförstått: Vad
har de här att göra i vårt lugna
Sverige? Men de som ställer denna fråga
glömmer att det var
EU-regeringen som höll sitt möte här.
Besluten som fattades bakom
järnridån på Mässan i Göteborg
drabbar unga och gamla i Sverige lika
mycket som folk i Holland, Tyskland, Danmark eller Italien.
Så de som
under dessa dagar gav uttryck för sitt missnöje
med EU-utvecklingen i
den ena eller andra formen, gjorde de utifrån sina
rättigheter som
unionens medborgare.
demonstranter. Men ingenstans har de tagit upp de
frågor som de [!]goda[!]
demonstranterna har framfört. Man kan lätt
få intrycket att
kravallerna var ett välkommet inslag för
regeringen för att slippa att
diskutera det seriösa och i folket djupt
förankrade misstroende mot
EU. Detta intryck förstärks av att polisen i
Göteborg, tvärt emot alla
tidigare överenskommelser med
demonstrationsledningarna, inte sökte
att dämpa upprorsstämmningar, utan regelrätt
provocerade fram
sammandrabbningar. Tydligt framstod att regeringen hade gett
order om
ett övergripande mål för polisstyrkorna: att
se till att eliten på
Mässan slapp se folkets motstånd mot EU. För
detta mål offrade polisen
urskillningslöst säkerheten för fredliga
demonstranter, människor som
inte hade det ringaste att göra med manifestationerna
och Avenyn. Det
enda som för många tusen demonstranter under
dessa dagar var synligt
av statsmakten var stridsutrustadpolis. På inte ett
enda ställe, där
demonstranter och polis drabbade samman hade polisen
sökt eller
deltagit i en dialog med demonstranterna. Istället
hetsade man många
tusen med hundar och hästar, skapade panik och gav
utrymme för de
grupper som ville ta till våld. Under den stora
demonstrationen på
lördagen [!]För ett annorlunda
Europa[!] syntes inte en enda polis - och
25 000 [!]goda[!] och
[!]dåliga[!] demonstranter
tågade fredligt tillsammans
genom staden med sina politiska paroller. Massmedia gjorde
med sin
uteslutande till våldshandlingar fokuserade
rapportering allt för att
piska upp stämningen. Medierna valde maktelitens sida.
Politisk analys
och rapportering lyste med sin frånvaro.
protestera mot den politiska utvecklingen. Tårgas,
vattenkanoner och
gränskontroll diskuteras. Men det krävs ingen stor
analytisk förmåga
för att inse att det är fel väg. Ju fler
människor som utestängs från
beslutsfattandet inom unionen, ju fler som drabbas av
dess
folkfientliga politik - desto fler kommer att ansluta sig
till
motståndsrörelsen. Och ju oftare verkligt
demokratiskt inflytande
kvävs, ju mer makteliten försöker gömma
sig bakom polis och militär,
desto mer ökar antalet av dem som med våld
försöker skaffa sig gehör.
- - - -
- --
har de senaste dagarna rapporterat om våldsamma
demonstrationer i
samband med EU-toppmötet i Göteborg. Amnesty tar
avstånd från våldet,
men tar inte ställning till dess orsak.